Veronicas funderingar

Ni kan aldrig ana vad jag har hittat på i dag. Men det ska jag här och nu berätta för er. Jag har stickat, tänka sig. Jag kan väl kanske inte påstå att jag är någon mästare på stickning men det var ganska kul. Det blev en mössa,  som ännu inte är ihopsydd, och nu håller jag på med en matchande halsduk. Hur resultatet blir är en helt annan fråga, men det är i alla fall ganska avkopplande att sticka medan jag kollar på tv. Fast... lite tantvarning är det nog i alla fall. Men jag bestämmer mig för att bejaka tanten i mig här och nu. Tuffa tanter kan var väl så charmiga, även om de stickar.

Kanske är min stickdag också en hyllning till min mormor som skulle ha fyllt 96 år på söndag om hon hade levat. Hon gillade verkligen handarbete och handarbetade nästan jämnt. Kanske stickade hon inte så ofta även hon också var jätteduktig på det. Nej mormor tycktes gilla virkning över allt annat. Åtskilliga är de dukar och gardiner som hon virkade fram. Mormor var verkligen virkningens mästare. Men framför allt var  hon världens bästa mormor som jag fortfarande saknar.