Veronicas funderingar

I eftermiddag tog jag Troy och kameran med mig på liten promenad och fotosession. Vi styrde kosan upp mot Norra Berget. Det är konstigt, jag bor egentligen så nära Norra Berget men är så sällan däruppe. Men det ska vi ändra på från och med nu. Norra Berget är ett jättemysigt ställe där det är trevligt att gå ut och gå med lillvovven.

För den som inte känner till Sundsvall så där särskilt bra kan jag berätta att Norra Berget är, förutom ett av två berg som omger Sundsvall, Sundsvalls Stadspark med friluftsmuseum, fäbodvall, hantverksmuseum mm. Om ni känner er nyfikna så kolla in hemsidan.

Promenaden upp till berget var jättehärligt. Det var varmt och ljummet. Förresten, är det inte lite lustigt? Idag var det ca 3 grader varmt och det känns så varmt , men vid samma temperatur andra årstider upplever man den som rena istiden. Visst,det är vinter så man är påpälsad och fryser förstås inte därför. Men det är inte bara det. Tror jag iaf. Jag tror att kroppen är inställd på vinterkyla och reagerar så fort temperaturen kryper över nollstrecket.

Tillbaka till verkligheten igen :). Det verkar också vara ganska mycket folk i omlopp på Norra Berget, jag mötte en hel del människor och en och annan hund också. Men det är iaf allt bra fint där uppe. En massa härligt gamla hus, precis som jag gillar. Man känner historiens vingslag (nu är ju husen ditflyttade så deras historia är ju egentligen inte kopplad till platsen, men man kan trots det inbilla sig att folk och fä bott på denna plats, fast det kanske de har också men i andra hus, vad vet jag).

Jag insåg dock en sak. Fotografering vintertid fungerar inte riktigt för mig. Motivmässigt men inte ljusmässigt. När jag är redo att ge mig ut och fotografera, då är solen givetvis på väg ner. Jag skulle förstås önska att jag var lite mer av en morgonmänniska, men helgmorgnar är det så härligt att bara ta det lugnt. Det är inte så att jag sover hela förmiddagen, men jag tar det jättelugnt, äter länge, läser tidningen länge, kollar på tv, pysslar med ett och annat, och tiden bara går. Inte tidigare än vid halv tre tiden tog jag mig så slutligen ut. Resultatet blev därför ett antal foton i skymning. Någon gång skulle det vara kul att fotografera samma motiv i dagsljus. Nåja, det löser väl sig, vi går ju iaf mot ljusare tider och så småningom kommer väl ändå solen fortfarande vara uppe på eftermiddagen.




En vacker gärdsgård inhägnar stora delar av området. Jag är svag för grånande gammalt virke.




Norra Berget stadspark i skymning.








Hantverksmuseum




Café




Utkikstornet på Norra Berget, i folkmun kallat "Glasspinnen" klädd belysning vilket nerifrån stan ger en illusion av ett stort ljus stående på berget. Jättevackert.




Utsikt över Sundsvall och Södra Berget i bakgrunden.




Ett till café.




Skvadern i form av en rutschkana. Enligt legenden är skvadern en korsning mellan hare och tjäder. Läs om historien bakom skvadern hos Medelpads fornminnesförening. Den här rutschkanan hade jag definitivt gillat som barn.




Vid det här laget började jag inse att det var dags att ge upp fotograferingen för dagen och bege mig hemåt, vilket särskilt tycktes glädja Troy för han var förmodligen hungrig som en hel varg. Och för att vara ärlig, så var jag inte sämre själv.




En fotosession utan foto på Troy är väl knappast någon riktig sådan. En liten tjurig pumivalp tittar under luggen och vägrar göra matte glad och titta upp mot kameran.




Om jag tittar upp lite så kanske matte nöjer sig.


Hon ger sig aldrig, suck.