Ett nytt år, nya förväntningar
Så har nu den första dagen på 2009 passaret. Någonstans där bakom oss har vi nu alltså lämnat det gångna året 2008. Vissa av oss kanske med saknad, vissa med glädje. För min egen del tillhör jag nog den andra gruppen. Jag är en av de som med allra största glädje nu ser att vi skriver 2009 och att det inte allt för uppskattade året 2008 blev kvarlämnat på andra sidan av nyårsafton. Nyårsdagen 2009, ett nytt år med nya möjligheter. Tack och lov.
Att se tillbaka på 2008 känns kanske inte som det allra lyckligaste kapitlet i boken om mitt liv. 2008 får nog gå till historien som det år som lyckan inte riktigt infann sig. Jag ska förstås inte förneka att det fanns stunder av lycka under det gångna året. Mina resor till London och Kefalonia var definitivt höjdpunkter. Och kanske största höjdpunkten av alla var nog den dag när lilla Troy tog ett valpigt hopp in i mitt liv. Säkerligen upplevde jag också korta ögonblick av lycka någon gång så där emellanåt, ni vet sådana där korta ögonblick där man känner lycka men som man sedan tyvärr glömmer ganska fort. Men tyvärr, trots detta inslag av lycka måste jag konstatera att om jag sammanfattar året så blir inte lycka ledordet. Jag ska väl kanske inte heller säga att det var olycka som styrde mitt liv förra året. Jag skulle hellre beskriva det som om jag har levt i stort vakum denna tid. Ett vakum där jag inte känt mig särskilt lycklig utan där missnöje har varit största drivkraften. Men nu är de slut på gamla tider. Nu ligger ett nytt år framför mina fötter, ett nytt år som inte har något med sig i bagaget. Inget annat än mig själv förstås :)
När jag tänker på 2009 så känner jag mig lycklig. Ja, ni läste rätt, lycklig!!! Jag står inför stora förändringar i mitt liv. Förändringar som jag faktiskt inte vet vad de kommer att medföra. Förändringar som jag egentligen kanske borde känna mig ängslig inför men som nu inte gör annat än motiverar mig. Äntligen har missnöjet från 2008 gett upp. Äntligen kan jag lämna det bakom mig och se framåt. Äntligen!
Nyårslöften brukar inte riktigt vara min grej, inom en vecka brukar jag brutit dem. Så därför har jag inte som tradition att lämna nyårslöften och inte heller i år tänker jag bryta mot min löftestradition. Men vad jag däremot tar med mig in på resan genom 2009 är förhoppningar. Förhoppningar att detta ska bli mitt år. Jag har två tre stora förhoppningar som jag mer än allt annat önskar ska slå in under året. Men tyvärr kommer jag inte att dela med mig till er om vilka de är. Dessa förhoppningar har jag gömt långt inne i mitt hjärta och ingen kommer att få veta dem. Kanske är det lite vidskepelse som spelar in, jag menar kanske går förhoppningarna inte i uppfyllelse om jag pratar om de vitt och brett. Bara för att vara på absolut säkra sidan behåller jag dem för mig själva. Ok, jag har berättat för Troy men han har faktiskt lovat att inte säga ett knyst till någon. Fast vem vet vad han sprider vidare i alla de morrningar och skall han delar ut.
Utöver mina stora förhoppningar har jag också några mindre. Kanske är det egentligen nyårslöften men jag väljer att inte betrakta dem som det, framför allt med tanke på mina tidigare erfarenheter med sådana. Men det är några saker jag lovar mig själv att tänka på: leva sundare och ta hand om mig själv, bli sparsammare (och sluta köpa handväskor, iaf inte så många), bli lycklig (och sluta tänka negativa tankar, iaf så många).
Igår när jag gjorde mig i ordning inför nyårsfirandet och stod i duschen funderade jag på det nya året. Där och då kom jag fram till att finna lycka skulle vara mina ledord 2009. Döm av min förvåning när jag öppnade duschdörrarna och hörde vad som spelades på Radio Guld: I should be so lucky med Kylie Minough, ni vet någon av de där tidigaste låtarna i hennes karriär, från 80-talet. Det tog jag som ett gott tecken inför det nya året och det låten ska få bli mitt ledmotiv för året.
Att se tillbaka på 2008 känns kanske inte som det allra lyckligaste kapitlet i boken om mitt liv. 2008 får nog gå till historien som det år som lyckan inte riktigt infann sig. Jag ska förstås inte förneka att det fanns stunder av lycka under det gångna året. Mina resor till London och Kefalonia var definitivt höjdpunkter. Och kanske största höjdpunkten av alla var nog den dag när lilla Troy tog ett valpigt hopp in i mitt liv. Säkerligen upplevde jag också korta ögonblick av lycka någon gång så där emellanåt, ni vet sådana där korta ögonblick där man känner lycka men som man sedan tyvärr glömmer ganska fort. Men tyvärr, trots detta inslag av lycka måste jag konstatera att om jag sammanfattar året så blir inte lycka ledordet. Jag ska väl kanske inte heller säga att det var olycka som styrde mitt liv förra året. Jag skulle hellre beskriva det som om jag har levt i stort vakum denna tid. Ett vakum där jag inte känt mig särskilt lycklig utan där missnöje har varit största drivkraften. Men nu är de slut på gamla tider. Nu ligger ett nytt år framför mina fötter, ett nytt år som inte har något med sig i bagaget. Inget annat än mig själv förstås :)
När jag tänker på 2009 så känner jag mig lycklig. Ja, ni läste rätt, lycklig!!! Jag står inför stora förändringar i mitt liv. Förändringar som jag faktiskt inte vet vad de kommer att medföra. Förändringar som jag egentligen kanske borde känna mig ängslig inför men som nu inte gör annat än motiverar mig. Äntligen har missnöjet från 2008 gett upp. Äntligen kan jag lämna det bakom mig och se framåt. Äntligen!
Nyårslöften brukar inte riktigt vara min grej, inom en vecka brukar jag brutit dem. Så därför har jag inte som tradition att lämna nyårslöften och inte heller i år tänker jag bryta mot min löftestradition. Men vad jag däremot tar med mig in på resan genom 2009 är förhoppningar. Förhoppningar att detta ska bli mitt år. Jag har två tre stora förhoppningar som jag mer än allt annat önskar ska slå in under året. Men tyvärr kommer jag inte att dela med mig till er om vilka de är. Dessa förhoppningar har jag gömt långt inne i mitt hjärta och ingen kommer att få veta dem. Kanske är det lite vidskepelse som spelar in, jag menar kanske går förhoppningarna inte i uppfyllelse om jag pratar om de vitt och brett. Bara för att vara på absolut säkra sidan behåller jag dem för mig själva. Ok, jag har berättat för Troy men han har faktiskt lovat att inte säga ett knyst till någon. Fast vem vet vad han sprider vidare i alla de morrningar och skall han delar ut.
Utöver mina stora förhoppningar har jag också några mindre. Kanske är det egentligen nyårslöften men jag väljer att inte betrakta dem som det, framför allt med tanke på mina tidigare erfarenheter med sådana. Men det är några saker jag lovar mig själv att tänka på: leva sundare och ta hand om mig själv, bli sparsammare (och sluta köpa handväskor, iaf inte så många), bli lycklig (och sluta tänka negativa tankar, iaf så många).
Igår när jag gjorde mig i ordning inför nyårsfirandet och stod i duschen funderade jag på det nya året. Där och då kom jag fram till att finna lycka skulle vara mina ledord 2009. Döm av min förvåning när jag öppnade duschdörrarna och hörde vad som spelades på Radio Guld: I should be so lucky med Kylie Minough, ni vet någon av de där tidigaste låtarna i hennes karriär, från 80-talet. Det tog jag som ett gott tecken inför det nya året och det låten ska få bli mitt ledmotiv för året.
Kommentarer
Trackback
