Veronicas funderingar

Här i Sverige är vi vana vid insamlingsgalor av alla de sorter för diverse välgörande ändamål, allt från bröstcancergalor till faddergalan. Och tanken med dessa galor kan man ju inte påstå är särskilt dålig. Snarare ganska genialt att kombinera nöjen med välgörenhet, på sätt kan vi alla lindra vårt dåliga samvete och samtidigt njuta av helgunderhållningen på tv. I USA gissar jag att detta också är mycket vanligt. Jag skulle väl kanske inte bli så förvånad om någon berättade att just detta fenomen med välgörenhetsgalor såg sitt första ljus där borta i de 50 staterna. Däremot känns det för mig lite konstigt med det fenomenet jag läste om i Aftonbladet, en för mig helt ny typ av välgörenhet. Efter Hillary Clintons kostsamma men tyvärr misslyckade nomineringskampanj under 2008 sitter hon nu fortfarande med skulder på över 50 miljoner. Stackars Hillary, verkar iaf hennes supportrar tycka. Hon är ju helt enkelt ett välgörenhetsfall och sådana måste ju bara hjälpas, eller hur? Så därför kommer nu en insamlingsgala till hennes förmån att hållas och Jon Bon Jovi, ni vet min gamla barndomsfavorit, har erbjudit sig att vara huvudnummer. Vilken kille alltså :). Men det brinner i knutarna. När stackars Hillary väl har blivit USA:s nästa utrikesminister är möjligheten till att ta emot sådana bidrag obefintlig. När man innehar denna position är det stopp och belägg för välgörenhet. Iaf att ta emot bidrag, huruvida (åh vad jag älskar det ordet) det är olaget att ge till välgörenhet förtäljer inte historian. Tja, vad ska man egentligen säga om det här? Visst, det är synd om stackars Hillary som dragit på sig dessa skulder. Men jag tror att jag skulle ha svårt att stödja denna typ av välgörenhet själv. Det finns så många andra som lever i verklig missär till skillnad mot Hillary som trots skulderna ser ut att ha det ganska gott ställt.