Veronicas funderingar

Första advent har nu passerat och julkänslan borde börja infinna sig. Men det är inte så lätt att känna något annat än avsky just nu över huvud taget. Avsky mot det förbaskade vädret som råder just nu. Regn, regn och åter regn. Och inte att förglömma, dimma tjock som ärtsoppa. I morgon är det första december. Bara 24 dagar kvar till julafton. Så här ska väl ändå inte december vara??? Snälla, snälla, snälla, låt det snöa. Och kära vädergudar, om snö är ett omöjligt önskemål, låt det åtminstone sluta regna. Jag ber på mina bara knä och jag misstänker att många är beredda att göra gemensam sak med mig. Låt oss få ett väder som ger oss en mer stämningsfull adventstid.

Please, let it snow!

Nu är de gjorda, de två tentorna som vi hade i fredags. En tenta i språkriktighet som det inte gick att plugga till och där vi fick använda ord- och språkriktighetsböcker. Jag brukar vara ganska bra på språkriktighet men jag vet ju inte om jag trots det missade en massa. Den andra tentan var i journalistiska metoder. Trots att jag inte pluggat som mycket som jag hade velat (har varit alldels för ofokuserad med tankarna på så mycket annat denna vecka) så tror jag att det finns en rimlig chans att jag faktiskt kan ha klarat den. Hoppas nu bara att känslan inte lurar mig. Vi får inte gå ut på praktik om vi inte har klarat alla moment innan. Men som tur är så ska väl en omtenta hinnas med innan praktiken, om jag nu skulle behöva en sådan.

Det var iaf jätteskönt med en ledig eftermiddag efter tentan. En eftermiddag då jag inte behövde ha dåligt samvete för att jag inte pluggade.

Här hade jag skrivit ett jättelångt inlägg men min knäppa dator lyckades helt få det att försvinna. Sedan datorn omformaterades har mitt tangentbord fått totalt fnatt. Jag sitter och skriver och plötsligt är markören någon helt annanstans än där den borde vara. Och det utan att jag gör något över huvudtaget. Resultatet blir att jag fortsätter skriva på felt rad vilket ofta brukar vara svårt att upptäcka eller, som den här gången, att texten markeras och försvinner. Jag kan säga en sak: JAG TROR JAG BLIR VANSINNIG!!! Är det någon som vet vad som kan ha hänt med min stackars pc.

Nåja, nu tycks jag iaf lyckats ha skrivit vad jag ville, om jag bortser från det jag skrev som försvann. Kanske dags för mig att krypa ner i kojen nu. Mycken står på dagens agenda. Dop, fönstertvätt och bakning av pepparkakor och lussebullar. Sömn behövs nog för att orka med. Så natti natti alla monsterdiggare (varifrån kom det egentligen???)!




Fjolårets inte så vackra lussebullar, men åh så goda. Jag säger så här: Det ska synas att det är hembakt. Och det gör det verkligen :)

Jag är nu tillbaka efter vad som måste vara den  här bloggens absolut längsta paus. Och ni har hört dem för och här kommer de igen, bortförklaringar.

Just nu är det mycket som händer i mitt liv så jag inte haft tid, ork eller inspiration att blogga. Det är inget tråkigt som händer, det är bara det att det tar mycket kraft från mig.

För det första har vi haft två veckor med redaktionsövning på den journalistiska utbildning jag går. För den som undrar kan jag berätta att vi har lekt tidning. En tidningsnummer per vecka har det blivit och vi har även lagt ut nyheter löpande på en sajt. Vi har letat nyheter, intervjuat folk och skrivit artiklar, precis som en journalist på en dagstidning. Och så har vi redigerat hela tidningen, kanske inte med helt lyckat resultat alla gånger :). Men, ett ska sägas, det var en jättekul övning, om än ganska jobbig. Jag var ganska slut flera dagar efteråt och jag misstänker att det kan mina klasskompisar också skriva under på.

Så tillbaka till den stora förändringen. Håll i er nu; jag ska flytta från Sundsvall. Under vårterminen ska vi göra praktik och jag har hamnat i Gävle, tänka sig. Så nu är min lägenhet till salu och första februari går flyttlasset söderut. Det känns lite konstigt och pirrigt, men framför allt kul. För ett år sedan var jag missnöjd med min arbetssituation och nu står jag här, redo att flytta och med en, förhoppningsvis, ny karriär. Det enda som grämer mig lite är varför jag inte gjort det här tidigare. Varför gjorde jag inte slag i saken i stället för att bara gnälla och deppa. Ja, ja, gjort är gjort. Kanske var jag helt enkelt inte redo, vem vet?

Vad som händer efter praktiken vet jag inte. Kanske blir jag kvar i Gävle, kanske går flyttlasset igen. En vacker dag kommer jag säkerligen att återvända till mitt älskade Sundsvall igen. Men jag skulle tro att det dröjer några år.

foto: http://www.flickr.com/photos/woo-hoo/ / CC BY-SA 2.0

Lite fler bilder från förra helgen efter lite lek med photoshop.