Veronicas funderingar

Nu frossar jag. Jag riktigt frossar i solnedgångar. Kanske är det tråkigt med ännu fler bilder på samma solnedgång men jag kan helt enkelt inte låta bli. Det var en magisk stund där vid sjön på lördagkvällen medan solen kröp ner bakom grantopparna. Tänk att moder jord, eller kanske hellre fader sol, kan bjuda på ett sådant vackert skådespel i nästan overkliga färger. Mera, mera, jag vill ha mera och flera solnedgånger. Och för att göra scenariet ännu mera speciellt började kyrkklockor långt bortom solnedgången slå. Helt fantastiskt underbart, jag kan inte säga det på annat sätt. Vilket underverk!