From London with love
Jag bestämde mig därför att min hall ska få välkomna gäster (och mig själv faktiskt också) med en doft (eller kanske hellre blick) från denna utomordentliga storstadsmetropol.
Parlamenten och Big Ben är ju en av många världskända kännetecken för London. Kanske kan det kännas lite beiged med en simpel turistbild ¨på väggen. Men det var också det jag på något sätt var ute efter. Jag ville att bilden skulle se ut som ett turistvykort från 60-talet (min syn på hur jag tror vykort såg ut på den tiden). Jag ville att det skulle kännas lite "kitchigt". Och texten över kortet "From London with love" är något som jag funderat på i många år, hur jag skulle kunna använda det. Inspirationen kommer från det Bondfilmen From Russia with love (Agent 007 ser rött).
Tavlan är stor och hänger över min loppisbyrå i hallen. Den har vit ram och vit passpartou (det har alla mina tavlor). Jag är nöjd med tavlan och tycker den tar sig väl ut på sin plats.
Färdig! ...eller, så gott som
I lördags hade jag bjudit över några tjejkompisar på lite käk. Det var en mycket trevlig kväll och man kan säga att det surrades om precis allt och inget. Kan man säga så förresten? Nåja, strunt samma. Trevligt var det i alla fall. Och därför var det veckan innan lördagen full rulle här hemma. Allt som jag borde ha gjort för flera månader sedan skulle vara klart på lördagen. Allt skulle ju vara perfekt innan jag fick finfrämmande. Nu vet jag inte om det blev så perfekt som planerat. Ju längre veckan led desto mer fick jag stryka på min att-göra-lista när jag insåg att tiden inte skulle räcka till. Men jag är på det stora hela nöjd, mycket nöjd till och med. Jag har nog aldrig varit så nöjd med min bostad som jag är den här gången. Jag själv (vad andra tycker kan jag förstås inte svara på) tycker faktiskt att jag har en riktigt vacker och trevlig lägenhet. Och det är väl ändå huvudsaken att jag som bor här tycker så, eller hur?
Förutom målning av hall, syendet (låter konstigt, men det kan väl inte heta syningen?) och upphängning av nya gardiner och mycket mera skulle också mina nya tavlor hängas på mina härligt vita väggar. Jag älskar ju att fotografera och tar massor av bilder och tänkte därför bara ha min egen "konst" på väggarna. Någon nytta ska jag väl ha av alla bilder som tar upp plats på hårddisken.
Så i de närmaste inläggen blir det en liten fotoutställning där ni kan se vilka bilder jag valt att visa upp hemmavid.
En kort lägesrapport
Som ni kanske har märkt har jag inte varit så närvarande här de senaste dagarna. Anledningen är att jag fixar det sista i lägenheten. Hallen målas, gardinstänger sätts upp, möbler åker ut, prylar bärs ner i min redan fulla källare och gardiner och kuddar sys. Orsaken till denna spurt är första advent. Jag har lovat mig själv att tiden fram till jul inte ska ägnas åt sådant. Bortsett från julstressen (haha, iPhone föreslog kustremsa istället för julstressen) ska jag bara njuta så mycket jag kan av den härliga och mysiga tid vi har framför oss. Jag tänker inte lägga på mig några extraordinära uppgifter. Så målning av garderob, dörrkarmar och fönstersmygar får snällt vänta till 2012. Så länge väggarna är vita och fina är jag nöjd.
Dags att avsluta, gå ut med hunden och krypa ner i sängen. Det är ju snart dags att kliva upp.
Troy slumrar i alla fall gott på några av mina nysydda kuddar. Som synes ser han ut som ett okammat troll. En klippning väntar till helgen, stackars hund :)
Uppdatering: Insåg inte att bilden var så här suddig. Den såg helt ok ut när jag bloggade i iphonen. Jag lovar bättring i fortsättningen. Det här är verkligen uruselt :(
En glimt av vintern
När jag vaknade i morse och gick ut med hunden möttes Troy och jag av ett väder som inte var särskilt tilltalande. Ett kallt, mycket kallt regn. Jag kan säga så här, det lockade inte direkt med långpromenad. Allt jag vill var att komma in i värmen igen. Och Troy tycktes tycka det samma.
Efter lunch blev det en liten tur till stugan. Jag skulle "dumpa" mitt datorbord, en matta och lite tavlor där i väntan på sommaren. Stugan ligger fem mil norrut, lite in åt landet. Lite förvånade körde vi om saltbilen på väg. Hur skulle det kunna vara halt när regnet öste ner och det var några plusgrader i alla fall. Svaret fick vi strax därefter. Helt plötsligt var det snösträngar på vägen och när vi tittade mot vägens omgivning kunde man ana snö. Mycket förvånande. Och ju närmare stugan vi kom desto mer snö.
Tomten var delvis täckt av ett tunt lager slaskig snö. Om inte mer snö kommer lär nog snöblasket vara borta ganska snart. Men nu har vintern börjat. Det lär väl bara vara en tidsfråga innan regnet som faller utanför mitt fönster faller i en fastare form.
Jag gillar inte snö och vinter men trots det är det något visst med den första snön. Det får barnet i mig att vakna till liv och vilja göra snöänglar i den nyfallna snön.
Nu är det jul igen
Jag var alldeles nyss ut med Troy sista gången innan natten. Och ni skulle bara veta vilken härlig känsla som kom över mig i den svarta, men stjärnklara, natten. Helt plötsligt kände jag så starkt av att julen är på ingående. Årets första riktiga julkänsla. Härligt! Härifrån och fram till julen är en underbar tid. Ljus, pyssel, glögg och pepparkakor och en massa glada människor. Vad kan vara bättre under denna mörka årstid? I love it!
Arga snickaren
Kanske går det bakom kulisserna inte riktigt till som de vi får se i teven. Kanske är arge snickaren inte så bra på att lappa ihop förhållanden som han ger sken av. Men helt ärligt så måste jag säga att jag bryr mig inte om sanningen. Jag vill så gärna tro på ett lyckligt slut med vackra hus och lyckliga människor. Jag väljer att bortse från att det möjligtvis är redigerat för att vara underhållande. Men jag hoppas att de stackars människorna vi får lära känna har blivit lyckare i processen.
Jag längtar redan till nästa onsdag och nästa avsnitt av Arga snickaren.
Twittra eller inte twittra, det är frågan?
Nu funderar jag på att väcka det till liv igen. Jag har kanske inte mer att säga än tidigare så mina inlägg lär väl inte bli så många. Men det kan vara intressant att följa de debatter som snurrar på twitter. Så därför är jag nu återigen en aktiv twittrare, åtminstone tror jag det. Vi får väl se hur det blir med den saken.
På plats, äntligen
Sedan jag flyttade från Gävle tillbaka till Sundsvall har jag varit sofflös. Min älskade soffa gick olyckligtvis inte in i hissen. Den var helt enkelt för lång. Det kändes lessamt, för soffan hade inte så många år på nacken och jag trivdes med den. Sedan den dag jag insåg att jag inte skulle få upp soffan i lägenheten har jag varit på soffjakt. En jakt med mycket dåligt resultat. Jag har letat och tänkt, och tänkt och letat men har inte hittat någon soffa som känts helt rätt. Visst har jag sett soffor som skulle ha fungerat men de har varit mer eller mindre kopior av den jag inte fick upp i lägenheten. Och köper jag en ny soffa så vill jag faktiskt att folk ska upptäcka att soffan är ny. Till sist hade jag ändå bestämt mig för en Ikea-soffa, en röd. Men...
Så fick jag ett erbjudande jag inte kunde motstå. Anders (gift med min moster) och Sören skulle försöka bära upp soffan till sjätte våningen. Och tänka sig, det gick fick faktiskt. Ganska snart stod soffan i min hall. Hindret var alltså överkomligt, trodde jag... eller trodde vi. Det visade sig dock helt omöjligt att få in soffan i vardagsrummet. Men Anders och Sören är driftiga och händiga så garderoben i hallen som stoppade soffan att nå sin destination, revs helt enkelt. Och tänka sig, då kunde soffan nå sin plats (även om det forfarande var på håret). Soffan var på plats och garderoben sattes på plats igen. Kan man bli mer tacksam än vad jag är mot Anders och Sören? Nej, det kan jag verkligen inte tro. Äntligen har jag MIN soffa på plats och jag slipper att lägga ut pengar på en ny, ja jag slipper helt enkelt fatta beslutet (som kändes nästan omöjligt) om vilken soffa jag skulle köpa.
Jag har nu investerat i en ny matta. Egentligen hade jag velat ha en mörk lila men har inte kunnat hitta rätt färgnyans till ett skapligt pris. Men jag är riktigt nöjd med alternativet i alla fall. En grå (något ljusare än soffans grå färg) rya matta med svarta inslag. Den känns perfekt, helt klart. Det är nog bättre att hålla soffa och matta neutrala och i stället variera efter humör med färgglada kuddar och filtar. Nu ska här sys kuddöverdrag i regnbågens alla färgen.
Inte ett knyst på fem dagar
Anledningen heter prickar. Jag har fått eksem/utslag på stora delar på kroppen som kliar något så fruktansvärt. Jag har aldrig varit med om maken. Jag har kännt mig sjuk och febrig på grund av kliandet. Med stark cortisonkräm och tavegyltabletter hoppas jag och tror att det sakta ska börja ge med sig. Prickarna kliar inte lika mycket och de börjar blekna.
Jag har inte fått något svar på vad det kan bero på men jag misstänker det kan vara tvättmedelsrelaterat. Jag bytte tvättmedel för någon månad sedan så det kan faktiskt vara så. Och när jag tog på mig en tröja som mamma tvättat i annat tvättmedel kändes det bättre. Lika så kliade det mindre utan långbyxor på. Så nu har jag bytt tvättmedel igen och försöker se till att tvätta igenom alla mina kläder och sängkläder.
När så väl prickarna börjar kännas bättre tar ryggen vid. Jag har ingen aning vad som har hänt med min stackars rygg men helt plötsligt i går kväll fick jag jätteont i ryggen och det har knappast förbättrats i dag, nej snarare tvärtom. Det är nästan omöjligt för mig att böja mig och måste jag ta upp något från golvet får jag "klättra" med händerna efter benen för att ta mig upp.
Åh vad jag önskar jag kunde vakna kli- och värkfri i morgon bitti. Annars har jag en tung vecka framför mig.
Flödande kreativitet
I kväll har min pysselgen fått härja fritt. Jag försöker fixa till en sänggavel. Det blir en sänggavel av det lite ovanligare slaget. Grundstommen är en vikvägg i bambu. Den kommer delvis att kläs över med ett lila tunt tyg som matchar mitt sängöverkast. Det är faktiskt bara slumpen att det matchar. Tyget köpte jag för många år sedan i helt annat syfte. Kul att det kommer till användning i alla fall.
Tanken är sedan att jag ska sy kuddar som ska hänga över sänggaveln så att det blir skönare att luta sig mot det. Jag är inte helt hundra på hur kuddarna ska hänga men jag hoppas det löser sig under resans gång. Jag hoppas och tror att det här blir snyggt. Det ser i alla fall urtjusigt ut när jag ser det framför mig i min kreativa fantasidröm.
Blir ja nöjd med projektet lovar jag att visa en bild på underverket.
Kortast hittills
Jag kan inte riktigt förstå vart denna söndag har tagit vägen. Den rusat i väg i en grisblink. Även om veckorna rusar i väg i snabbt tempo skulle jag önska att helgen gick fram i ett sakta mak. Men nej då, lika fort som alla andra dagar. Nå ja, jag ska inte tjata om det nu. Jag är i alla fall tacksam för att jag äntligen redigerat de bilder som jag vill ha som tavlor här hemma och skickat i väg beställningar på förstoringar. Nu är det bara att vänta och hoppas på att bilderna blir så bra som jag vill och att de får samma färger som på skärm. Hoppas kan man ju i alla fall.
Nu ska jag nog krypa ner i sängen. Det är ju dumt att kast bort all den sömn jag har hämmat igen under helgen redan under natten mot måndag. Så god natt på er alla!
Lördagkväll med Downton Abbey
Jag kan bara konstatera en sak, engelsmän vet hur man gör bra teveserier. Har du inte sett den, så rekommenderar jag den vamt. Möjligtvis var säsong snäppet bättre men tvåan är också värd att se. Den har bara ett fel, ett avsnitt går alldeles för fort.
En glimt i mörkret
Så reflexer är viktiga. Det har jag alltid veta, jag har bara varit för lat för att leta reda på dem. Dumt förstås, men ibland är man bara dum utan en enda ynka ursäkt. Och det trots att man faktiskt spelar rysk roulette med sitt liv när man struntar i reflexer. Men nu är vi alltså säkrare, jag med reflexer på båda armarna och Troy med sin reflexväst, så förhoppningsvis överlever vi mörkret även detta år.
En dimmig början
Det första jag gör varje morgon (efter att jag snoozat i drygt en timme, kollat Facebook och Aftonbladet på iphonen, kramat Troy och klivit ur sängen) är att kolla ut genom fönstret, dels för att checka vädret men också för att jag gillar utsikten. Jag bor på sjätte våningen så det känns nästan som jag flyger bland fåglarna där utanför mitt fönster. Jag känner mig fri av den höga höjden och den öppna ytan utan något som skymmer min utsikt. Lite konstigt att jag gillar den höga höjden med tanke på hur höjdrädd jag är sedan drygt fem år tillbaka (beror på en åktur i den otäcka Balder på Liseberg, den där stora trähögen som ska föreställa en berg- och dalbana, jag säger bara "aldrig mer"). Men det funkar faktiskt trots höjdrädslan, kanske beror det på att ingen fart är inblandad. Höjd i kombination med fart är inte att leka med.
Morgonrutinen i dag såg likadan ut som alla andra dagar. Men vad jag såg genom mitt sovrumsfönster var oväntat. Det var som jag tittade på en kuliss till Sagan om ringen. Det var en trolsk stämning och det kändes nästan som om lyktorna på de bilar som passerade var ilsket stirrande ögon på drakar från någon svunnen sagotid.
Dimman låg tjock över Granloholm medan soluppgången försiktigt försökte tränga igenom för att lysa upp början på denna torsdag. En ovanligt vacker början på en torsdag. En ovanlig början på en alldeles vanlig torsdag.
Och inte ett ord får jag fram
Wordfeud junkie
Hur kan något så tidsfördrivande vara så beroendeframkallande? Jag pratar naturligtvis om Wordfeud. Som till exempel i kväll. Jag var jättetrött och hade bestämt mig för att gå och lägga mig tidigt, riktigt tidigt i alla fall för någon som mig som sällan kommer i sängen före klockan ett på natten. Visst, jag kröp upp i sängen och myste ner under täcket. Jag tänkte jag bara skulle spela de drag som väntade på mig och startade spelet på min älskade iphone. Men vad tror ni hände? Jag kunde inte slita mig från bokstavutmaningarna och plötsligt såg den där tidiga kvällen inte så tidig ut. Som det kan gå. Beroende? Tja, kanske. Men jag kan i alla fall koncentrera spelandet till kvällarna så det känns ganska harmlöst. Och det går faktiskt att göra annat i väntan på nästa drag. Och det är ju så kul! Prova! Spela gärna med mig, mitt namn på Wordfeud är Veronicavf.
Nu ska jag i alla fall sova. Iphonen måste laddas ;)
Längtar till...
...London. Jag var senast i den underbara staden i somras och jag kan inte få nog av den här världsmetropolen. Önskar att jag kunde åka dit nu men en skral kassa så här inför julen och inga kvarvarande semesterdagar gör det aningens svårt. Men, till we meet again kära London får jag hålla tillgodo med minnena, förstärkt med alla foton jag tagit där. Och minnena är många. London, forever in my heart.
