Grön är skönt
En underbar bild om jag får säga så själv. Den tilltalar mig på alla sätt. Jag känner helt enkelt ro när jag tittar på bilden och försvinner in i dessa gröna färg. Och ni ska veta en sak, med den vita ramen och den vita passpartoun blev den helt perfekt. Så vacker mot min vita vägg. Så härlig kontrast.
Kanske känns jag skrytig som presenterar mina egentagna bilder på detta sätt. Att jag själv säger att jag tycker om dem och att de är underbara. Kanske borde jag vara mer ödmjuk och istället vänta på att bli bedömd och höra andras åsikt. Beröm från annan sägs smaka bättre än egen beröm. Men jag är inte ute för att få beröm. Jag helt medveten om att mina bilder antagligen inte väcker samma känsla i andra som de väcker i mig. Jag är inte världens bästa fotograf och jag fotar mer med känsla än med teknik. Och jag vet att mina motiv inte är sådär värst märkvärdiga jämfört med många andra duktiga fotografers. Men det är mina bilder och jag tycker om dem. Kanske för att jag minns när bilder togs. Kanske för att jag enkelt gillar mina minnen. Vem vet? Och vem bryr sig? Det är mina bilder och jag gör vad jag vill med dem. Vare det rör sig om att hänga upp dem på väggarna, att lägga ut dem här eller att bara säga att de underbara. Du har däremot all rätt i världen att tycka bilderna är hemska. Du har rätt att såga dem. Men vänta dig bara inte att jag tar det till mig. Konstruktiv kritik tar jag däremot gärna emot. Det är så man lär sig mer.
En tur på böljan blå
Solnedgång över Åstön en höstdag. Åstön är mitt absoluta favoritsmultronställe.
I somras åkte jag och pinglorna på kryssning till Riga. När vi lämnade staden och styrde kosan tillbaka mot Stockholm följdes vi av en underbar solnedgång. Bilden känns nästan overkligen. Det känns mer som snö med skid- och skoterspår än krusningar på havsytan. Hade det inte varit för segelbåten hade man inte kunnat vara säker.
Sidsjön här i Sundsvall är ett härligt rekreationsområde. 3,1 km i naturskön omgivning är det runt sjön och många promenerar i sakta mak runt eller springer varv efter varv. En underbar solnedgång var det i alla fall den där lördagskvällen för någon sedan.
En tur till Stonehenge
Stonehenge var också sig likt från alla de åtskilliga bilder jag sett på detta magnifika fenomen. Men att det vara så stora stenar tror jag inte riktigt att jag hade greppat. Känslan av att vistas på denna historiskt gamla plats var obeskrivlig. Jag hade gärna stannat längre bara för att känna in den historiska atmosfären och grubbla över vad stenarnas syfte egentligen var. Men 45 minuter var allt jag fick innan bussen fortsatte sin färd mot Bath.
Stonehenge hänger nu över soffan i vardagsrummet och jag fascineras över stenarna varje gång jag kommer in i rummet. Jag gillar verkligen tavlan.
From London with love
Jag bestämde mig därför att min hall ska få välkomna gäster (och mig själv faktiskt också) med en doft (eller kanske hellre blick) från denna utomordentliga storstadsmetropol.
Parlamenten och Big Ben är ju en av många världskända kännetecken för London. Kanske kan det kännas lite beiged med en simpel turistbild ¨på väggen. Men det var också det jag på något sätt var ute efter. Jag ville att bilden skulle se ut som ett turistvykort från 60-talet (min syn på hur jag tror vykort såg ut på den tiden). Jag ville att det skulle kännas lite "kitchigt". Och texten över kortet "From London with love" är något som jag funderat på i många år, hur jag skulle kunna använda det. Inspirationen kommer från det Bondfilmen From Russia with love (Agent 007 ser rött).
Tavlan är stor och hänger över min loppisbyrå i hallen. Den har vit ram och vit passpartou (det har alla mina tavlor). Jag är nöjd med tavlan och tycker den tar sig väl ut på sin plats.
Månskenstur
Jag har precis kommit hem efter en tur på E4:an norr om Sundsvall. Och jag säger bara så här: ni skulle ha varit där och sett allt det vackra. Sett det vackra månskenet över granarnas toppar, nästan som himlen stod i brand. Sett hur nymånen, i sin mest perfekta prakt, spegla sig i de spegelblanka svarta sjöarna. Sett hur dimman steg upp från marken, som älvor dansande sin månskensdans.
Vad jag önskar jag kunde ha förevigat detta. Men nu får jag istället förlita mig på min inre kamera. Må jag aldrig förglömma de bilder jag fick se i kväll. Låt de för evigt vila i min innersta bildbank.
Bilden nedan är från hösten 2010 i ungefär samma område som jag färdades i kväll.
Lost AND found
I går kände jag mig förtvivlad. Ok, kanske förtvivlad är lite överdrivet, men det kändes i alla fall ganska surt. Jag hade tappat en guldörhänge. Jaha, var det inget allvarligare än så, kanske många tycker. Men har ni tänkt så trist det är när bara halva paret av örhängena finns kvar. Vad ska man med det till? Jag har åtskilliga örhängen som förlorat sin make och som bara ligger där i väntan på att en dag kunna matchas rätt med den perfekta partnern. Nästan lite tragiskt när man ser det så, eller hur?
Men detta kvarvarande örhänge går inte detta öde till mötes. Nej, inte denna gången, för maken har kommit till rätta. Gömd under huvudkudden tog han i går ut en välförtjänt semesterdag. Så i dag är vi alla lyckliga, det återförenade guldörhänges paret och inte minst jag. Nu kan jag återigen bära dem och visa upp allas vår lycka.
Har glömt hur tråkig hösten kan vara
En grå och tråkig torsdag går nu mot sitt slut. Kanske väntar solen i morgon. Kanske inte. Men det är i alla fall fredag, veckans absolut bästa dag. Fredagsmyyyyys!
Tröstar mig denna regniga och tråkiga torsdag med minnen från en varm och solig sommar.
Dream away, here I come, USA
Men det finns ett stort problem med en resa till USA? Hur skulle jag hinna med allt jag vill se på på båda sidorna av landet och det där däremellan för den delen. Det är bara att inse fakta, USA kräver fler resor för att hinna se allt det där som ses ska. Det finns bara ett stort problem och det heter pengar. Men förhoppningsvis ska jag väl i alla fall kunna starta min USA-turne inom en inte allt för avlägsen framtid med en långweekend i New York. Det jag hoppas i alla fall och kanske kan min dröm gå i uppfyllelse någon gång under 2011.
Men fram till dess, eller åtminstone just nu, får jag fortsätta drömma mig bort till landet "over there" med hjälp av denna fantastiska och underbara specialtidning från Vagabond som jag köpte för några veckor sedan. Är du intresserad av USA så kan jag verkligen rekommendera denna tidning. Här bjuds det på¨resereportage från både de vanliga turistorterna men också de lite mindre vanliga. Och det är helt underbara bilder. So read it and enjoy, det är mitt tips till alla er som längtar till USA.
Lite blomlyx
En sådan dag hade jag härom dagen. Jag handlade på Ica Maxi och drogs starkt till blomavdelningen. Och när jag fick se att man kan kunde köpa tio korta rosor till ett sådant lågt pris, ja, då kunde jag helt enkelt inte låta bli. Och kan ni tänka er, jag slog till med två buketter rosor. Väl hemma blev det en stor och härlig bukett i blandade färg som fick pryda mitt köksbord. Ah, underbart!
Rosor är definitivt en av mina favoritblommor. Men frågan är om de kan slå tulpaner? Fast just nu är det ju inte direkt tulpantider och då får jag njuta i några dagar till av min rosor. Om ingen annan köper rosor åt mig så får jag väl göra det själv som den singeltjej jag är.
En sista färgglimt
Spegling
Bridge Over Troubled Water
When you're weary
Feeling small
When tears are in your eyes
I will dry them all
I'm on your side
When times get rough
And friends just can't be found
Like a bridge over troubled water
I will lay me down
Like a bridge over troubled water
I will lay me down
When you're down and out
When you're on the street
When evening falls so hard
I will comfort you
I'll take your part
When darkness comes
And pain is all around
Like a bridge over troubled water
I will lay me down
Like a bridge over troubled water
I will lay me down
Sail on Silver Girl,
Sail on by
Your time has come to shine
All your dreams are on their way
See how they shine
If you need a friend
I'm sailing right behind
Like a bridge over troubled water
I will ease your mind
Like a bridge over troubled water
I will ease your mind
Text och musik: Paul Simon
Den övergivna
Här som barnens glädjerop har klingat under sommaren. Här som barnaskrattet har haft sin hemvist. Och en och annan tår när ett knä har skrubbats i sanden. Men nu, ingenting, varken skratt eller tårar. En lekplats som gått in i sin vinterdvala. En lekplats som längtar efter nästa sommars lekande barn.
Men alldeles tomt var det inte på lekplatsen, för när katten är borta dansar råttorna på bordet. En barnfri lekplats är ett ypperligt tillfälle för en liten pumi att stilla sin nyfikenhet. "Hmm, vad är det som är så roligt med klätterställningar?", undrar Troy.
Solen går åter ned
Nu frossar jag. Jag riktigt frossar i solnedgångar. Kanske är det tråkigt med ännu fler bilder på samma solnedgång men jag kan helt enkelt inte låta bli. Det var en magisk stund där vid sjön på lördagkvällen medan solen kröp ner bakom grantopparna. Tänk att moder jord, eller kanske hellre fader sol, kan bjuda på ett sådant vackert skådespel i nästan overkliga färger. Mera, mera, jag vill ha mera och flera solnedgånger. Och för att göra scenariet ännu mera speciellt började kyrkklockor långt bortom solnedgången slå. Helt fantastiskt underbart, jag kan inte säga det på annat sätt. Vilket underverk!
Lördagens solnedgång
Min ständige följeslagare, fotoassistent och fotomodell, Troy, The Flying Pumi. Fast så mycket flygande blev det inte denna kväll som tur var. Troy tycktes andäktigt njuta av den underbara solnedgången.
En kvällspromenad genom Sundsvall
En dimmig början på dagen
Bilderna är tagna med min Ipone. Man har aldrig systemkameran med sig när man helst av allt vill, tyvärr.
Till fots
A day in the City
A taste of Harrods
I kväll vandrar jag längs "the memory lane" och jag tar mig så långt tillbaka som till slutet av juni i år när jag och min kompis C tillbringade några toppendagar i en av mina absoluta favoritstäder, London.
Just nu fastnade mina tankar särskilt mycket på den glass vi åt på Harrods. Den var enorm och verkligen supergod. Och framför allt dyr. Hela 17 pund fick jag ge för min glass, och runt 200 kronor är nog den absolut dyraste glass jag någonsin har ätit. Visst hade vi säkerligen kunnat hittat en billigare glass någon annanstans i London, men det är något särskilt med att äta glass på Harrods. Lite mer lyxigt på något sätt. Och så stor glass som det här var så behövde vi ingen lunch den här dagen. Att ersätta lunch med glass låter väl inte så tokigt? I alla fall inte på semestern.
