Släktträff
På måndag fyller Viggo, Troys pappa, sex år och Troy ville därför bege sig ut i lördagsruschen för att köpa presenter till sin kära far. Så vi begav oss till till Arken Zoo i Birsta för att hitta något lämpligt och Troy hade också blivit lovad nya bitsaker (så att mattes händer kan förskonas). När vi stod där och Troy försökte bestämma vilka bitsaker som lockade mest kom en kvinna fram och frågade om det var en pumi. Och man är inte van med att folk vet att det är en pumi, de flesta har aldrig hört talas om rasen. Det visade sig att hon själv hade en pumi och ögonblicket efter dök hennes man upp med just denna pumi.
Pumin var jättelik Viggo och döm av vår förvåning när det visade sig vara Viggos halvbror. Viggos uppfödare hade två valpkullar inom loppet av två veckor med samma far till båda kullarna. Och Aston, som denna hund lyssnade till, var från kull två. Viggo fyller alltså sex år nu på måndag och Aston tolv dagar senare. Även om likheten var jättestor mellan Viggo och Aston så måste jag nog säga, även om jag förstås är partisk, att både Viggo och Troy har vackrare ögon än Aston. Far och son har så mörka ögon att de nästan är svarta medan Astons ögon var ganska ljust bruna och det är nog så att en pumi inte ska ha så ljusa ögon, det var inte så snyggt. Men Aston var förstås jättesöt iaf.
Det var verkligen jättekul att träffa Aston vilket faktiskt är Troys farbror också. Det är ju tyvärr så att det är inte särskilt ofta man stöter på en pumi. Troy var förstås lika rädd och avvaktande som vanligt och satt vid mina ben och morrade medan Aston också var lite reserverad men inte som Troy förstås. Men till sist så lyckades iaf farbror och brorson lukta på varandra så det blev en ganska lyckad släktträff iaf. Det var bara synd att jag inte hade någon kamera med mig för att föreviga släktmötet.
Ett tårfyllt adjö
När jag satt i bilen för åka hem och såg kontorsbyggnaden i backspegeln krympa allt eftersom avståndet ökade blev jag återigen ledsen och sorgsen. Det är över nu och trots att jag valt att gå vidare och är fortfarande nöjd med det beslutet så kan jag inte låta bli att se tillbaka med viss saknad. Åtta år av mitt liv har jag tillbringat på denna arbetsplats och även om jag inte känt mig så nöjd den sista tiden så har dessa år varit oerhört lärorika. Jag började som en novis inom redovisning och för att nu trots allt känna mig som en kompetent ekonom. Tack för de här åren. Tack för kunskapen och erfarenheten. Tack för vännerna. Dags att se framåt.
Fyrkantiga ögon
Nu måste jag iaf plugga lite. I morgon väntar föreläsning på förmiddagen och den sista arbetsdagen på eftermiddagen. Sedan helg, jippi!!!
Inspirationsbrist
Tror inte jag orkar. Matte vet väl att pumivalpar måste sova alla de timmar
de inte busar eller äter?
sådana här närbilder när en pumivalp sover? Förstår hon inte att även
valpar vill ha möjlighet att göra sig så fina som möjligt på bild.
Oförskämt!!!
Uppåt det bär...
Förvirrad sökning
Döm av min förvåning när jag kom hem i eftermiddag och hittade mina glasögon, nästan omedelbart. Givetvis låg de där jag hade letat åtskilliga gånger. Varför såg jag inte dem i morse??? Det måste finnas en hustomte eller något liknade som roar sig med att reta mig och gömma mina saker. Det är säkert den som också snor den ena sockan i varje sockpar :) Men tack och lov så slipper jag fulglasögonen i morgon. Man får vara glad åt det lilla.
Att våga
I eftermiddag var det föreläsning som gällde. Dagens tema var kommunikation mellan människor. Ett jätteintressant ämne som jag måste erkänna tilltalar mig mycket mer än jag någonsin trott. Idag känns som om jag kanske träffat rätt denna gång. Man kan ju iaf alltid hoppas, eller hur? Men vad som egentligen förvånar mig mest är jag för ovanlighetens skull öppnar käften under föreläsningen. Ni som känner mig, och framför allt ni som läste ekonomi med mig, vet att jag aldrig varit så där jätteförtjust att diskutera i grupp och jag har aldrig trivts framför en grupp människor. Jag har alltid varit för blyg och osäker på min kompetens för att våga säga vad jag tror eller vet. Men nu verka det som det har förändrats. Äntligen vågar jag säga min mening och kommentera läraren (inte på negativt sätt, det har inte behövts ännu :)) och det är en så otroligt härlig känsla. Jag är ju egentligen ingen tyst person, snarare tvärtom, och äntligen tycks det som om min privata person och min offentliga person har slagits samman till en tuffare person än tidigare. Och nej, jag lider inte av personlighetsdelning :). Fortfarande blir jag dock förvånad när jag hör min egen röst kommentera något, det är som om munnen är mer snabbtänkt än hjärnan. Som tur är käften inte helt dum heller. Är det är här ett tecken på att jag äntligen blivit vuxen? Att jag vet att jag är smart (iaf inte dummare än de flesta) och att jag kan förmedla det? Kanske har de år som förflytit sedan jag pluggade ekonomi faktiskt fått mig att mogna (läs inte åldras)? Erfarenhet skadar tydligen aldrig. Och glad är väl jag för det. Tänk att jag vågar :)
Nedräkningens slutskede
Nu ska jag iaf kalla på Nip/Tuck.
Dagens shopping och Carola
I går fick jag lön och idag var det dags att bränna den. Så iväg till Birsta för shopping jag styrde min kosa. Shoppingen för dagen blev en ny skrivare, ni vet en sådan där med skanner och kopiering. Nu ska det bli skanning av, alla gamla bilder från mormor ska jag skanna för mammas räkning. Och tänk vad kul att kunna få möjlighet att få sina egna bilder i elktronisk form från den tid när man inte hade digitalkamera. Nu hoppas jag bara att skannern är skapligt bra iaf. Jag har ännu inte orkat installera den, det får bli en uppgift i morgon.
I kväll kollade jag lite grann på dokumentären om Carola. Som vanligt missade jag början, varför har jag så dålig koll på när alla intressanta program börjar? Jag måste erkänna en sak, jag gillar verkligen Carola. Men jag har förstått att det får man inte riktigt göra. Säger man att man gillar Carola och hennes musik är det ofta någon som mer eller mindre blir förbannad. Inte för att jag kan förstå med vilken rätt någon kan börja gapa på mig bara för att jag gillar en artist. Det är väl trots allt min ensak och det inte är så att jag försöker pracka min musiksmak på någon. Det är kanske är bara så att Carola är en artist som väcker starka känslor, både positiva och negativa. Carola är en person som står för den hon är. Hon hymlar inte. Hon har alltid stått för sin kristna tro, trots all kritik hon har fått utstå. Carola ändrar sig inte bara för att någon vill att hon ska ändra sig. Carola vet vad hon vill. Jag måste säga att jag beundrar henne ur det perspektivet. Jag håller definitivt inte med om allt hon säger, för visst har det hoppat många idiotiska grodor ur hennes mun. Men jag beundrar hennes styrka, hon tycks klara alla motgånger. Och motgånger har hon fått möta, framför allt från media. I bland har mediadrevet varit så starkt att det verkar som en hetsjakt på henne, då tänker jag framför allt på hur hon behandlades efter senaste deltagandet i melodifestivalen. Det kan inte ha varit lätt. Hursomhelst, jag gillar som sagt Carola, kanske har det att göra med att hon var min första riktiga idol. Ni ska veta att jag som nioåring var med i hennes fan-club. Och kanske är det så att den musik och artist man gillade som barn någonstans inom en alltid lever kvar. Givetvis har min musiksmak utvecklats med åren, det vore väl tragiskt annars. Men någonstans långt där inne lever nog medlemmen i Carolas fan-club fortfarande kvar och det är kanske den som står för beundran av Carola.
Snart är helgen över, suck. I morgon måste jag försöka plugga och installera den nya skrivaren förstås. Nu ska jag fortsätta att kolla på Tango & Cash och bli ännu mer 80-tals nostalgiker :). Ha det bra!
Fredag kväll framför teven
Som vanligt en fredagkväll har jag kollat in Let's Dance. Jag missade dock den första halvtimmen för när jag slog mig ner i soffan nerbäddad med täcket hämtat från sängen så... ja, vad tror ni hände då? Yes, helt rätt. Jag somnade på stört, det var nog bara turen att jag vaknade en halvtimme senare. Många fredagar har jag sovit bort helt och hållet och vaknat stel som en planka i soffan klockan fyra på morgon. Inget att eftersträva :).
Vad gäller Let's dance måste jag bara säga, vilken härlig person Elisabet Höglund verkar vara. Vilken humor och vilken spexare! Det hade man aldrig kunnat tro när man såg henne som en ytterst kompent reporter i Svt. Jag hoppas att vi får njuta av Elisabets person i Let's Dance ytterligare några veckor. Absolut bäst måste jag nog säga att Laila Bagge är. Jag bryr mig faktiskt inte om att hon tydligen har ganska stora danserfarenheter, det är bara roligt att se någon som behärskar dansen i detta program så bra som hon gör. En annan stor favorit, med betoning på stor, är förstås Magnus Samuelsson. Vilken kille! Trots sin storlek dansar han absolut underbart. Där ser man, det går inte att döma ut någon i dans grundat på personens utseende. Det lärde vi väl förstås redan den säsongen när Anna Book var med. Snart får veta vilka som dansar vidare och vem som får åka hem. Jag har faktiskt ingen gissning på vem som åker ut, mycket för att jag inte såg de första dansarna. Men som sagt, snart vet vi.
Ha nu en alldeles toppenfin helg och njut av det som återstår av denna fredagkväll. Just den här fredagen kommer ju trots allt aldrig åter.
En bättre dag
Idag har jag faktiskt känt mig mindre stressad, tack och lov. Jag började dagen lika stressad som den innan men konstigt nog så avtog stressnivån allt eftersom. Nu har jag i och för sig inte haft någon föreläsning idag utan tillbringat hela dagen på jobbet så jag inte behövt känna mig lika splittrad idag.
Annars kan jag bara säga att jag ser fram emot fredag kväll och helg. Åh vad härligt det ska bli och förhoppningsvis "NO MORE STRESS!!!" Jag har väl inga direkta planer inför helgen, men jag måste veckohandla lite och plugga förstås och en rundtur med dammsugarn genom lägenheten lär väl knappast skada heller. Men skönt med helg ska det iaf bli.
En toppennyhet för alla som inte hänger med :). Timrå IK vann över Brynäs med 4-1 ikväll. Jippi!!! Timrå ligger kvar på slutspelsplats med fyra poäng ner till Djurgården, Rögle och Modo (som just nu ligger på kvalplats, men det måste väl vara en tillfällighet, eller hur?). Jag säger bara en sak, "GO TIMRÅ!!!".
Nu ska jobba lite med förberedelserna inför grupptentan som vi ska påbörja nästa vecka. Hoppas ni får en toppenhärlig fredag! Det ska iaf jag satsa på :)
Dirty Sexy Money
Verkar dock inte som det blir så mycket mer av Dirty Sexy Money. Serien läggs antagligen ner efter de 13 avsnitt av säsong två som hittills spelats in. Lite tråkigt kanske, men ingen större katastrof heller. Men så kul för skådespelarna är det förstås inte :(
Stress, stress och ännu mer stress
Så vad tänker jag då beklaga mig över. Jo, det ska jag berätta för er omgående. Jag är stressad, så otroligt stressad och jag har svårt att stressa av. Orsaken till detta är att jag pluggar och jobbar samtidigt. Jag trodde aldrig att det skulle vara så svårt, jag menar det rör ju sig bara om två veckor eller ynka tio arbetsdagar. Men jag kan inte hjälpa det. Det är inte så att jag har oerhörda mängder uppgifter att färdigställa på jobbet (visst finns det många men det är inte orsaken). Orsaken är istället att jag är så splittrad mellan studier och arbete. Som grädde på moset kan läggas mitt dåliga samvete. Mitt dåliga samvete att jag inte gör tillräckligt på jobbet och är borta alldeles för mycket (har faktiskt fått klartecken från chefen). Mitt dåliga samvete att jag inte hinner med studierna och att jag sviker mina medstuderande i de stundande grupparbetena. Där är orsaken till min stress. Och jag vet att det inte på något vis hjälper någon överhuvudtaget att jag har dåligt samvete. Jag måste försöka se förbi det, annars kommer nästa vecka att bli outhärdlig. Det är dags att ta ett djupt andetag, slappna av och försöka ta de närmaste sju arbetsdagarna som de kommer. Då ska det nog gå bra.
Hur känns det egentligen?
Man kan också fråga sig hur Obamas föregångare känner sig idag? George W Bush är inte längre världens mäktigaste man. Han är nu förpassad till att vara ett ex, Amerikas Förenta Staters ex. USA har ett antal nu levande ex och George W Bush kliver nu in i den skaran. Vilka tankar rör sig i hans huvud en stund som den här? Är han nöjd med det som han åstadkommit under sina åtta år och två ämbetsperioder? Kan han bortse från all denna massiva kritik, både inhemsk och utländsk, som ständigt måste nå hans öron? Funderar han över vilka ord som kommer beskriva honom i historieböckerna. Ja, det tror jag nog han gör. Även om han säkert är nöjd med många av sina beslut så kan väl inte all denna kritik inte påverka honom. Jag har svårt att tro att någon skulle kunna stänga allt ute och inte fundera över om man kanske kunde ha gjort saker och ting annorlunda. Det är faktiskt så att George W Bush bara är en vanlig människa han också, även om många gärna vill se honom som djävulen själv. Kanske var det så att Bush kände sig nöjd och belåten när han klev ombord på den helikopter som skulle ta honom till ranchen i Texas. Kanske fanns det en känsla av "äntligen bort från Washington" när helikoptern lyft allt eftersom och han såg Barack och Michelle Obama vinka adjö långt där ner på marken.
Jag befann mig i bilen när Barack Obama svor presidenteden och jag lyssnade därför på eden och hans tal därefter på radion. Och jag måste erkänna en sak, när jag hörde honom svära eden så blev jag så rörd att tårarna började spricka fram i ögonvråna. Kanske låter det fånigt för många. Men jag kunde helt enkelt inte hjälpa det. Jag smittades av det amerikanska folkets glädje och förväntningar på förändring. Och det är väl knappast något större fel i det.
Något kul att se fram emot
Kommunikationscelibat
Simply the best
Första föreläsningen avklarad
Nu är jag officiellt student igen för första föreläsningen är avklarad. Så mycket föreläsning var det kanske inte utan mer praktisk information om den första delkursen. Vi som läser kursen som en fristående kurs vara bara fyra stycken, det blir eventuellt en till, medan de som går programmet för grafisk design (Medie- och kommunikationsvetenskap är en delkurs för dem) var kanske ett 20-tal. "Programmarna" var ett väl sammansvetsat gäng så vi kursare sökte oss till varandra. Vi fyra ska skriva grupparbetena tillsammans. Åldersmässigt var jag förstås äldst, eventuellt blir det en till lite äldre som nog är äldre än mig eftersom hon har vuxna barn. Men det kändes helt ok att samarbeta med killarna i min grupp trots att de är så unga. Det känns som de är duktiga och kunniga. Läraren var också helt ok, verkar faktiskt trevlig. I morgon får vi träffa den andra läraren på kursen.
Just nu är jag hemma för en snabb lunch men ska alldeles strax bege mig till jobbet. Tio dagar kvar att jobba, denna dag inräknad. Tyvärr känner jag av huvudvärk idag så eftermiddagen blir nog tuff att genomlida. Men det är väl bara att bita ihop antar jag.
Back to school
Partitillhörighet
Eftersom jag är politiskt intresserad så kunde jag förstås inte låta bli att testa min egen blogg och se om jag skrev som mina partikamrater. Låt mig säga så här: det gjorde jag uppenbarligen inte. Så frågan är nu, ska jag ändra politisk uppfattning, min skrivstil eller bara se testet som en kul grej och inte göra något därefter. Tja, vad tror ni jag kommer att göra? Faktiskt ingenting. Men ett litet lustig test var det iaf. Vill ni veta vilket parti jag röstar på enligt det här testet så får ni pröva själva genom att ange min adress.
Lördag
Nu har Troy träffat alla Partypinglor och både han och de överlevde faktiskt, även om Troy tycktes vara osäker på utgången av mötena. Rädd och skakande satt han i min famn när vi idag träffade Partypingla nr 1 och hennes sambo på parkeringen utanför Birsta City (heter det så förresten, kanske inte?). Att han aldrig ska bli mindre rädd. Jag tycker ju att jag utsätter honom för både människor och hundar men inget verkar riktigt hjälpa. Fast, de människor och hundar han träffar om och om igen verkar tydligen till sist bli mindre farliga för honom. Men det tar sin tid. Fast jag ska väl kanske ska vara glad att han inte rusar till varje hund han ser och att han inte hoppar mot alla människor vi möter. Men lite modigare skulle ju kanske inte skada. Han är ju så tuff mot mig och mamma, för att inte prata om Viggo som han helt bossar över. Konstigt, eller hur?
Nu behövs det lite bilder på Troy känner jag. Här är dagsfärska bilder på Troy i bilen när vi satt och väntade på att mamma skulle dyka upp. Håll till godo :)
En fredag i köldens tecken
Just nu avnjutar jag veckans allra härligaste tidpunkt, fredag kväll, uppkrupen under en filt i soffan framför teven, tittande på Let's Dance. Var Troy håller hus vet jag faktiskt inte. Han ligger säkert och sover gott någonstans, men eftersom han inte snarkar särskilt högt kan jag inte ifrån soffan lokalisera var i lägenheten han har hittat kvällens utvalda sovplats. Tror jag ska gå hämta Troy alldeles strax så jag har någon att gosa med. Undrar om han kommer att uppskatta det plötsliga uppvaknandet? Jodå, han är så förtjust i matte :)
Snart är nog reklamavbrottet slut så bäst att sluta blogga för denna gång och återvända till spänningen i Let's Dance. Hoppas att ni minst har en lika behaglig fredag kväll som jag!
Min tand är lös...
Tänk att jag hade rätt
Nu läste jag på Aftonbladet att det här med öppna kontorslandskap har visat sig inte vara så bra och effektivt som man kanske trott. Forskare i Australien har visat på att i 90% av de studerade fallen så fanns det ogynnsamma effekter för hälsan. Stress, konflikter, högt blodtryck och hög personalomsättning var resultatet av de öppna kontorslandskapen. De anställda kände att de förlorade privatlivet, tappade identiteten, blev mindre produktiva, överstimulerades och förlorade sin arbetstillfredsställelse och för att inte glömma, blev osäkra. Ytterligare en negativ effekt var att folk ofta blev sjuka eftersom bakterier och virus sprids så mycket lättare i ett öppet landskap. Forskarna menar att företagen måste se förbi de kostnadsbesparingar man kan göra med öppna kontorslandskap och se till att de anställdas sociala och psykologiska behov uppfylls.
Ja, vad kan man säga? Det är väl egentligen inget sensationellt forskningsfynd. Jag är ganska säker på att flertalet av de med erfarenhet från öppna kontorslandskap håller med forskarna och har länge vetat att just så här är fallet. Det skulle förstås vara intressant att höra om någon trots allt har positiva erfarenheter från öppna kontorslandskap. Kanske finns de dem som upplever denna arbetsmiljö som den enda ultimata. Vem vet egentligen?
Nya tider?!
Idag har schemat för mina kommande studier blivit tillgängligt. Jag ska som sagt läsa Medie- och kommunikationsvetenskap och den första delkursen, Kommunikation och omvärldsbevakning, startar nu på måndag. Schemat känns riktigt tuff, framför allt eftersom jag faktiskt fortfarande jobbar, iaf de två närmaste veckorna. Det är tydligen föreläsningar vid tre tillfällen i veckan, antingen för- eller eftermiddag. Däremellan verkar det vara en massa grupparbeten. Hur ska man egentligen hinna plugga??? Känner mig faktiskt lite stirrig efter att ha sett schemat. Klarar jag verkligen av att börja studera återigen efter alla dessa år? Kommer jag att nå mitt mål att få bra betyg? Jag har ju lovat mig själv att det ska bli bättre betyg denna gång. Jag kommer att bli så besviken om jag sviker mig själv. Jag vill så mycket. Jag vill vara duktig. Jag vill.
Det känns som om jag skulle behöva kasta mig över studierna redan här och nu i kväll. Och det skulle jag nog ha gjort om jag bara hade kursböckerna. Jag beställde dem från Adlibris (hela 34 kr billigare än vad de skulle ha kostat på Bokus, jag är ju snart fattig student och det gäller att räkna varenda öre framöver) igår så det lär väl dröja en vecka innan jag har böckerna. Det kliar i fingrarna att åtminstone få bläddra i böckerna och få lite känsla för ämnet. Tänk om ämnet är helt fel mig? Fast jag tror inte, jag tror det här är i den riktning jag vill. Men tänk om det blir fel igen? Fast nu är det en termin det handlar om (iaf till att börja med) och inte fyra år. Sluta nojja männska!!!
Antagligen är det väl naturligt att oroa sig aningens innan man börjar något nytt. Konstigt vore det väl annars, antar jag. Det kommer att bli bra. Det är förändring. Jag har gått vidare. Jag ska utvecklas. Detta tycks vara de mantra som jag om och om upprepar för mig själv. Jag kan.
Nedräkning
Redan nu den 19 januari börjar jag plugga, trots att jag ännu inte "suttit av" min tid på jobbet. Men det ska nog gå att köra studier och jobb samtidigt, det rör sig ju iaf bara om två veckor. Hursomhelst, jag är riktigt peppad inför att börja studera igen. Här ska ges järnet :)
En härlig promenad
I eftermiddag tog jag Troy och kameran med mig på liten promenad och fotosession. Vi styrde kosan upp mot Norra Berget. Det är konstigt, jag bor egentligen så nära Norra Berget men är så sällan däruppe. Men det ska vi ändra på från och med nu. Norra Berget är ett jättemysigt ställe där det är trevligt att gå ut och gå med lillvovven.
För den som inte känner till Sundsvall så där särskilt bra kan jag berätta att Norra Berget är, förutom ett av två berg som omger Sundsvall, Sundsvalls Stadspark med friluftsmuseum, fäbodvall, hantverksmuseum mm. Om ni känner er nyfikna så kolla in hemsidan.
Promenaden upp till berget var jättehärligt. Det var varmt och ljummet. Förresten, är det inte lite lustigt? Idag var det ca 3 grader varmt och det känns så varmt , men vid samma temperatur andra årstider upplever man den som rena istiden. Visst,det är vinter så man är påpälsad och fryser förstås inte därför. Men det är inte bara det. Tror jag iaf. Jag tror att kroppen är inställd på vinterkyla och reagerar så fort temperaturen kryper över nollstrecket.
Tillbaka till verkligheten igen :). Det verkar också vara ganska mycket folk i omlopp på Norra Berget, jag mötte en hel del människor och en och annan hund också. Men det är iaf allt bra fint där uppe. En massa härligt gamla hus, precis som jag gillar. Man känner historiens vingslag (nu är ju husen ditflyttade så deras historia är ju egentligen inte kopplad till platsen, men man kan trots det inbilla sig att folk och fä bott på denna plats, fast det kanske de har också men i andra hus, vad vet jag).
Jag insåg dock en sak. Fotografering vintertid fungerar inte riktigt för mig. Motivmässigt men inte ljusmässigt. När jag är redo att ge mig ut och fotografera, då är solen givetvis på väg ner. Jag skulle förstås önska att jag var lite mer av en morgonmänniska, men helgmorgnar är det så härligt att bara ta det lugnt. Det är inte så att jag sover hela förmiddagen, men jag tar det jättelugnt, äter länge, läser tidningen länge, kollar på tv, pysslar med ett och annat, och tiden bara går. Inte tidigare än vid halv tre tiden tog jag mig så slutligen ut. Resultatet blev därför ett antal foton i skymning. Någon gång skulle det vara kul att fotografera samma motiv i dagsljus. Nåja, det löser väl sig, vi går ju iaf mot ljusare tider och så småningom kommer väl ändå solen fortfarande vara uppe på eftermiddagen.
En vacker gärdsgård inhägnar stora delar av området. Jag är svag för grånande gammalt virke.
Norra Berget stadspark i skymning.
Hantverksmuseum
Café
Utkikstornet på Norra Berget, i folkmun kallat "Glasspinnen" klädd belysning vilket nerifrån stan ger en illusion av ett stort ljus stående på berget. Jättevackert.
Utsikt över Sundsvall och Södra Berget i bakgrunden.
Ett till café.
Skvadern i form av en rutschkana. Enligt legenden är skvadern en korsning mellan hare och tjäder. Läs om historien bakom skvadern hos Medelpads fornminnesförening. Den här rutschkanan hade jag definitivt gillat som barn.
Vid det här laget började jag inse att det var dags att ge upp fotograferingen för dagen och bege mig hemåt, vilket särskilt tycktes glädja Troy för han var förmodligen hungrig som en hel varg. Och för att vara ärlig, så var jag inte sämre själv.
En fotosession utan foto på Troy är väl knappast någon riktig sådan. En liten tjurig pumivalp tittar under luggen och vägrar göra matte glad och titta upp mot kameran.
Om jag tittar upp lite så kanske matte nöjer sig.
Hon ger sig aldrig, suck.
Far och son firar nyår
Närmast kameran ligger Troy och bortom honom pappa Viggo.
Årets första fototriss
Jag har botaniserat i fotoarkivet och hittat dessa bilder tagna någon gång under sena hösten i fjol, strax innan snön föll. En raststuga, eller något liknande, inte så långt från Västanåfallet i Ångermanland. Jag tycker att det gråa åldrade virket är otroligt i sig själv.
Som vanligt hittar ni fler bilder på veckans tema här.
Här är mina bilder, så håll till godo :)
Nytt namn
Jag måste också berätta att jag har ändrat namn på min blogg. Nu heter bloggen likadant som sin adress, Veronicas funderingar (inte ihopskrivet som i adressen förstås, men det förstod ni säkert). Det kändes liksom bättre än det gamla Veronica och Vem Vet Vad. Livet är till för förändringar eller hur?
Ett nytt liv väntar mig nu och givetvis kräver också bloggen förändring. Nu är det dags för Veronica att stryka ett streck över det tråkiga förflutna och med spänd förväntan se fram emot vad den närmaste tidens väntade förändringar kommer att innebära för framtiden i ett något längre perspektiv. Jag är så förhoppningsfull och jag hoppas att det småningom också kommer att avspegla sig här på bloggen.
Ny design!!!
Som kommentar till bloggens nya uteseende kan jag bara säga en sak: jag älskar färg, i massor :)
Klagomål erhållet :)
Men för att Partypinglan inte ska bli helt sysslolös på jobbet så får jag väl offra mig och skriva några rader av samma gamla vanliga svammel :)
Idag har jag hållit mig hemmavid. Sov länge, städade undan och diskade en hel del som blivit liggande de senaste dagarna. Sedan dök mamma upp, precis som hon hade lovat, för att hjälpa mig rensa ut uppe på vinden. För att kort sammanfatta min vinds- och förvaringssituation vill jag bara säga: jag är en hamster. Jag sparar allt och är urusel på att slänga saker. Låt mig ge ett exempel. Under flera år har jag varit totalt missnöjd med min dammsugare. Den har inte sugit upp särskilt mycket av allt skräp och damm så därför köpte jag en ny för julklappspengar för några veckor sedan. En normal människa, d v s en icke-hamster hade säkerligen kasserat den gamla dammsugarn så fort den nya var upplockad ur kartongen och provkörd. Men inte en hamster. Nej, hamstrar som jag vi kasserar ingenting. Dammsugarn fungerade ju (att den inte sög upp minsta lilla skräp räknas inte) och då kan den ju inte slängas. Så upp med den på vinden att trängas med prylar som alla har liknade historier. Men idag tog så till sist dammsugarens historia slut. Mamma bestämde att den skulle kastas och jag lydde, vad annars ska man göra när man bett om hjälp :). Så upp och ner för fem trappor (pust och stön), från vind till källaren där grovsopor lämnas, för att slänga allt som mamma ansåg slängas bör. Låt mig säga så här, jättejobbig!!! Vi blev inte klara med jobbet idag utan måste fortsätta vid senare tillfälle. Men jag är iaf jättetacksam för hjälpen och ser fram emot att få en utrensad vind så att hamstern i mig på nytt kan börja samla på sig prylar av alla de slag :)
Lördag kväll och ännu en slapparstund i soffan hägrar. Undrar vad man ska kolla på i kväll? En sak är säker iaf, det lär inte bli Körslaget.
Ha det bra och njut av den härliga lördagskvällen :=)
Näst intill medvetslös...
Förresten, tänkte jag skulle berätta lite nyheter. Det ser ut som det blir studier för mig nu i vår. Jag kom in på en Media- och kommunikationsvetenskapskurs (blev väl långt ord?). Känner otroligt motiverad faktiskt och jag har lovat mig själv att jag ska plugga som aldrig förr. Denna gång ska jag ha toppbetyg!!!
Nu ska jag iaf krypa i säng. God natt!
Här sitter jag och har inte vett att göra annat
Bokslutsarbetet är nu avslutat, iaf den betungande delen. Nu återstår mer av det finslipande arbetet. Svårt att fatta att det var det sista bokslutet någonsin jag gjorde på detta ställe. Tja, vad ska man säga. Känner jag mig kanske lite sentimental? Näh. Snarare tvärtom ;)
Sovdags nu, än återstår det allt några veckor innan jag säger tack och adjö så lite pigghet iaf vore kanske inte för mycket att begära inför torsdagens arbete. Men med tanke på klockans sena timmar ska jag nog inte förvänta mig det. Veronica, nu slutar du skriva, loggar ut och stänger av datorn och skyndar dig att krypa ner i stora sköna sängen!!! God natt på er :)
Njuter av tillvaron...
Till helgen har jag lovat mig själv att bara koppla av och njuta. Känns så välbehövligt. Jag ser fram emot långa filmstunder återigen uppkrupen i soffan (men med den fart jag håller på frosseriet ikväll lär det väl bli en helg utan choklad) i lugn och ro. En och annan promenad med Troy blir det förstås också och vem vet kanske följer kameran med ut då. Det var allt för länge sedan jag sist var ute på fotosession. Och höjdpunkten nummer ett för helgen har jag sparat sedan tidig december för att avnjutas vid rätt ögonblick. Jag pratar förstås om filmen Mamma Mia. Jag såg den i somras och tyckte väl kanske inte att den var den absolut bästa filmen som finns men det är en sådan där film som får en att må så där suveränt jättebra. Och nu ska jag alltså se den i helgen. Och så ska jag drömma mig tillbaka till grekiska övärlden. Härligt, härligt, jag kan knappt bärga mig :)
Förresten, måste berätta att Troy har en lös tand. Jippi, snart slut på valpbitandet!!! Tyvärr var det förstås inte en "huggis" men någonstans ska det väl börja. Min lilla pojke börjar bli stor.
Sen morgon
Ha en trevlig trettondag!
Insamlingsgala
Bra flyt idag
Ha en bra trettondagsafton!
Hipp hipp hurra för Photoshop
En ny dag, mera bokslut
Hoppas iaf att jag orkar hålla ihop idag och få något gjort. Har inte sovit mycket i natt. Det är liksom inte så lätt att sova när näsan är alldeles täppt och man kämpar för livet för att få igenom minsta lilla syre. Jag tog iaf lite sovmorgon i morse och klev inte upp förrän kl åtta så förhoppningsvis överlever jag. Det vore väl tråkigt annars :)
Dags att sluta surra och börja jobba. Ha en toppenfin söndag :)
Inget mer körslag
En ny dag på jobbet
För egen del är jag just nu inte jätteless att vara på jobbet. Faktiskt nästan lite motiverad. Kanske för att detta är sista bokslutet någonsin på detta ställe :). Känner mig faktiskt lite piggare än i morse också. Det var inte roligt att vakna och känna att halsen kändes som om jag svalt sandpapper och att snyta sig var som att snyta ut taggtråd. USCH!!! Känner fortfarande av halsen men tror nog att jag ska klara av att jobba hela dagen igenom. Förresten, finns det något annat val???
Slut på pausen, dags att jobba :)
Ha nu en riktigt bra lördag och njut av den härliga vinterdagen!
Ingen intellektuell utmaning ikväll :)
I morgon jobb igen. Konstigt nog ska bli det skönt att vara ensam på jobbet i morgon. Det dras inte i en från alla håll när man är ensam och det är betydligt lättare att koncentrera sig och få något gjort. Men Troy får iaf bli mitt sällskap i morgon. Lite levande liv vill man iaf ha i närheten, annars blir det en extra tung dag.
Hoppas ni får en alldeles härlig helg! Passa på och njut om ni är lediga. Njut åt mig också är ni snälla :)
Vill vara ledig :(
Sitter just nu och sliter med årsbokslutet. Inte alls roligt. Särskilt som alla andra är lediga eftersom det är klämdag, både idag och på måndag. Jag vill också vara ledig. Men, men, en annan måste jobba hela helgen, måndag och trettondagen alldeles ensam. Idag har jag iaf haft lite sällskap här, men framöver blir det bara jag allena. I morgon får Troy följa med hit. Lite sällskap vill jag allt ha och Troy är definitivt bättre än ingenting. Men jag vet inte om han är lika intresserad av att följa med hit. Han hade nog hellre varit på "dagis" och härjat med farsan :).
Slut på paus! Jobba på!
Ha det bra alla ni som är långlediga! Och ha det ännu bättre ni stackare som måste jobba :).
Ett nytt år, nya förväntningar
Att se tillbaka på 2008 känns kanske inte som det allra lyckligaste kapitlet i boken om mitt liv. 2008 får nog gå till historien som det år som lyckan inte riktigt infann sig. Jag ska förstås inte förneka att det fanns stunder av lycka under det gångna året. Mina resor till London och Kefalonia var definitivt höjdpunkter. Och kanske största höjdpunkten av alla var nog den dag när lilla Troy tog ett valpigt hopp in i mitt liv. Säkerligen upplevde jag också korta ögonblick av lycka någon gång så där emellanåt, ni vet sådana där korta ögonblick där man känner lycka men som man sedan tyvärr glömmer ganska fort. Men tyvärr, trots detta inslag av lycka måste jag konstatera att om jag sammanfattar året så blir inte lycka ledordet. Jag ska väl kanske inte heller säga att det var olycka som styrde mitt liv förra året. Jag skulle hellre beskriva det som om jag har levt i stort vakum denna tid. Ett vakum där jag inte känt mig särskilt lycklig utan där missnöje har varit största drivkraften. Men nu är de slut på gamla tider. Nu ligger ett nytt år framför mina fötter, ett nytt år som inte har något med sig i bagaget. Inget annat än mig själv förstås :)
När jag tänker på 2009 så känner jag mig lycklig. Ja, ni läste rätt, lycklig!!! Jag står inför stora förändringar i mitt liv. Förändringar som jag faktiskt inte vet vad de kommer att medföra. Förändringar som jag egentligen kanske borde känna mig ängslig inför men som nu inte gör annat än motiverar mig. Äntligen har missnöjet från 2008 gett upp. Äntligen kan jag lämna det bakom mig och se framåt. Äntligen!
Nyårslöften brukar inte riktigt vara min grej, inom en vecka brukar jag brutit dem. Så därför har jag inte som tradition att lämna nyårslöften och inte heller i år tänker jag bryta mot min löftestradition. Men vad jag däremot tar med mig in på resan genom 2009 är förhoppningar. Förhoppningar att detta ska bli mitt år. Jag har två tre stora förhoppningar som jag mer än allt annat önskar ska slå in under året. Men tyvärr kommer jag inte att dela med mig till er om vilka de är. Dessa förhoppningar har jag gömt långt inne i mitt hjärta och ingen kommer att få veta dem. Kanske är det lite vidskepelse som spelar in, jag menar kanske går förhoppningarna inte i uppfyllelse om jag pratar om de vitt och brett. Bara för att vara på absolut säkra sidan behåller jag dem för mig själva. Ok, jag har berättat för Troy men han har faktiskt lovat att inte säga ett knyst till någon. Fast vem vet vad han sprider vidare i alla de morrningar och skall han delar ut.
Utöver mina stora förhoppningar har jag också några mindre. Kanske är det egentligen nyårslöften men jag väljer att inte betrakta dem som det, framför allt med tanke på mina tidigare erfarenheter med sådana. Men det är några saker jag lovar mig själv att tänka på: leva sundare och ta hand om mig själv, bli sparsammare (och sluta köpa handväskor, iaf inte så många), bli lycklig (och sluta tänka negativa tankar, iaf så många).
Igår när jag gjorde mig i ordning inför nyårsfirandet och stod i duschen funderade jag på det nya året. Där och då kom jag fram till att finna lycka skulle vara mina ledord 2009. Döm av min förvåning när jag öppnade duschdörrarna och hörde vad som spelades på Radio Guld: I should be so lucky med Kylie Minough, ni vet någon av de där tidigaste låtarna i hennes karriär, från 80-talet. Det tog jag som ett gott tecken inför det nya året och det låten ska få bli mitt ledmotiv för året.
