Var är du kära sömn?
Spelar väl inte så stor roll just här och nu. Den rätta tiden har jag på Iphonen men den ligger vid sängen och jag sitter vid datorn i vardagsrummet.
Som ni kanske förstår så kan jag inte sova. Jag är alldeles, alldeles klarvaken. Jag kollade på film till långt efter midnatt och gick sedan och la mig och läste lite (eller ganska mycket). Sedan var jag trött och tänkte sova. Trodde jag. Ingen sömn infann sig. Efter lång tid av vridningar i säng i desperata försök att sova gav jag upp och gick upp för att dricka lite vatten. Men först en tur till vardagsrummet.
Där stod min stationära dator och brummade tyst. Under en dryg vecka har den ständigt stått på (och jag som alltid är noga med att stänga av datorerna, tv och dvd, man måste ju tänka på den dyra elektriciteten). Orsaken till det är att bredbandet inte fungerade. Vi har bytt internetleverantör här i huset och när jag kom hem från Sundsvall fungerade det förstås inte. Ovanligt, eller hur? Jag felanmälde det förra fredagen och efter att killen i telefonen tog datorns ip-adress (tror jag, det var iaf en massa siffror som han hjälpte mig ta fram) och uppmanat mig att lämna datorn på så att de som ansvarar för själva ledningen till bredbandet (skyll inte på mig om det här låter som rena bananas, det var så jag uppfattade snacket) skulle kunna se varför jag inte hade tillgång till nätverket, så har jag bara väntat. Datorn har stått på och jag har kollat den regelbundet. Jag kollade den senast i torsdags eller fredags utan att hitta någon uppkoppling. Så nu i natt tänkte jag att det är väl lika bra att stänga av eländet och ringa på nytt på måndag. Men otroligt nog så fungerar plötsligt bredbandet. Alldeles, alldeles, alldeles underbart!!! Jag kan inte säga annat.
Och efter att han använt min mobila seguppkoppling från Telia i vad som känns som en evighet (använde den också när jag var hemma i Sundsvall) så känns det här som rena rama himmelriket. Jag kan bara säga en sak, superdupersnabbt (påminn mig om det när jag börjar klaga på att bredbandet sackar igen). Ibland kan man bli glad mitt i natten fast man inte kan sova. Tänka sig!
Men, ingen mer surfing i natt. Dags att hämta det där glaset med vatten, och kanske en ipren också för den begynnande huvudvärken och sedan krypa ner i kojen. Och skulle inte det hjälpa får jag väl slå på någon serie på dvd:n, kanske blir det Förhäxad (något barnsligt kanske någon tycker, vad bryr jag mig om det så länge som jag gillar Förhäxad). Natti Natti, förhoppningsvis!
Duktig hund
Tyvärr är det inte bara positivt att Troy tar av sockarna. Problemet är att han inte bara gör det när jag vill. Nej, inte han heller. Han sliter av sockarna så fort han känner för det. Som i kväll när jag låg på soffan och slappade framför tv:n. Han drog bort filten från fötter och slet av sockarna. Och jag som frös om fötterna. Men har Troy bestämt sig för att sockarna ska bort är det lite som kan distrahera honom att göra annat. Då kommer pumins terrierblod (långt bak i pumins släktträd ska det tydligen finnas en och annan terrier) fram och envisheten sätter in. Men matte låter Troy hållas, det är väl är bra om han roar sig och inte har så tråkig. Bortskämd hund ibland, jag vet.
Påpekas bör också att jag nu inte har särskilt många hela sockar. Tydligen är det också roligt för en liten pumi att bita sönder sockarna. Men, men, det ska väl synas att man har hund antar jag (hundhåren på kläderna räcker tydligen inte, men i och för sig så fäller inte pumisar särskilt mycket hår heller). Och det gör det verkligen varje gång jag tar av mig skorna. Jag försöker få Troy att lägga sockarna i tvättkorgen, men än så länge tycks han vilja förstå vad jag vill. Sådant skitmat får nog matte göra själv tycks han tycka.
Tyvärr mycket dålig bildkvalité. Bildarna tagna med Iphone i ett halvskumt vardagsrum.
En ganska skaplig dag, faktiskt...
Det blev också en fika på stan här i Gävle med en kompis. Som vanligt mycket trevligt och ett och annat skvaller. Precis som det ska vara. Det får vi snart göra om hoppas jag.
Just nu har tant Veronica fullt upp med sin stickning. Det går sakta, men halsduken blir i alla fall längre och längre för varje varv. Hur den kommer att se ut återstår förstås att se. Men jag misstänker att det snällaste man kan säga om den är att den ser hemstickad ut. Hmm, skulle kanske ha investerat i mössa och halsduk när jag var på stan idag, men, men...
Stickigt värre, tant Veronica
Kanske är min stickdag också en hyllning till min mormor som skulle ha fyllt 96 år på söndag om hon hade levat. Hon gillade verkligen handarbete och handarbetade nästan jämnt. Kanske stickade hon inte så ofta även hon också var jätteduktig på det. Nej mormor tycktes gilla virkning över allt annat. Åtskilliga är de dukar och gardiner som hon virkade fram. Mormor var verkligen virkningens mästare. Men framför allt var hon världens bästa mormor som jag fortfarande saknar.
Hyllning till c-vitamin
Vart än jag såg, Ikea jag såg
Den stora upptäckten är att i stort allt jag äger och har här i hemmet tycks vara köpt på Ikea. Vrider jag huvudet mot höger ser jag datorbord, snurrfåtöljer och förstås flertalet Billybokhyllor, alla införskaffade på Ikea förstås. Ser jag rakt fram ser jag tvbänk, soffbord, golvlampa och taklampa, än en gång Ikea, vad annars. Och i fönstret lampor från, ja just det, Ikea.
Kanske är jag tråkig som tycks ha Ikea näst intill överallt (faktiskt inte soffan, tänka sig). Men jag gillar helt enkelt Ikea. Det finns mycket snyggt att välja på och så är priset helt överkomligt. Me like Ikea, me really like :)
Men förstås har jag en och annan pryl som inte är Ikea. Jag gillar också mina loppisfynd, de allra flesta från favoritloppiset i Viksjö.
Back in town
Men konstigt nog är det faktiskt lite mysigare här i lägenheten än när jag sist var här. Det måste vara så att lägenheten gör sig bäst på höst och vintern. Och för göra det ännu mysigare så tände jag en massa goddoftande ljus. Mysigt.
Bilderna fotade med Iphone.
Spegling
Den korta versionen
God afton, här kommer nu den korta versionen av helgens händelser. Jag vill påpeka för känsliga läsare att uppdateringen är ovanligt kort för att vara denna blogg.
Farhågorna om dyra reparationskostnader för bilen gick inte i uppfyllelse, tack och lov för det. Det visade sig vara ettmindre problem och jag behövde bara betala för undersökningen av bilen, inte mer än 367 kronor. Tack och lov för det, nu upprepar jag mig förstås. Men jag vill verkligen betona "tack och lovet" för jag känner mig mycket glad. Jag uppmanades också av verkstaden att låta bli att tanka etanol i fortsättningen för att slippa liknande problem.
Helgen fortsatte sedan i ett glatt tecken, eh eller ska det vara töcken? Först fest hos Cecilia i trevligt sällskap och sedan ner till Sundsvalls krogliv. 40+ var vid första anblicken ingen större succe, medelåldern tycktes ligga runt 58 år, fast det var ju skönt att känna sig ung med sina 36 år för ovanlighetens skull. Men bra musik strömmade ur högtalarna så det blev ganska mycket stuffande på dansgolvet.
Lördagen kan summeras i ett ord, TRÖTT. Undrar hur 58-åringarna kände sig?
Söndagen blev inte mycket bättre, snarare tvärtom. Ont i magen och illamående är inget höjdarsätt att fira söndag på.
Och det avslutar rapporten från helgen som var. Nu ser vi fram emot en ny spännande vecka med intressanta händelser. I alla fall hoppas jag på det. Det var allt för i kväll, tack och adjö och välkommen tillbaka.
Bridge Over Troubled Water
When you're weary
Feeling small
When tears are in your eyes
I will dry them all
I'm on your side
When times get rough
And friends just can't be found
Like a bridge over troubled water
I will lay me down
Like a bridge over troubled water
I will lay me down
When you're down and out
When you're on the street
When evening falls so hard
I will comfort you
I'll take your part
When darkness comes
And pain is all around
Like a bridge over troubled water
I will lay me down
Like a bridge over troubled water
I will lay me down
Sail on Silver Girl,
Sail on by
Your time has come to shine
All your dreams are on their way
See how they shine
If you need a friend
I'm sailing right behind
Like a bridge over troubled water
I will ease your mind
Like a bridge over troubled water
I will ease your mind
Text och musik: Paul Simon
Fredagen har börjat
Den här fredagen ska jag inte bara sitta hemma och glo på dumburken som jag skrev om förra veckan. Nej nu är det fest och utgång som gäller. Det ska verkligen bli jättekul! Det känns som evigheter sedan senaste festen. När var det egentligen förresten? Tror inte jag har varit ute sedan tjejhelgen i Stockholm och det var i början av september. Men nu är det i alla fall dags igen. Kul, hoppas jag i alla fall. Det gäller att inte blåsa upp allt för stora förväntningar för då brukar det aldrig bli kul. Men bara man har festhumöret uppe, inte är allt för trött (borde väl sova nu för att orka partaja) och tar kvällen som den kommer brukar det blir kul.
Min lilla Snyggis är sjuk, snyft, snyft
För den oinsatta måste jag börja med att förklara vem Snyggis. Jo, det ska berätta för er. Det är min underbara lilla Volvo, en supersnygg kille som i dagarna blir tre och ett halvt år (är era bilar tjejer eller killar, eller bara en den?)
Som ni kanske förstår har jag drabbats av bilproblem. När jag och Snyggis skulle ge oss ut på vägarna i dag vill han helt enkelt inte vara med. Lite förberedd på problemen måste jag erkänna att jag var för kvällen innan när jag skulle parkera om bilen (datumregeln) så trilskades han också med mig.
Men jag slapp i alla fall bärgning. Efter att ha vrålgasat så att varvsräknaren slog i botten ett flertal gånger var det som om "rören" var rensade och bilen gick som normalt när jag la i växel och gasade. Tack och lov kunde jag för egen maskin ta mig till verkstan. Åtminstone en liten tröst i eländet.
En annan liten tröst i eländet är också att det faktiskt hände här i stan, med verkstaden bara knappa fem minuter härifrån. Tänk om det hade hänt i söndags när mamma, jag och hundarna befann oss på en enslig väg långt ut i de medelpadska skogarna. Att bli stående där alldeles ensam i vägkanten hade inte varit roligt, särskilt inte som jag är rädd för den björn som ska finnas i våra trakter. Nej, ibland har man faktiskt tur i oturen, det måste faktiskt medges.
Nu hoppas jag på att killarna på verkstan (inte på bilden ovan) ska fixa min lilla älskade Snyggis. Det är en etanolbil och ska man tro verkstadskillarna så kan det vara orsaken. Tydligen har det varit stora problem med just etanolbil. Jag fick höra att man inte bör köra på etanol på vintern, trots att det sägs att man kan göra det eftersom det blandas mer bensin i etanolen då. Jag brukar i och för sig vara försiktig med etanolen på vintern men det är ju inte vintern just nu, i alla fall inte ännu men det lär väl bli vilken dag som helst. Sommarhalvåret brukar jag vilja köra på etanol dels för att det blir billigare men också för att värna om miljön när man faktiskt kan. Men skulle problemet vara etanolrelaterat är jag inte säker på att jag vill fortsätta köra på etanol. Då får det nog bli bensin, men det är väl bäst att vänta och se antar jag.
Jag har en plan...
Planen var att jag skulle försöka lära mig Adobe Flash CS4. En tjock, urtråkig, bok är införskaffad och tanken var att jag skulle studera denna för att själv lära mig detta program. Men nej då, det har jag inte gjort. Nämnde jag att boken är URTRÅKIG! För inte kan det väl vara så att jag helt enkelt inte är tillräckligt intresserad? Det hoppas jag verkligen inte i alla fall.
Varför vill jag lära mig Flash?, kanske någon undrar. Orsaken är enkel. När jag pluggade i våras passade jag på att använda studentrabatten man har på Adobe (gör det om ni är studenter, mycket billigare, oändligt mycket billigare. Jag köpte deras paket som jag tror heter Premium (minnet är verkligen inte vad det borde). Det innehåller bland annat Photoshop, InDesign, Illustrator och förstås Flash. Jag var först och främst ute efter de två första för där ligger mitt stora intresse men de andra lockade också. Men det var då och nu är nu.
Jag borde kanske läsa boken en liten stund nu men det är så mycket roligare att hoppa runt bland en massa spännande (förhoppningsvis) bloggar i stället. Fy på mig!
Boring!!!!!!!!! Varför kan de inte skriva databöcker på bloggspråk? Skulle de inte vara mycket roligare då?
What Do You Got
Just nu gillar jag den nya singeln What Do You Got skarpt. Bon Jovi är alltid bra och efter sommarens konsert gillar jag dem mer än någonsin. Yes, Bon Jovi är bäst (om ni inte visste det redan förstås)!!!!
Det måste nog vara lite, eller ganska mycket, fjortisvarning på mig. Här är man trettionågonting och utrycker sig som i stycket i ovan. Fy och skäms Veronica! Fast, varför det? Är det inte bra att ha barnasinnet kvar när siffrorna blir fulare och fulare och högre och högre för var år som går. Tänk på det ni ;)
Den övergivna
Här som barnens glädjerop har klingat under sommaren. Här som barnaskrattet har haft sin hemvist. Och en och annan tår när ett knä har skrubbats i sanden. Men nu, ingenting, varken skratt eller tårar. En lekplats som gått in i sin vinterdvala. En lekplats som längtar efter nästa sommars lekande barn.
Men alldeles tomt var det inte på lekplatsen, för när katten är borta dansar råttorna på bordet. En barnfri lekplats är ett ypperligt tillfälle för en liten pumi att stilla sin nyfikenhet. "Hmm, vad är det som är så roligt med klätterställningar?", undrar Troy.
Gratis är gott
Just nu är jag tillbaka på Covent Garden i London en fredag i slutet av juni. Covent Garden sjuder av liv denna dag. Det är stort födelsedagsfirande. Covent Garden fyller 180 år. Turister och skolklasser sicksackar fram mellan gycklare och matstånd. Och över hela stället ligger en härliga doft av mumsig mat. Mat som grillas, steks eller kokas i de många matstånden. Och som gräddan på moset så bjuds det på tårta. Och vem tror ni köar för tårta om inte vi två svenska turister. Mmm, tårta är gott. Och gratis tårta är ännu godare.
Covent Garden fyller 180 år och det bjuds på tårta. Köerna ringlar långt runt tårtan men tårtan är stor och tycks räcka åt de flesta. Givetvis hugger vi in på tårta, mumsigt.
Bit efter bit skärs upp från den gigantiska tårtan. Hur länge den räckte vet jag inte. När vi lämnade Covent Garden syndes det knappt att någon ätit från tårtan.
Vi trodde att det var en princesstårta men där blev vi lurade. Det var något slags sockrigt lager som var rosafärgat högst upp. Undrar om det finns princesstårta i England? Men det var i alla fall en jättegod tårta och det blev en härlig efterätt för oss.
Över hela Covent Garden doftade det underbart från alla matståndet och vi kände att hungerna kom krypande. Vi köpte lunch på det som såg som det allra smaskigaste. Men, tyvärr lurade våra näsor oss. Det må ha luktat gott men det var så där. Såsen var jättegod men kötten var allt för segt och svårtuggat, usch! Tur att vi kunde trösta oss med gratistårta efteråt.
Vagnen såg läcker ut men vi provade inte Candy Floss. Någon som vet vad det är? Det måste väl nästan vara sockervadd? Defintivt ingen favorit för mig, usch kladdigt.
Solen går åter ned
Nu frossar jag. Jag riktigt frossar i solnedgångar. Kanske är det tråkigt med ännu fler bilder på samma solnedgång men jag kan helt enkelt inte låta bli. Det var en magisk stund där vid sjön på lördagkvällen medan solen kröp ner bakom grantopparna. Tänk att moder jord, eller kanske hellre fader sol, kan bjuda på ett sådant vackert skådespel i nästan overkliga färger. Mera, mera, jag vill ha mera och flera solnedgånger. Och för att göra scenariet ännu mera speciellt började kyrkklockor långt bortom solnedgången slå. Helt fantastiskt underbart, jag kan inte säga det på annat sätt. Vilket underverk!
Lördagens solnedgång
Min ständige följeslagare, fotoassistent och fotomodell, Troy, The Flying Pumi. Fast så mycket flygande blev det inte denna kväll som tur var. Troy tycktes andäktigt njuta av den underbara solnedgången.
En kvällspromenad genom Sundsvall
En dimmig början på dagen
Bilderna är tagna med min Ipone. Man har aldrig systemkameran med sig när man helst av allt vill, tyvärr.
Lyckorus
Jag inser att jag måste ha blivit gammal. Det är fredag kväll och jag borde vara ute på krogen. Men jag orkar helt enkelt inte. Klockan är inte ens tolv och jag är fullständigt urtrött. Allt jag vill är att bara sova. Fast, om jag inte hade varit uppe till mitt i natten alla veckans övriga dagar skulle jag väl ha varit betydligt piggare nu får man väl anta. Men... nu får jag lida för veckans nattsurfande. Aj, aj, så kan det gå. Men det kommer fler fredagar i mitt liv, det är jag ju faktiskt ganska säker på. Men i kväll vill jag bara sova.
Jag har i alla fall hunnit med ett Friskispass i eftermiddag. Mitt första medelpass. Rent ut sagt skitjobbigt, men verkligen jättekul. Nu känner jag verkligen hur kul det är att träna igen. Kanske är det adrenalinet som ger mig detta lyckorus. Strunt samma vad det må vara, men underbart är det i alla fall. Enda smolken i bägare är att jag känner av benhinnorna. Hoppas, hoppas att det är bättre i morgon, att det bara är en tillfällig grej. Jag misstänker starkt att mina träningsskor är, om inte banditet, i alla fall en starkt påverkande orsak till min benvärk. Jag borde väl köpa nya skor. Men det är dyrt. Och så är det svårt att hitta ett par som inte ger mig skavsår.
Nu ska jag slå på en DVD och låta mig vaggas till sömn. Vilken DVD det blir är nog av underordnad betydelse, ögonlocken slår nog igen innan förtexterna till filmen har rullat igenom.
God natt på er allihop! Vi syns i morgon!
Till fots
A day in the City
A taste of Harrods
I kväll vandrar jag längs "the memory lane" och jag tar mig så långt tillbaka som till slutet av juni i år när jag och min kompis C tillbringade några toppendagar i en av mina absoluta favoritstäder, London.
Just nu fastnade mina tankar särskilt mycket på den glass vi åt på Harrods. Den var enorm och verkligen supergod. Och framför allt dyr. Hela 17 pund fick jag ge för min glass, och runt 200 kronor är nog den absolut dyraste glass jag någonsin har ätit. Visst hade vi säkerligen kunnat hittat en billigare glass någon annanstans i London, men det är något särskilt med att äta glass på Harrods. Lite mer lyxigt på något sätt. Och så stor glass som det här var så behövde vi ingen lunch den här dagen. Att ersätta lunch med glass låter väl inte så tokigt? I alla fall inte på semestern.
En höstdag vid havet
Feeling a bit groggy
Foto: Jarosław Pocztarski
Klumpeduns
Kvällens pass var ett ryggmedelpass och var faktiskt ganska roligt, trots allt. För helt smärtfritt gick det givetvis inte. Man kan säga så här, jag ramlade, och då menar jag verkligen ramlade. Det var ett steg jag inte riktigt greppade och medan jag försökte få klarhet i det så antingen snubblade jag på mina långa byxben eller helt enkelt la krokben för mig själv. Snacka om klumpeduns, eller klumpig elefant, välj själv det som verkar lämpligt. Hur som helst gick fallet inte att undvika och jag såg att golvet närmade sig mig med en obegriplig hastighet. Bang, där tog jag mark, stukade foten och slog huvudet i väggen. Stukningen var inte så allvarlig men huvudsmällen var inte att leka med. Det smällde så hårt att hörseln påverkades för en kort stund.
Har ni märkt en sak när man ramlar? Man vill upp så fort som möjligt och hoppas att ingen såg det. Fast i det här fallet var det omöjligt. Visst, jag var uppe fort från golvet, antingen alldeles för fort, men att ingen skulle ha sett mitt fall var väl ändå att hoppas på mirakel. Med en jympasal fylld med folk och speglar överallt är det ganska svårt att dölja sin klumpighet, tyvärr. Det är bara att kliva upp, le stort och försöka förmedla att det är ingen fara, kör bara på. Och det gjorde jag trots allt ganska ok. Vristen höll, men jag kände mig yr och huvudvärken började genast dunka. Men förhoppningsvi är jag fit for fight i morgon igen. Och det är väl ändå tur!!!
Inte igen!!!!!!!!!!!!!
Me hate PC
Vågar jag göra ett nytt försök??? Tja, jag måste väl, annars blir det aldrig något nytt inlägg. Wish me luck!
Upp och hoppa
En, två, tre... hur många ska det vara?
En - Du är allt för mig.
Två - Jag vill resa bort med dig.
Tre - Jag vill träffa dig igen.
Fyra - Jag högaktar och tackar dig.
Fem - Jag vill göra allt för dig.
Sex - Jag tror inte på dina löften.
Sju - Jag älskar dig.
Åtta - Jag är din intill döden.
Nio - Jag vill vara ensam med dig.
Tio - Vill du bli min hustru/man.
källa: karlekspresent.se
Röda, vita, blå - vill du gifta dig med mig?
Blommans färg betyder:
Rosa - Jag är förälskad och trogen.
Röda - Jag längtar efter dig.
Orange - Jag är din vän.
Mörkröda - Jag väntar på dig.
Lila - Jag önskar dig all lycka.
Blå - Jag är dig trogen intill döden.
Gula - Du är solen i mitt liv.
Vita - Jag tror på din ärlighet och oskuld.
Bukett: Röda/Vita/Blå - Detta är ett frieri
källa: karlekspresent.se
Cyklamen - Jag älskar som tidsfördriv
Blomsterspråket
Amaryllis (röd) - Jag högaktar dig från djupet av min själ
Anemon - Din svartsjuka är överflödig
Aster (violett) - Älskar du som jag?
Aster (vit) - Lugna dina upprörda känslor
Blåklint - Det vackra är inte alltid det viktiga
Cyklamen - Jag älskar som tidsfördriv
Förgätmigej - Låt min bild evigt bo i ditt hjärta
Gullviva - Ge mig nyckeln till ditt hjärta
Hortensia - Varför glömde du mig?
Hundkex - Jag är din slav
Hyacint - Vaknande, spirande och gryende kärlek
Iris - Fordra gärna vänskap, men inte kärlek
Jasmin - Bara en natts lycka
Kaprifol - Tvivla inte på min kärlek
Kardborre - Du är alltför efterhängsen
Klöver (röd) - Jag vill förbli fri, som jag har varit
Klöver (vit) - Neka mig inte vänskap
Kärleksört - Får jag aldrig träffa dig ensam?
Ljung - Du är otacksam
Lönn - Du är inte särskilt söt
Maskros - Avvisad kärlek
Myrten - När ska vårt bröllop stå?
Narciss - Jag älskar, men inte dig
Orkidé - Otrohet
Pensé - Tänk på mig
Påsklilja - Jag kan inte uthärda tanken på att mista dig
Ringblomma - Stilla djup sorg, förtvivlan
Ros (röd) - Jag älskar dig
Snödroppe - Du lockar fram kärleken i mitt hjärta
Solros - Storsinthet
Tulpan (gul) - Hopplös kärlek
Tulpan (röd) - Kärleksförklaring
Tussilago - Den första kärleken
Ängsviol - Jag är inte den rätta, som du söker
Källa: karlekspresent.se
Insnöad på blommor
Är ni nyfikna på blomsterspråket? Kolla in nästa inlägg!
En liten lektion i blommor
Efter den blomkavalkad som jag nu har bjudit på tänkte jag också bjuda på lite kunskap. Läs och begrunda och ni vet allt (ja, nästan i alla fall) som är värt att veta om blommor. Vad gör man inte för att motivera en massa blombilder. Alla sätt är bra utom de dålig.
Texten är hämtad från Wikipedia.
"Blomman är den del av gömfröväxterna som är avsedd för fortplantning. Blommans funktion är att producera frön. Blommor är ofta färgglada eller doftande för att locka till sig insekter så att de kan bli pollinerade.
I en ring innanför kronbladen sitter de hanliga organen som kallas ståndare. De kan vara olika många beroende på art och består av ett skaft, som kallas sträng, och en knapp som är toppen på ståndaren. Ståndarna är ofta fria men kan vara hopväxta vid basen. Sterila ståndare, utan pollenbildande funktion, kallas staminodier. Knappen är i regel skild i två knapphalvor, vars fäste kallas konnektiv. Knappen innehåller pollenkorn och öppnar sig när dessa är mogna. Pollenkornen kan spridas från en blomma till en annan med hjälp av exempelvis insekter. En blomma som är specialiserad för att sprida pollenen med vinden kan kallas vindblomma.
Mitt i blomman finns det honliga organet, som består av en eller flera pistiller och längst upp på pistillen sitter det klibbiga märket där pollenkornen ska fastna. Under märket på pistillen finns ofta ett smalt skaft som kallas stift. Längst ner på pistillen sitter en förtjockning som är fruktämnet med fröämnen inuti. Efter befruktningen växer fruktämnet till och bildar den färdiga frukten med frön i. I många fall består denna frukt endast av ett fröhus och saknar en omgivande köttig del som exempelvis äpple, apelsin och plommon har.
Stödblad kan sitta vid blomskaftets bas och blad på själva skaftet kallas förblad. Blomaxeln är den del där skaftet övergår i blomman. Blommans blad sitter vanligen i två kransar och kallas hylleblad. Hyllebladens placering i förhållande till fruktämnet varierar inom olika familjer och man brukar tala om översittande, kringsittande eller undersittande hylle.
De kan ofta skiljas i foderblad och kronblad. De enhjärtbladiga växterna har ofta två kransar med tre blad av likartat utseende, vilka brukar kallas kalkblad. Foderbladen är ofta gröna, fria eller hopväxta. Kronbladen är i regel färgade och fungerar som skyltorgan för pollinerande insekter. Kronbladen kan vara fria från varandra eller hopväxta, som exempelvis hos klockväxterna. När alla kronbladen är sammanväxta omnämns de tillsammans som en krona. En del blommor har sporre."
That with the sun's love, in the spring becomes the rose
The Rose
Some say love, it is a river
That drowns the tender reed
Some say love, it is a razor
That leaves your soul to bleed
Some say love, it is a hunger
An endless aching need
I say love, it is a flower
And you, its only seed
It's the heart, afraid of breaking
That never learns to dance
It's the dream, afraid of waking
That never takes the chance
It's the one who won't be taken
Who cannot seem to give
And the soul, afraid of dying
That never learns to live
When the night has been too lonely
And the road has been too long
And you think that love is only
for the lucky and the strong
Just remember in the winter
Far beneath the bitter snow
Lies the seed
That with the sun's love, in the spring
Becomes the rose
Text och musik: Amanda McBroom
Sjöngs av Bette Midler i filmen The Rose
Gult är fult...
Men hur mycket jag än avskyr gult finns det något som jag älskar gult. Och nej, jag menar inte påsken, även om den faktiskt är helt ok som gul trots allt. Nej, det jag menar är gula blommor i alla de former. Det finns inget som kan lysa upp sin tillvaro så mycket som gula blommor. Helt underbara, det måste faktiskt en gulhatare som jag erkänna. Och underbarast av dem alla är förstås solrosen. Om min dröm om eget hus någon gång går i uppfyllelse lovar jag härmed högtidligen detta: På min tomt ska det finnas solrosor i massor.
Några solrosor har jag inte lyckats fotografera i sommar. Men det finns naturligtvis andra nästan lika underbara gula blommor. De här är några av mina favoriter. Men vilken sorts blommor det är får ni fråga någon annan. Jag vet bara att de är guligt vackra.
Adjö till sommaren...
borde jag kanske redan ha sagt. Men det är svårt att ta avsked av någon man tycker om. Och sommaren är den, av alla de fyra, som ligger mig varmast om hjärtat. Men trösten finns där ändå, att veta att en dag, om än om många månader, står den där igen i all sin vackra prakt. Och i väntan på den stunden går det bra att minnas den sommar vi nyss har haft.
Timrå spöar Modo
Egentligen är jag inget stort hockeyfan men Timrå IK kommer allt att ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag hoppas verkligen att det går bra för laget den här säsongen. Det tycks aldrig vara någon av förstå-sig-påarna som tror på laget inför varje säsong. Oftast så spås laget att åka ur Elitserien men Timrå lyckas alltid bita sig fast. Och inte allt för sällan lyckas de ta sig till slutspel också, som den senaste säsongen. Och det är verkligen extra trevligt när TIK får slå de där ödessiarna på fingrarna och visa vad laget går för.
Så kämpa Timrå. Jag håller tummarna för er, fast jag nu bor i Brynäsland.
Bildens koppling till Timrå IK är kanske inte självklar. Det här är mitt absoluta smultronställe i Medelpad, Åstön och närmare bestämt Skeppshamn. Åstön ligger i Timrå kommun och där hittar man naturligtvis Timrå IK också. Enkel koppling, eller hur? Och det finns en till koppling. Åstön ligger vid havet. Havet fryser till is på vintern. Hockeyspelarna spelar på is, konstgjord förstås men ändå is. Hmm, undrar om jag inte borde sova nu istället för att tänka ut dessa urfåninga kopplingarna. Vad tror ni? Sova eller urfåninga kopplingar? Svårt val, eller hur?
