Nya tider?!
Idag har schemat för mina kommande studier blivit tillgängligt. Jag ska som sagt läsa Medie- och kommunikationsvetenskap och den första delkursen, Kommunikation och omvärldsbevakning, startar nu på måndag. Schemat känns riktigt tuff, framför allt eftersom jag faktiskt fortfarande jobbar, iaf de två närmaste veckorna. Det är tydligen föreläsningar vid tre tillfällen i veckan, antingen för- eller eftermiddag. Däremellan verkar det vara en massa grupparbeten. Hur ska man egentligen hinna plugga??? Känner mig faktiskt lite stirrig efter att ha sett schemat. Klarar jag verkligen av att börja studera återigen efter alla dessa år? Kommer jag att nå mitt mål att få bra betyg? Jag har ju lovat mig själv att det ska bli bättre betyg denna gång. Jag kommer att bli så besviken om jag sviker mig själv. Jag vill så mycket. Jag vill vara duktig. Jag vill.
Det känns som om jag skulle behöva kasta mig över studierna redan här och nu i kväll. Och det skulle jag nog ha gjort om jag bara hade kursböckerna. Jag beställde dem från Adlibris (hela 34 kr billigare än vad de skulle ha kostat på Bokus, jag är ju snart fattig student och det gäller att räkna varenda öre framöver) igår så det lär väl dröja en vecka innan jag har böckerna. Det kliar i fingrarna att åtminstone få bläddra i böckerna och få lite känsla för ämnet. Tänk om ämnet är helt fel mig? Fast jag tror inte, jag tror det här är i den riktning jag vill. Men tänk om det blir fel igen? Fast nu är det en termin det handlar om (iaf till att börja med) och inte fyra år. Sluta nojja männska!!!
Antagligen är det väl naturligt att oroa sig aningens innan man börjar något nytt. Konstigt vore det väl annars, antar jag. Det kommer att bli bra. Det är förändring. Jag har gått vidare. Jag ska utvecklas. Detta tycks vara de mantra som jag om och om upprepar för mig själv. Jag kan.
