Veronicas funderingar

Hjärnsläpp, inte roligt! I morse höll jag på att bli fullständigt vansinnig. Varför? Jag kunde inte för några pengar i världen hitta mina glasögon. Jag visste förstås att glasögonen måste finnas någonstans i lägenheten men såg inte röken av dem. Kvällen innan, precis innan jag gick och la mig, visste jag exakt var jag hade dem. På näsan, naturligtvis. Men någonstans mellan soffan i vardagsrummet och sängen i sovrummet måste jag ha lagt av mig glasögonen. Frågan var bara var någonstans? Efter att sprungit som en yr höna runt hela lägenheten i morse fanns inget annat att göra än att ge upp. Jag kunde bara inte hitta mina glasögon. Hur kan man vara så glömsk/förvirrad/disträ/senil, ja välj sjäv vilket ord som ni tycker passar bäst, så att man slarvar bort ett par glasögon inom ett område på bara några meter? Det är väl allt en bra fråga, eller hur? Tyvärr har jag inget bra svar. Så i morse var det bara att leta reda på ett gammalt par glasögon som definitivt borde ha gjort sitt. Det är väl trots allt bättre med fula glasögon än att inte se överhuvudtaget.





Döm av min förvåning när jag kom hem i eftermiddag och hittade mina glasögon, nästan omedelbart. Givetvis låg de där jag hade letat åtskilliga gånger. Varför såg jag inte dem i morse??? Det måste finnas en hustomte eller något liknade som roar sig med att reta mig och gömma mina saker. Det är säkert den som också snor den ena sockan i varje sockpar :) Men tack och lov så slipper jag fulglasögonen i morgon. Man får vara glad åt det lilla.