Nybadad fluff
Bredvid mig här i tevehörnan ligger en liten pumi som doftar gudomligt och som faktiskt ser ut att kolla på Zorro på teven. Ett bad har fått Troys päls att bli vitare än jultomtens skägg innan all julmust och julmat.
Efter badet sov Troy nedbäddad under ett tjockt duntäcke i flera timmar, alldeles orörlig. Jag petade i honom då och då för att se om han fortfarande levde.
Nu har vi borstat ut alla lockar så Troy ser ut som ett stort fluffigt sommarmoln. Hans päls skulle behöva klippas så han liknar en tjock, kramgo, vit nallebjörn. Som tur är har jag nyss sett honom genomvåt och vet att tjockheten bara sitter i pälsen, annars är han samma spinkiga hund som vanligt.
Bara en bild till...
...på det sovande odjuret.
Snacka om att sova djupt :)
Morgonmys
God morgon på er! Troy och jag har en alldeles härlig morgon. Och en hel extra timme sömn blev det i dag på grund av vintertiden.
När katten är borta dansar råttorna på bordet. Eller... när matte lämnat sängen passar Troy på att överta huvudkuddarna, något som han väntat på hela natten.
Nu är det dags att ge sig ut och upptäcka vilket väder som moder natur har att bjuda på i dag. Inget regn och ingen snö, och det är i alla fall huvudsaken. Trevlig söndag åt er alla!
Klippt var det här
En halv konsumkasse full med hundhår blev resultatet av dagens klippning. Någon fågel som vill täta sitt bo? Nähä, inga fåglar som bygger bon på vintern. Vilken miss!
Medan matte sopade upp allt hår från golvet passade Troy på att hoppa upp i soffan och skaka av sig alla återstående hårrester. Trevligt, eller hur???
Och så lite Troy förstås
När katten är borta...
Duktig hund
Tyvärr är det inte bara positivt att Troy tar av sockarna. Problemet är att han inte bara gör det när jag vill. Nej, inte han heller. Han sliter av sockarna så fort han känner för det. Som i kväll när jag låg på soffan och slappade framför tv:n. Han drog bort filten från fötter och slet av sockarna. Och jag som frös om fötterna. Men har Troy bestämt sig för att sockarna ska bort är det lite som kan distrahera honom att göra annat. Då kommer pumins terrierblod (långt bak i pumins släktträd ska det tydligen finnas en och annan terrier) fram och envisheten sätter in. Men matte låter Troy hållas, det är väl är bra om han roar sig och inte har så tråkig. Bortskämd hund ibland, jag vet.
Påpekas bör också att jag nu inte har särskilt många hela sockar. Tydligen är det också roligt för en liten pumi att bita sönder sockarna. Men, men, det ska väl synas att man har hund antar jag (hundhåren på kläderna räcker tydligen inte, men i och för sig så fäller inte pumisar särskilt mycket hår heller). Och det gör det verkligen varje gång jag tar av mig skorna. Jag försöker få Troy att lägga sockarna i tvättkorgen, men än så länge tycks han vilja förstå vad jag vill. Sådant skitmat får nog matte göra själv tycks han tycka.
Tyvärr mycket dålig bildkvalité. Bildarna tagna med Iphone i ett halvskumt vardagsrum.
Superhjälten Troy flyger igen
Troy hade en riktigt härlig söndagseftermiddag. Det har han sagt. Nåja, kanske inte riktigt sant. Han har väl inte direkt uttalat dessa ord (då vore han verkligen the superdog). Men man kan se på honom hur han trivdes när flög fram över tomten uppe i stugan.
Det fungerar inte så bra att ha Troy okopplad så det är tyvärr alltför sällan han har möjlighet att tokspringa. Men när katten är borta dansar råttorna på bordet... Eller mer riktigt, när grannarna inte är i stugan finns det inget som kan locka Troy från vår tomt och han får därför vara lös. Och det gillar han verkligen. Det behöver man inte vara hundpsykolog för att märka. Frihet är underbart, det är vi väl många som kan skriva under på, eller hur?
Tyvärr tyckte Troy att trots att vi snart lämnar september för oktober att ett bad skulle vara helt rätt. Sagt gjort, i väg rusade Troy i 100 knyck ner mot sjön utan att minsta lilla lyssna på sin förtvivlade matte som oroade sig över om han skulle bli sjuk av det kalla vattnet i sjön. Och där kom plasket! Men antagligen var det inte ett särskilt skönt bad. Ganska omgående var vovven på väg upp igen. Trots det gjorde han om doppet två gånger. Förhoppningsvis fick han upp värmen under sina flygturer över tomten. 
Stort födelsedagskalas
Vesslan och kaninen uppskattades av far och son pumi. Fast vilken som var Troys och vilken som var Viggos hade de svårt att enas om. Men det löste sig när Troy bestämde sig för att lägga beslag på både.
Paketen slets upp i ett virvel av papper och leken började.
Viggo visste att han snabbt måste bort från Troy för att få behålla sitt byte. Pumisöner är dåliga att dela med sig och vill ha alla leksaker helt för sig själv.
Trots att vesslan var Troys present lockade pappa Viggos kanin mer. Fast i ärlighetens namn måste det förstås medges att om Viggo hade fått Vesslan hade ändå Troy velat ha den. "Allt pappa har är bra. Och jag unnar honom inget. Och var det inte min födelsedag? Varför fick då pappa present?" tycks Troy säga.
Att fylla år tar på krafterna. Särskilt när en liten pumi har uppnått en sådan aktningsvärd ålder av två år. "Inte kan man hjälpa om råkar somna med rumpan och tassarna upp mot balkongdörren. Måste man sova, så måste man, hur obekvämt det än kan vara", hälsar Troy.
The flying pumi
Busig beskriver en liten pumi mycket väl. Att inte lyda matte och ta en extra tur över till grannens tomt har Troy svårt att stå emot. Och om man springer tillräckligt fort kanske inte matte upptäcker det.
"Matte kan aldrig upptäcka mig om jag springer fort. Vad då grannens brygga? Varför är det här inte vår brygga? Den är ju som gjord för en liten pumi att flyga fram över för att sedan kasta sig ut på böljan blå."
"Here I come, the flying pumi! Undrar om matte vet att jag är en flygande superhjälte. Antagligen inte. Vi hjältar är duktiga på att hålla vår identitet dold. Men till skillnad från Clark Kent behöver inte en liten superpumi byta om i telefonkiosker. The flying pumi är så snabb så att ingen hinner känna igen honom. Look out world, here comes the superdog!"
Årets sista pumidopp?
När vi i början av september tillbringade några dagar i stugan i Ångermanland lyckades Troy och hans farsa Viggo att lura till sig ett, förhoppningsvis, sista bad för året. Det som började som en koppelfri lekstund slutade naturligtvis med att de två hundarna som kulor skjutna ur kanoner kastade sig i väg mot sjön. Och med ett jätteplums var de plötsligt badande nere i sjön medan matte huttrande såg på och insåg att hundarna inte skulle komma upp förrän de ansåg att det var färdigbadat.
Och badet tog sin tid. Kanske var det så att Troy och Viggo insåg att detta var sista chansen för en plaskande lekstund för denna säsong. Jagandes varandra, grävande i leran och simmande ut på djupt vatten tycktes de njuta av varenda lite våt sekund.
Till sist kände nog pumisarna också av kylan och insåg att leken var över. Skakande av kyla kom de kravlande upp ur det höstkalla sjövattnet för att bli torkade och värmda av matte.
Den tvåårige Troy lyckas aldrig komma i kapp den sjuårige Viggo i vattnet. Kanske beror det på att Viggo har fem års försprång att bygga "simmusklerna". Viggo njuter av att Troy inte hinner i kapp honom. Äntligen något han är snabbare och starkare på. Troy kommer simmande i Viggos bakhasor ständigt skällande. "Pappa, pappa, vänta, vänta. Jag hinner inte med. Vänta mig!!!", tycks han säga i sitt förtvivlade skall. Viggo blir allt mer i irriterad. "Hur vågar han störa något så viktigt som pappas bad, säger hans ansiktsmimik. Och med ett krafigt skall visar han sitt missnöje: "Håll tyst, du förbaskade pojk! Låt pappa bada i fred!"
"Matte, säg åt farsan. Han måste ju vänta på mig, jag är ju en liten pumi. Jag vill ju leka med pappa. Men han är så tråkig och vill bara gräva i leran. Säg åt honom."
"Haha pappa, nu har jag dig. Nästan i kapp, nu leker vi!"
Hälsningar från Troy
Stilig hund. Har ni sett en sådan vacker pumi? Ingen poserar som bra som Troy. Han vet exakt vilken som är hans bästa sida.
Skådar ut över Mälaren. Ibland måste man byta pose. En liten pumi vill visa vilka vackra ben han har. Men klippningen, de är en annan sak. Matte kommer aldrig att bli något mästerfrisör.
Våt om rumpan. Även en fotogenique kan ledsna. Särskilt när det regnar. Att sätta ner rumpan på en regnvåt mark är en inte det trevligaste. Kanske matte inte ser att en liten pumi fuskar och sitter med rumpan en bit från marken.
Världens bästa hund
Sällskapet på dagens promenad
Inte riktigt pumilik just nu. Kanske mer hare eller något sådant :)
Santa's Little Helper
Vad håller matte på med? Hon verkar ha något lurt på gång?
Åh nej, vad är det här för dumheter? Matte, varför???
Ok då, en bild! Men då ska jag ha extra mycket skinka i morgon. Hela julen förresten!
Nu räcker det! Sluta fota! Sluta fota nu säger jag!
Hur får man av sig eländet? Undrar om det fungerar att bita sig i rumpan?
Vad är det här? Sniff, sniff. Den tycks hänga ihop med det jag har på huvudet.
Japp, det funkade. Äntligen var man av med eländet!
Lika bra att käka upp eländet så inte matte får några idéer igen. Lite svårsmält men det ska nog gå.
Nu är det klippt!
Lite bilder från bedrövelsen kan jag dock bjuda på ;)
Har ni sett vad matte har gjort? Ska det här föreställa en pumi???
Man blir trött av klippning. Särskilt när man måste vara rädd att matte ska klippa pumin i huden. Konstigt gjorde hon inte det, men man kan aldrig vara en stund säker.
Hur ska man våga gå ut och möta folk och fä? Undrar om man kan maskera sig?
Päls som skulle räcka till en hel pumi till.
Gos med vovve men se upp för vargakäft
