Dags för fototriss återigen
Söndag och fototriss, givetvis. Veckans tema är trappor, så håll till godo :)
Fler bilder på veckans tema hittar ni här:
En trappuppgång någonstans på Kefalonia.
En trappa i Fiskardo på Kefalonia.
Trappan ner till Drogarati Cave på Kefalonia.
Fredag kväll är över och lördagen väntar
Underbart, arbetsveckan är över. Fredagskvällen har avnjutits framför tv:n och nu väntar lördag och sedan första advent (!).
Kollade som vanligt in Idol ikväll och till slut så var det då äntligen Johans tur att åka ut till att tonårsflickors förskräckelse. Men jag måste erkänna en sak om Johan, han är inte så tokig trots allt. Visst, hans målbrottsdrabbade tonårsröst väcker väl knappast några ljuvare känslor. Snarare tvärtom. Men han är helt enkelt en entertainer. Låt honom bara mogna till några år till så finns säkert stora möjligheter. Men en sak kan jag bara inte förstå, hur kan tonårstjejerna bli så vansinnigt tokiga i Johan? Vad är det som får dem att skrika på detta sätt för någon? Jag kan helt enkelt inte förstå. Visst hade jag idoler när jag var i den åldern men jag har nog aldrig reagerat på detta sätt. Så starka känslor för en trots allt främmande person skulle jag aldrig kunna hysa. Jag vet inte ens om jag tror att tjejerna verkligen känner så starkt. För mig verkar mer som de bara spelar en roll av hysterisk beundrarinna. Men vad vet jag egentligen? Bara för att jag inte skulle kunna känna på detta sätt är det väl kanske inte omöjligt att vissa gör det. Jag måste komma ihåg att vara fördomsfri, även om det många gånger är svårt :)
En annan sak som jag förundras över vad gäller tonårstjejernas hysteri kring Johan Palm är varför just honom? Hur söt han än må vara så ser han ut som en lite pojke och när jag var i de skrikande tonårstjejernas ålder så var denna typ av kille helt ointressant. Det som intresserade mig var de som såg lite äldre och vuxnare ut, lite mer mogen. Så varför undrar jag? Någon som har ett svar?
Som vanligt ligger Troy och sover på soffan bredvid mig när jag bloggar och han är givetvis lika gudomligt söt som vanligt. Han har dock haft fullt upp med bus och rackartyg i kväll. Och när han inte fick lov att bita på det han ville tog han till sist ut sina agressioner på mjukisdjuret Ior (som han hade mig sig när han kom hit). Stackars Ior, inte lätt att bli utsatt för en pumivalps sylvassa pirayatänder :)
Kollade som vanligt in Idol ikväll och till slut så var det då äntligen Johans tur att åka ut till att tonårsflickors förskräckelse. Men jag måste erkänna en sak om Johan, han är inte så tokig trots allt. Visst, hans målbrottsdrabbade tonårsröst väcker väl knappast några ljuvare känslor. Snarare tvärtom. Men han är helt enkelt en entertainer. Låt honom bara mogna till några år till så finns säkert stora möjligheter. Men en sak kan jag bara inte förstå, hur kan tonårstjejerna bli så vansinnigt tokiga i Johan? Vad är det som får dem att skrika på detta sätt för någon? Jag kan helt enkelt inte förstå. Visst hade jag idoler när jag var i den åldern men jag har nog aldrig reagerat på detta sätt. Så starka känslor för en trots allt främmande person skulle jag aldrig kunna hysa. Jag vet inte ens om jag tror att tjejerna verkligen känner så starkt. För mig verkar mer som de bara spelar en roll av hysterisk beundrarinna. Men vad vet jag egentligen? Bara för att jag inte skulle kunna känna på detta sätt är det väl kanske inte omöjligt att vissa gör det. Jag måste komma ihåg att vara fördomsfri, även om det många gånger är svårt :)
En annan sak som jag förundras över vad gäller tonårstjejernas hysteri kring Johan Palm är varför just honom? Hur söt han än må vara så ser han ut som en lite pojke och när jag var i de skrikande tonårstjejernas ålder så var denna typ av kille helt ointressant. Det som intresserade mig var de som såg lite äldre och vuxnare ut, lite mer mogen. Så varför undrar jag? Någon som har ett svar?
Som vanligt ligger Troy och sover på soffan bredvid mig när jag bloggar och han är givetvis lika gudomligt söt som vanligt. Han har dock haft fullt upp med bus och rackartyg i kväll. Och när han inte fick lov att bita på det han ville tog han till sist ut sina agressioner på mjukisdjuret Ior (som han hade mig sig när han kom hit). Stackars Ior, inte lätt att bli utsatt för en pumivalps sylvassa pirayatänder :)
Ännu en bra tv-serie
Sitter just nu och kollar in den tv-serie som kommer som nummer två på min lista över nuvarande favoritserier, där förstås Grey's Anatomy regerar ohotat (hade någon gissat något annat???). Nummer två på listan är faktiskt en spinn-off till Grey's Anatomy nämligen Private Practice. Den är förstås inte lika bra som originalet men den är helt klart värd att se, den gör faktiskt torsdagen en värdig tv-kväll :). Så kan ni se TV400 kolla in den nästa torsdag.
Imorgon är det fredag, tack och lov. Äntligen mer tid att umgås med Troy :)
På lördag ska jag baka pepparkakor och lussebullar. Det är tradition att göra det lördagen vid första advent.
Snart är kvällens avsnitt slut och jag ska gå ut på dagens sista lilla promenad med Troy. God natt allihopa och trevlig fredag i morgon :)
Imorgon är det fredag, tack och lov. Äntligen mer tid att umgås med Troy :)
På lördag ska jag baka pepparkakor och lussebullar. Det är tradition att göra det lördagen vid första advent.
Snart är kvällens avsnitt slut och jag ska gå ut på dagens sista lilla promenad med Troy. God natt allihopa och trevlig fredag i morgon :)
Jippi!!!
Timrå IK vann i dag över Skellefteå med 4-3. Yeah!!! Toppen, toppen :). Och Timrå klättrar ett steg är nu "bara" tredje från slutet. Nu bär det iväg uppåt, det är jag säker på :)
Separationsångest...
kände jag i morse när jag för en hel dag skulle skiljas från min älskade valp. Lämnade Troy hos mamma och Viggo och åkte till jobbet för att tillbringa åtta timmar av saknad där. Rapporter från mamma, bilder att titta på och prat om Troy med mina kollegor var min hjälpmedel för att klara mig till den tidpunkt när jag äntligen fick lämna jobbet och bege mig i väg för att hämna gullklimpen. Stackars mina kollegor var de ska bli less att höra mig ständigt tjata om Troy. Kanske lugnar jag ner mig på den fronten om några dagar men än så länge så är det mest Troy som upptar mina tankar. Tack och lov att det snart är helg och jag kan rå om Troy dagarna igenom :)
Just nu ligger vovven bredvid mig i soffan med jag tittar på veckans tv-händelse, Grey's Anatomy.
Lite nya bilder på Troy får ni här:
Valpen min tycker om att ha skoj...
Så har då den tredje dagen med min valp genomlidits. Men så hemskt har det faktiskt inte varit. Snarare tvärtom. Jag har haft semester idag och kommer att ha det i morgon också för att lära känna min valp. Och det känns som om han är lätt att lära känna och han verkar ty sig till mig fullt ut. Jag är bara lite rädd att han ska ty sig för mycket till mig och bli "mammig". Träffar han folk har han tendens att gömma sig bakom benen på mig, men han i och för sig inte så stor erfarenhet av människo-, och för den delen också hund-, möten så kanske kommer det lösa sig av själv. Just nu är bus på gång vilket är bra så att han somnar när jag går och lägger mig. I går kväll när jag skulle sova låg han i sin säng och kastade alla leksaker runt sig, energin ville aldrig ta slut. Men han sover iaf hela natten igenom utan problem. Just nu lekar han med filten i soffan och det kan jag väl iaf tillåta. Men då och då får han ett tokryck och börja i bita i soffan. Och då och då emellanåt kommer fram till mig och vill gosa också. Men jag måste säga att det är en oerhört lättsam hund och än så länge kan jag inte se några framtida problemområden. Man får väl hålla tummarna för det är så här han blir.
Det är så härligt, nu fick jag en puss igen av honom, att se hur han hela tiden upptäcker nya saker. Nu är
han lite frusterad att han inte får komma till tangenbordet.
qwlqaq.lölk kcsÄääz<alwasashjjhhjkb jk
Om ni undrar vad det är på raden ovan är kan jag meddela att det var ett blogginlägi b vvvvvvvvvvvvvbggggggftui9++pjuhhb bbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbt. Vad jag skulle säga innan jag blev avbruten av min lilla kompis var att det förstås var unge herr Troy som nyss gjorde sitt första blogginlägg. Vad han vill ha sagt vet jag inte riktigt. Men han var verkligen angelägen att få det nedskrivet här på bloggen. Kanske är det en hälsning till syskonen och de andra hundarna hemmavid att han har det toppen där han just nu är. Och att han är den enda stjärnan på plats och får alla välförtjänst uppmärksamhet :).
Bloggandet tar tydligen på krafterna. Unge herr Troy slocknade precis i soffan här bredvid mig. Det går fort från vild och galen till trött och söt.
Dagens bild på Troy
Det är så härligt, nu fick jag en puss igen av honom, att se hur han hela tiden upptäcker nya saker. Nu är
han lite frusterad att han inte får komma till tangenbordet.
qwlqaq.lölk kcsÄääz<alwasashjjhhjkb jk
Om ni undrar vad det är på raden ovan är kan jag meddela att det var ett blogginlägi b vvvvvvvvvvvvvbggggggftui9++pjuhhb bbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbt. Vad jag skulle säga innan jag blev avbruten av min lilla kompis var att det förstås var unge herr Troy som nyss gjorde sitt första blogginlägg. Vad han vill ha sagt vet jag inte riktigt. Men han var verkligen angelägen att få det nedskrivet här på bloggen. Kanske är det en hälsning till syskonen och de andra hundarna hemmavid att han har det toppen där han just nu är. Och att han är den enda stjärnan på plats och får alla välförtjänst uppmärksamhet :).
Bloggandet tar tydligen på krafterna. Unge herr Troy slocknade precis i soffan här bredvid mig. Det går fort från vild och galen till trött och söt.
Dagens bild på Troy
En ny fototriss
Veckans fototriss presenterades i söndags. Jag var inte riktigt säker på om jag skulle vara med den här veckan eftersom det har varit ganska fullt upp med min nyhemkomna valp Troy. Men nu roar sig Troy med en morot så jag passar på att lägga upp mitt bidrag till veckans fototriss.
Temat för veckans fototriss är ovanifrån. Det är dags att vända kameran nedåt och fotografera uppifrån.
Fler bilder på temat hittar ni här.
Småsten fotade uppifrån. Jag gillar stenar. Inte en är den andra lik.
En blomma uppifrån, fråga mig inte vilken sort det är. Får mig att längta efter sommar och sol :)
Myrtos beach på Kefalonia fotad ovanifrån. Utsikten var magnifik. Har ni chansen att åka till Kefalonia så åk, underbart ställe.
Världens sötaste valp...
ligger just nu i min soffa, vriden i en sovställning som är typisk för pumisar. Han är alldeles gudomlig. Kan inte förstå det, men nu är jag faktiskt hundägare. Jag har ansvaret över detta lilla bräckliga, men tuffa, liv. Hjälp, kommer jag att klara av det? Den frågan är det bara att bortse från nu, Troy är här och han har lagt sitt liv i min händer, inte för att han hade så stort val, men ändå.
Igår åkte alltså mamma och jag i väg till Kövra i Jämtland för att hämta Troy, eller som han heter enligt stamtavlan, Björne. Vägen dit var hal, snöig och många gånger var det snörök också så det tog längre tid än planerat. Väl framme hos uppfödaren Astrid fick vi träffa Troy igen. Han hämtades från "barnkammaren" och hade rött nagellack i örat så att han med säkerhet skulle kunna identifieras. Tänk om Troy av misstag hade hamnat någon annanstans. Efter att fika, information och köpet gjorts klart var det dags att bege sig hemåt på de vintriga och mörka vägarna. Och nu gällde det att köra ännu försiktigare, lasten i bilen var ju guld värd :). Jag körde och mamma fick äran att ta hand om Troy under hemfärden. Från början gnällde han och grät olyckligt men mamma lyckades trösta honom och ganska snart slickade han henne nyfiken i ansiktet. Acceptans över ödet var ett faktum. Resan hem gick bra. Han följde trafiken nyfiket och sov om vartannat. Väl i Sundsvall blev han väldigt storögd. Så mycket ljus hade han förstås aldrig sett. Vi lämnade av mamma på Södermalm och fortsatte genom stan till Haga, med vissa svårigheter att hålla Troy på plats i bilen.
Väl hemma var det dags att pröva halsband och koppel för första gången. Resultatet var väl så där och det var stört omöjligt att få honom in genom ytterdörren och upp för trapporna så var det bara att bära honom förstås. Väl inne i lägenheten började han genast att se sig nyfiket runt omkring och började sin upptäcktsfärd i sitt nya hem medan jag gjorde iordning hans mat. Maten slukade han i ett enda litet smask. Han var nog hungrig för det blev ingen mat i bilen hem. Jag har fått lära mig att efter hunden ätit, sovit eller lekt ska man gå ut med den så det vara bara att koppla på honom igen och bära honom ut. Han var inte så där jätteförtjust i vara ute, han var ju inte van och så var det ju riktigt kallt. Mest av allt vill han upp i famnen och hoppade mot min ben. Men trots allt, till min förvåning, uträttade han vissa behov och stolt var jag förstås att ha en sådan duktig hund. Men det lyckas inte alltid att hinna ut så det är tidningar på golvet som gäller. Han är jätteduktig att leta reda på tidningar (jag har plockat bort alla mattor så att de inte ska fresta honom) men är inte alla gånger så pricksäker, han kan stå med framtassarna på tidningen men baktassarna utanför och resultatet blir hälften på tidningen och hälften utanför. Så det blir bara till att torka. Jag får nog lov att skaffa hem någon bra handkräm för allt blaskande i vatten får mina händer att snart kännas som pergament.
I natt gnydde han ingenting men tycktes inte heller finna sig till ro. Jag hade stängt in oss i sovrummet för att ha lite koll på honom. Jag trodde att han skulle sova i sin säng eftersom han hade sitt gossedjur där med alla lukter emifrån. Men där trodde jag fel. Den intresserade honom inte den minsta och varje gång jag placerade honom där var han lika snabbt ute ur sängen igen, trots att jag höll handen på honom så att han skulle känna trygghet. Vid tretiden vaknade jag av att jag hörde att han använde tidningen och sedan kunde jag inte motstå honom. Han såg så bedjande ut där han stod och försökte ta sig upp i sängen. Så vad tror ni jag gjorde? Givetvis lyfte jag upp honom i min säng och han la sig direkt på min arm och vi somnade båda och sov i den ställningen ända till nio i morse. Tydligen är det en hund som gillar sovmorgon, vilken tur för mig :)
Idag har han blivit mer van att gå i koppel, han hoppar inte lika ofta mot mina ben i hopp att bli upplyft, däremot har upptäckt sin skugga som han jagar utan att förstå varför han aldrig tycks hinna upp den. Efter mycken tvekan har han också lärt sig att gå upp för trappor. Hela tre gånger i dag har jag inte behövt bära honom upp till tredje våningen. Ner för trappan vägrar han dock fortfarande. Han också fått träffa sin pappa, Viggo. Både mamma och jag har varit mycket orolig inför detta möte. Tänk om Viggo skulle reagera med ilska och avundsjuka. Vad skulle vi ha gjort då? Jag är ju beroende av mamma som hundvakt, iaf kanske första halvåret. Men det gick jättebra! Viggo såg först väldigt förvånad ut när han upptäckte vad det var jag hade med mig, men sedan började leken. De lekte jättebra ihop och Viggo var väldigt omtänksam mot Troy och lät honom t o m leka med sina leksaker. När Troy blev för jobbig hoppade Viggo upp på mammas säng och där fick han vara i fred, för Troy kunde inte hoppa efter. Men det är bara en tidsfråga innan Viggos fristad är över. Efter att ha studerat sin far hur han tog sig upp i sängen gjorde Troy två mycket goda försök där han nästan tog sig upp. Så snart kommer han att lyckas.
Nu har jag berättat mycket om hur de här två dagarna har varit men väldigt lite om hur Troy är som hund. Troy är en oerhört tillgiven hund. Han tyr sig till mig jättemycket och lämnar mig inte ur siktet många sekunder. Men han har börjat gå på egna turer när jag t ex sitter framför datorn och det är ju bra, jag vill ju inte ha en hund som blir för "mammig" (eller heter det mattig?). Han är också en riktigt liten knähund. När han sover ligger han gärna i min famn och kurar ihop sig. Han är inte så där jättebitsk ännu, iaf inte som Viggo var, känd som "Pirayan" under valpperioden. Idag fick han ett gnagryck och försökte sig på min fingrar, en filt, ett bord och en stol men jag hämtade ett gnagben åt honom och därefter verkade han nöja sig med det, iaf för stunden. Just nu ligger han utsträckt på soffan bredvid mig efter att ha haft en ganska intensiv lekstund. Än så länge så kan jag bara säga att Troy är en makalöst trevlig hund. Ångrar mig inte en enda sekund.
Här kommer nu lite, eller egentligen många, bilder min guldklimp :)
På upptäcktsfärd. Vad vad det som blixtrade tro?
Den första måltiden i det nya hemmet avnjutes, mmm gott för en hungrig valp.
Gamla, begagnade leksaker är bäst! Ärvd från både Birk och Viggo.
Vilken intressant leksak de hade på det här stället. Det kanske inte blir så tokigt ändå.
Tro inte farsan Viggo får tillbaka den här leksaken. Den är min, my precious.
Ett riktigt vilddjur som kastar över sitt byte.
Finns det fler leksaker, börja ledsna på den här.
Fotar hon??? Det märkte jag inte, bäst att posera lite.
Undrar hur de har det hemmavid?
Är man inte för söt säg?
Undrar om matte vill ha en närbild? Bäst att krypa närmare kameran.
Bäst att visa matte att man har tänder så hon vet vilket vilddjur man är.
När matte kliar bakom örat... kan inte få nog.
Har ni sett vad pinsamt? Rött nagellack i örat på en hanhund. Om det ändå hade varit blått.
När matte knappar på datorn kan man passa på att krypa upp i famnen för en liten tupplur.
En stol lämplig för en valp. Skönt att slippa sitta på golvet.
Slutar det alrig blixtra, jag vill ju sova.
Har ni sett vad matte köpt till mig? En ko. En trevlig kompis.
Efter en hel dag med en massa nya intryck måste små valpar sova.
Igår åkte alltså mamma och jag i väg till Kövra i Jämtland för att hämta Troy, eller som han heter enligt stamtavlan, Björne. Vägen dit var hal, snöig och många gånger var det snörök också så det tog längre tid än planerat. Väl framme hos uppfödaren Astrid fick vi träffa Troy igen. Han hämtades från "barnkammaren" och hade rött nagellack i örat så att han med säkerhet skulle kunna identifieras. Tänk om Troy av misstag hade hamnat någon annanstans. Efter att fika, information och köpet gjorts klart var det dags att bege sig hemåt på de vintriga och mörka vägarna. Och nu gällde det att köra ännu försiktigare, lasten i bilen var ju guld värd :). Jag körde och mamma fick äran att ta hand om Troy under hemfärden. Från början gnällde han och grät olyckligt men mamma lyckades trösta honom och ganska snart slickade han henne nyfiken i ansiktet. Acceptans över ödet var ett faktum. Resan hem gick bra. Han följde trafiken nyfiket och sov om vartannat. Väl i Sundsvall blev han väldigt storögd. Så mycket ljus hade han förstås aldrig sett. Vi lämnade av mamma på Södermalm och fortsatte genom stan till Haga, med vissa svårigheter att hålla Troy på plats i bilen.
Väl hemma var det dags att pröva halsband och koppel för första gången. Resultatet var väl så där och det var stört omöjligt att få honom in genom ytterdörren och upp för trapporna så var det bara att bära honom förstås. Väl inne i lägenheten började han genast att se sig nyfiket runt omkring och började sin upptäcktsfärd i sitt nya hem medan jag gjorde iordning hans mat. Maten slukade han i ett enda litet smask. Han var nog hungrig för det blev ingen mat i bilen hem. Jag har fått lära mig att efter hunden ätit, sovit eller lekt ska man gå ut med den så det vara bara att koppla på honom igen och bära honom ut. Han var inte så där jätteförtjust i vara ute, han var ju inte van och så var det ju riktigt kallt. Mest av allt vill han upp i famnen och hoppade mot min ben. Men trots allt, till min förvåning, uträttade han vissa behov och stolt var jag förstås att ha en sådan duktig hund. Men det lyckas inte alltid att hinna ut så det är tidningar på golvet som gäller. Han är jätteduktig att leta reda på tidningar (jag har plockat bort alla mattor så att de inte ska fresta honom) men är inte alla gånger så pricksäker, han kan stå med framtassarna på tidningen men baktassarna utanför och resultatet blir hälften på tidningen och hälften utanför. Så det blir bara till att torka. Jag får nog lov att skaffa hem någon bra handkräm för allt blaskande i vatten får mina händer att snart kännas som pergament.
I natt gnydde han ingenting men tycktes inte heller finna sig till ro. Jag hade stängt in oss i sovrummet för att ha lite koll på honom. Jag trodde att han skulle sova i sin säng eftersom han hade sitt gossedjur där med alla lukter emifrån. Men där trodde jag fel. Den intresserade honom inte den minsta och varje gång jag placerade honom där var han lika snabbt ute ur sängen igen, trots att jag höll handen på honom så att han skulle känna trygghet. Vid tretiden vaknade jag av att jag hörde att han använde tidningen och sedan kunde jag inte motstå honom. Han såg så bedjande ut där han stod och försökte ta sig upp i sängen. Så vad tror ni jag gjorde? Givetvis lyfte jag upp honom i min säng och han la sig direkt på min arm och vi somnade båda och sov i den ställningen ända till nio i morse. Tydligen är det en hund som gillar sovmorgon, vilken tur för mig :)
Idag har han blivit mer van att gå i koppel, han hoppar inte lika ofta mot mina ben i hopp att bli upplyft, däremot har upptäckt sin skugga som han jagar utan att förstå varför han aldrig tycks hinna upp den. Efter mycken tvekan har han också lärt sig att gå upp för trappor. Hela tre gånger i dag har jag inte behövt bära honom upp till tredje våningen. Ner för trappan vägrar han dock fortfarande. Han också fått träffa sin pappa, Viggo. Både mamma och jag har varit mycket orolig inför detta möte. Tänk om Viggo skulle reagera med ilska och avundsjuka. Vad skulle vi ha gjort då? Jag är ju beroende av mamma som hundvakt, iaf kanske första halvåret. Men det gick jättebra! Viggo såg först väldigt förvånad ut när han upptäckte vad det var jag hade med mig, men sedan började leken. De lekte jättebra ihop och Viggo var väldigt omtänksam mot Troy och lät honom t o m leka med sina leksaker. När Troy blev för jobbig hoppade Viggo upp på mammas säng och där fick han vara i fred, för Troy kunde inte hoppa efter. Men det är bara en tidsfråga innan Viggos fristad är över. Efter att ha studerat sin far hur han tog sig upp i sängen gjorde Troy två mycket goda försök där han nästan tog sig upp. Så snart kommer han att lyckas.
Nu har jag berättat mycket om hur de här två dagarna har varit men väldigt lite om hur Troy är som hund. Troy är en oerhört tillgiven hund. Han tyr sig till mig jättemycket och lämnar mig inte ur siktet många sekunder. Men han har börjat gå på egna turer när jag t ex sitter framför datorn och det är ju bra, jag vill ju inte ha en hund som blir för "mammig" (eller heter det mattig?). Han är också en riktigt liten knähund. När han sover ligger han gärna i min famn och kurar ihop sig. Han är inte så där jättebitsk ännu, iaf inte som Viggo var, känd som "Pirayan" under valpperioden. Idag fick han ett gnagryck och försökte sig på min fingrar, en filt, ett bord och en stol men jag hämtade ett gnagben åt honom och därefter verkade han nöja sig med det, iaf för stunden. Just nu ligger han utsträckt på soffan bredvid mig efter att ha haft en ganska intensiv lekstund. Än så länge så kan jag bara säga att Troy är en makalöst trevlig hund. Ångrar mig inte en enda sekund.
Här kommer nu lite, eller egentligen många, bilder min guldklimp :)
På upptäcktsfärd. Vad vad det som blixtrade tro?
Den första måltiden i det nya hemmet avnjutes, mmm gott för en hungrig valp.
Gamla, begagnade leksaker är bäst! Ärvd från både Birk och Viggo.
Vilken intressant leksak de hade på det här stället. Det kanske inte blir så tokigt ändå.
Tro inte farsan Viggo får tillbaka den här leksaken. Den är min, my precious.
Ett riktigt vilddjur som kastar över sitt byte.
Finns det fler leksaker, börja ledsna på den här.
Fotar hon??? Det märkte jag inte, bäst att posera lite.
Undrar hur de har det hemmavid?
Är man inte för söt säg?
Undrar om matte vill ha en närbild? Bäst att krypa närmare kameran.
Bäst att visa matte att man har tänder så hon vet vilket vilddjur man är.
När matte kliar bakom örat... kan inte få nog.
Har ni sett vad pinsamt? Rött nagellack i örat på en hanhund. Om det ändå hade varit blått.
När matte knappar på datorn kan man passa på att krypa upp i famnen för en liten tupplur.
En stol lämplig för en valp. Skönt att slippa sitta på golvet.
Slutar det alrig blixtra, jag vill ju sova.
Har ni sett vad matte köpt till mig? En ko. En trevlig kompis.
Efter en hel dag med en massa nya intryck måste små valpar sova.
Så fint sovrum...
har jag nu. Äntligen är jag nöjd med mitt sovrum. Jag tycker det blev så snyggt. Nu kommer jag definitivt att sova gott. Och äntligen har jag bra läsbelysning, tidigare har jag försökt läsa kisande i mörkret. Och inte nog med att min säng blev jättefin, Troys hörn av sovrummet är jättegulligt och jag hoppas att han ska trivas.
Ett litet tråkigt avsked blev det idag. Efter 15 år var det nog dags att säga adjö och farväl till min 15-åriga tv. Jag misstänker att något inte stod riktigt rätt till. Ett längre tag när jag kollat på dvd så har filmen helt plötsligt tappat färgen och blivit grågrön. Jag har skyllt på att dvdfilmernas kvalitet inte har varit den allra bästa och att dvd-spelaren inte var den allra dyraste. Men idag hade jag enbart på tv och plötsligt hände samma sak så det är väl bara att inse att det faktiskt var tv:n som krånglade. Så nu står man utan en tv, hur ska jag överleva med bara två tv-apparater i min tvårumslägenhet? Bra fråga, eller hur? Köket får stå utan tv så länge och så får min 15-tums plattskärm därifrån flytta in i sovrummet. Jag måste faktiskt ha en tv i sovrummet. Det är så rofyllt att höra tv:n när man somnar. Rena rama vaggvisan. Om det blir någon ny tv i köket återstår att se. Efter att Billy flyttat in i köket kan det bli svårt att få plats med en tv.
I morgon hämtar jag Troy :). Spännande!!!!
Ett litet tråkigt avsked blev det idag. Efter 15 år var det nog dags att säga adjö och farväl till min 15-åriga tv. Jag misstänker att något inte stod riktigt rätt till. Ett längre tag när jag kollat på dvd så har filmen helt plötsligt tappat färgen och blivit grågrön. Jag har skyllt på att dvdfilmernas kvalitet inte har varit den allra bästa och att dvd-spelaren inte var den allra dyraste. Men idag hade jag enbart på tv och plötsligt hände samma sak så det är väl bara att inse att det faktiskt var tv:n som krånglade. Så nu står man utan en tv, hur ska jag överleva med bara två tv-apparater i min tvårumslägenhet? Bra fråga, eller hur? Köket får stå utan tv så länge och så får min 15-tums plattskärm därifrån flytta in i sovrummet. Jag måste faktiskt ha en tv i sovrummet. Det är så rofyllt att höra tv:n när man somnar. Rena rama vaggvisan. Om det blir någon ny tv i köket återstår att se. Efter att Billy flyttat in i köket kan det bli svårt att få plats med en tv.
I morgon hämtar jag Troy :). Spännande!!!!
Dan före dan...
är det i morgon. Spänningen växer. Och nej, jag har inte fått en knäpp och tror att det är julafton på lördag. Fast på sätt och vis är det nästan det också, även om jag själv får betala för julkappen. På lördag smäller det, då bär det i väg på E14 västerut mot Jämtland och Troy. Egentligen är det synd om valparna. Där leker de ihop alla åtta, tumlar runt och slåss och har så roligt och så helt plötsligt är det över. En efter en försvinner de iväg med främmande människor. Tänk er själva om någon helt okänd kom och hämtade er från familjen. Nej, jag får inte tänka så. Troy kommer att få det bra hos mig. Och Troy kommer att få det bra hos sin pappa dagtid. Nu är det bara glädjens högtid som väntar, både julen och valphämtningen :)
Kära Billy
Nej, detta ska inte bli något kärleksbrev till någon Billy. Men Billy kommer trots allt spela en stor roll, ja t o m huvudrollen, i detta dagens inlägg på Veronicas blogg. Veronica då, tja en Oscar för bästa biroll är säkert att vänta :)
Så vem är då Billy? Jo, en lång, vit och ganska träig kille. Har ni inte förstått det redan så handlar det förstås om en Billy-bokhylla från Ikea. Eller snarare tre stycken Billy. Åkte ut till Ikea idag efter jobbet för att införskaffa två stycken 80 cm breda och en 40 cm. Och vitringlasdörrar till dessa. Jag ska ha bokhyllan i köket, ja ni läste rätt, i köket. Kanske lite ovanligt men jag behöver lite mer förvaring i köket. Egentligen skulle jag vilja bygga om köket totalt men jag misstänker att det kostar åtskilligt mer än dagens inköp. Så därför blir det några Billy i köket och jag tror att det kommer att bli ganska bra. Iaf ser det jättebra ut i den bild jag har gjort upp för mig själv. Hoppas jag inte blir besviken.
Eftersom Snyggis är alldeles för liten för att få plats med tre bokhyllor och fem dörrar och jag faktiskt inte orkar bära dem upp för tre trappor till min lägenhet var jag tvungen att beställa hemtransport och bärhjälp. Detta kostade mig hela 645 kr vilket är drygt en fjärdedel vad bokhyllan kostade. Svindyrt, jag vet. Men vad gör man när man är singel och inte har någon stor stark karl som kan hjälpa? Då är det bara att hala upp plånboken, dra kortet genom kortläsaren och se glad ut, så glad som man nu kan vara för 645 kr. Förra gången jag köpte bokhyllor tvingande jag in dem i den bil jag hade då, en Renault Megane, med resultatet att jag förstörde nackstödet på passagerarplatsen och sedan släpade jag upp dem trappsteg för trappsteg, och det kan jag säga det var många trappsteg, innan jag utmattad tillsammans med bokhyllan mer eller mindre ramlade in i lägenheten. Jag var bara tvungen att säga "Nej tack!" till det denna gången.
Imorgon mellan kl 15 och 16 anländer bokhyllan så fredagkvällen lär väl gå åt till att få ihop denna. Usch :)
Så vem är då Billy? Jo, en lång, vit och ganska träig kille. Har ni inte förstått det redan så handlar det förstås om en Billy-bokhylla från Ikea. Eller snarare tre stycken Billy. Åkte ut till Ikea idag efter jobbet för att införskaffa två stycken 80 cm breda och en 40 cm. Och vitringlasdörrar till dessa. Jag ska ha bokhyllan i köket, ja ni läste rätt, i köket. Kanske lite ovanligt men jag behöver lite mer förvaring i köket. Egentligen skulle jag vilja bygga om köket totalt men jag misstänker att det kostar åtskilligt mer än dagens inköp. Så därför blir det några Billy i köket och jag tror att det kommer att bli ganska bra. Iaf ser det jättebra ut i den bild jag har gjort upp för mig själv. Hoppas jag inte blir besviken.
Eftersom Snyggis är alldeles för liten för att få plats med tre bokhyllor och fem dörrar och jag faktiskt inte orkar bära dem upp för tre trappor till min lägenhet var jag tvungen att beställa hemtransport och bärhjälp. Detta kostade mig hela 645 kr vilket är drygt en fjärdedel vad bokhyllan kostade. Svindyrt, jag vet. Men vad gör man när man är singel och inte har någon stor stark karl som kan hjälpa? Då är det bara att hala upp plånboken, dra kortet genom kortläsaren och se glad ut, så glad som man nu kan vara för 645 kr. Förra gången jag köpte bokhyllor tvingande jag in dem i den bil jag hade då, en Renault Megane, med resultatet att jag förstörde nackstödet på passagerarplatsen och sedan släpade jag upp dem trappsteg för trappsteg, och det kan jag säga det var många trappsteg, innan jag utmattad tillsammans med bokhyllan mer eller mindre ramlade in i lägenheten. Jag var bara tvungen att säga "Nej tack!" till det denna gången.
Imorgon mellan kl 15 och 16 anländer bokhyllan så fredagkvällen lär väl gå åt till att få ihop denna. Usch :)
Söt tjej :)
Idag fick jag ett mms från Partypingla nr 1. Hon hade hittat en förtjusande tjej till Snyggis. Jag visade bilden för Snyggis och lite intresserade tror jag allt han blev :)
Visst är hon en förtjusande liten tjejbil?
Foto: Partypingla nr 1
Och om ni möjligtvis hade glömt så kan jag meddela att Snyggis är min underbara Volvo C30 :)
Visst är hon en förtjusande liten tjejbil?
Foto: Partypingla nr 1
Och om ni möjligtvis hade glömt så kan jag meddela att Snyggis är min underbara Volvo C30 :)
En trevlig tv-stund i soffan...
tittande på det underbara Grey's anatomy. Kan det bli det härligare? Detta var alltså veckans version av det vanliga onsdagstemat :) Grey's anatomy = absolutely wonderful
Högre brevporto att vänta?!
Vad säger ni, skulle ni inte vilja ha en löneförhöjning? Då tycker jag att ni ska satsa på att nå den nivå som postens nya vd har på sin lön. 900 000 kr/månad. Ja, ni läste faktiskt helt rätt. Han tjänar faktiskt nästan en miljon kronor i månaden. Är det inte sanslöst??? Hur kan någon enskild person vara värd en sådan fantasisumma? Kan det vara så att VD:n är helt oersättlig? Det har jag mycket svårt att tro, hittills är det inte ofta någon inte kan ersättas. Hur kan ett statlig bolag som posten bara gå med på något sådant. Jag trodde att staten var tvungen att hålla ner kostnaderna, men tydligen gäller det inte toppcheferna. Den här mannen tjänar åtskilligt mer än vår statsminister (tyckte jag hörde att Reinfelt tjänar drygt 130 000 kr per månad) som skulle kunna sägas vara hans chef. Jag kan förstå att statsministern bör ha hög lön (dock inte i 900 000 kr klassen) för trots allt har han ansvaret för Sveriges ledning, men postens vd... Jag tycker det är helt osmakligt faktiskt. Vad ger det egentligen för budskap? Stackars brevbärare och annat folk på posten. Deras lön lär väl inte vara hög och knappast har de särskilt höga löneförhöjningar att vänta heller. Vart är vi egentligen på väg? Och vad gör man egentligen med en lön på 900 000 kr/mån som man inte kunde göra på en tredjedel, fjärdedel, femtedel eller t o m tiondel av den summan? Det skulle jag bra gärna vilja veta.
Ingen inspiration i dag :(
Idag vet inte jag vad jag ska blogga om. Har haft några funderingar men tycks inte få dem ur "systemet". Kanske är det bara så att jag lider av brist på blogginspiration idag. Frågan är om det är något tillfälligt eller om det är ett bestående men? Är det kanske så att jag nu skrivit allt jag velat skriva och inte har något mer att berätta? Om så är fallet blir jag nog lite besviken. Var det här allt jag hade att säga? Det känns som om jag knappt kommit igång, jag har så mycket mer att dela med mig. Åtminstone trodde jag det. Nej, detta kan inte vara allt. Härmed drar jag slutsatsen att det inte är så, att jag enbart har en temporär inspirationslucka och att det förhoppningsvis känns bättre i morgon och orden flödar igen.
Så här och nu blir det nu ett godnatt, önskar er alla en underbar morgondag och säger på återseende med förhoppning om inspiration på topp :)
Så här och nu blir det nu ett godnatt, önskar er alla en underbar morgondag och säger på återseende med förhoppning om inspiration på topp :)
Dags för pension?
Ja, det är en fråga man kan ställa sig? Kommer man att överhuvudtaget ha rätt till pension när man uppnår den åldern när pension borde infinna sig? Det tycker jag är en bra fråga. Det är inte så att jag direkt planerar för min egen pension, jag är trots allt "bara" 34 år och har ju ett och annat år kvar tills det skulle vara aktuellt för min del. Men efter att ha läst om Maud Olofssons (c) åsikter i Aftonbladet (uppenbarligen min stora informationskälla i världen, någon trovärdigare kan man väl knappast hitta, eller hur?) att svenska folket borde jobba längre innan det är dags för pensionering så börjar jag fundera. Maud menar att eftersom pensionärer blir allt friskare och enligt henne inte nöjer sig med att vara passiva pensionärer så är det rimligt att de jobbar längre. Och visst, ur ett samhällekonomiskt perspektiv måste jag väl hålla med henne antar jag. Ju fler som jobbar desto mer ramlar in i statskassan och det lär väl behövas eftersom vi blir allt äldre och äldre.
Men även om mitt förnuft anser det vara just förnuftigt kan jag inte hålla med. Det börjar kännas som om vi måste jobba ända till den dag vi för gott stänger igen ögonlocken och drar vårt sista andetag. Och det känns rent ut sagt för.... vänligen fyll själv i det ord ni anser lämpligt, mitt är alldeles för fult för att skriva här. Ska vi aldrig få sluta kämpa för vår brödföda. Efter kanske 40-50 års hårt slitande på arbetsmarknaden så tycker jag att man är värd att vara fri och göra det man aldrig hann med under de arbetande åren. Men vill man se krasst på denna fråga kan man ju påstå att om man tvingar åldringarna att jobba tills de mer eller mindre stupar på sin post behöver man inte heller lägga ner så stora pengar på åldringsvården. Det problemet löser sig själv och ingen äldreomsorg behövs. För mig, och säkerligen för många av er, kära läsare, är detta en hemsk mardröm och ingen vi vill se förverkligat.
Givetvis så tycker jag också att de som faktiskt vill jobba längre och har fysiska möjligheter att göra det måste få göra det. Man ska inte tvingas till pension bara för att man fyllt de magiska 65. Precis som på så många andra områden i våra liv måste detta få vara ett individuellt beslut. Viktigaste av allt och inte att förglömma är individens valfrihet.
Men även om mitt förnuft anser det vara just förnuftigt kan jag inte hålla med. Det börjar kännas som om vi måste jobba ända till den dag vi för gott stänger igen ögonlocken och drar vårt sista andetag. Och det känns rent ut sagt för.... vänligen fyll själv i det ord ni anser lämpligt, mitt är alldeles för fult för att skriva här. Ska vi aldrig få sluta kämpa för vår brödföda. Efter kanske 40-50 års hårt slitande på arbetsmarknaden så tycker jag att man är värd att vara fri och göra det man aldrig hann med under de arbetande åren. Men vill man se krasst på denna fråga kan man ju påstå att om man tvingar åldringarna att jobba tills de mer eller mindre stupar på sin post behöver man inte heller lägga ner så stora pengar på åldringsvården. Det problemet löser sig själv och ingen äldreomsorg behövs. För mig, och säkerligen för många av er, kära läsare, är detta en hemsk mardröm och ingen vi vill se förverkligat.
Givetvis så tycker jag också att de som faktiskt vill jobba längre och har fysiska möjligheter att göra det måste få göra det. Man ska inte tvingas till pension bara för att man fyllt de magiska 65. Precis som på så många andra områden i våra liv måste detta få vara ett individuellt beslut. Viktigaste av allt och inte att förglömma är individens valfrihet.
Ny fototriss
Så var det dags för ännu en ny fototriss. Nyfiken har man väntat för att se vilket tema som kan bli uppdraget denna vecka. Och nu vet vi svaret. Temat för veckan är skräp och sopor. Lite oväntat måste medges. Men varför inte? Det beror väl lite på hur man definierar skräp och sopor antar jag. Tyvärr vet jag att jag inte hinner ut och fotografera i morgon och under veckan blir det svårt. Det är ju så mörkt när man kommer hem från jobbet, tyvärr. Så därför har jag gått loss på mitt lilla fotoarkiv. Håll till godo :)
Fler bilder på temat hittar ni här.
Drivved på en stenig strand är för mig vackert skräp.
En rostig gammal skruv eller mutter i dikeskanten på en landsväg får väl också klassas som skräp.
Rester efter lastning av timmer, kan det vara skräp? Iaf kändes det så där fotot är taget. Marken var full av dessa rester och svår att ta sig gående över. Det rör sig iaf om skräp som förmultnar, som tur är :)
Fler bilder på temat hittar ni här.
Drivved på en stenig strand är för mig vackert skräp.
En rostig gammal skruv eller mutter i dikeskanten på en landsväg får väl också klassas som skräp.
Rester efter lastning av timmer, kan det vara skräp? Iaf kändes det så där fotot är taget. Marken var full av dessa rester och svår att ta sig gående över. Det rör sig iaf om skräp som förmultnar, som tur är :)
Yes, yes, yes :)
Ännu en seger för Timrå IK. Det glädjer en timråits hjärta så här en mörk lördagskväll i november. Låt mig säga: JIPPI!!!!!!!!!!!!
Grattis Timrå IK :)
Varför tar det så länge...
ibland innan ett nytt inlägg publiceras på ens blogg fast man klickat på "spara & publicera"? Någon som vet? Mycket irriterande måste jag säga? Usch vad less jag blir! Ska man behöva flytta bloggen någon annanstans. Sa jag att jag var irriterad???
Liten bloggpaus...
kände jag att jag behövde från mitt diskande och städande i eftermiddag. Det gäller att hitta inspiration till det fortsatta städandet. Idag försöker jag peppa mig med bra musik, doftljus i alla rum och och lite glitter och glamor i form av smycken (brukar annars städa smyckeslös men tänkte varför inte göra det lite roligare, man behöver kanske inte se ut som... bara för man städar). Doftljusen doftar underbart i lägenheten. Olika tema av dofter i varje rum och konstigt nog blir det ingen krock av dofter. De olika dofterna tycks hålla sig i sitt eget rum utan att beblanda sig med varandra minsta lilla. Vilka duktiga dofter :)
Slut på pausen, fortsatt städning väntar. Upp ur soffan och marsch i väg mot köket och diskhon!
Slut på pausen, fortsatt städning väntar. Upp ur soffan och marsch i väg mot köket och diskhon!
Nedräkningen har nu börjat...
Precis idag om vecka är jag på väg hem från Jämtland med min nya familjemedlem, valpen Troy. Det är alltså sista helgen i frihet :). Nej då, så ser jag det inte, men visst kommer livet att förändras när man har en liten hund. Men det var ju det jag ville. Så lång sovmorgon lär det nog inte bli på helgerna i fortsättningen. Misstänker att valpen tycker det att tråkigt att sova på morgonen när man istället kan vara uppe och busa och leka :). Så sista chansen att sova ut blir alltså i morgon :)
Är det inte härligt...
att det snöar idag? Sitter i soffan och tittar ut genom vardagsrumsfönstret och ser hur de så efterlängtade snöflingorna dalar ner på mot marken för att förhoppningsvis snart täcka den med ett tjockt, vitt, vackert snötäcke. Vad är det egentligen jag säger? Vill jag verkligen ha snö, jag som avskyr snö? Ja, jag vill ha snö. Jag längtar efter den dag när vi vaknar upp ur vår tunga nattsömn, drar upp rullgardinerna och ser hur hårt snön arbetat under natten för att ge oss det där traditionella jullandskapet. Den morgonen kommer jag att känna av en extra stor dos av den där klassiska julkänslan. Jag blir som ett barn på nytt i juletider. Allt är så varmt (möjligtvis inte vädret) och mysigt och alla människor verkar liksom snällare och gladare. Sa jag att jag gillade julen? :)
Sluta göra nytt av gammalt
Läste nyss på Aftonbladet att nya Beverly Hills floppar i USA. Men vad hade egentligen tv-producenterna väntat sig? Hur många serier är det som har lyckats att återkomma framgångsrikt efter många års uppehåll? Jag kan just nu inte komma på någon, men visst, det kanske finns någon. Men så där särskilt vanligt kan det väl trots allt inte vara? Varför se tillbaka och försöka återskapa något som var populärt förr? Serien lades ju trots allt ner en gång i tiden och det måste ju finnas en anledningen till att populariteten avtog. Satsa istället på helt nya och fräscha idéer istället att köra snålvarianten och vila på tidigare framgångar. Skulle det finnas ett sug efter just Beverly Hills så kör de gamla avsnitten i stället. Det görs det ju iaf. Men om nu någon trots allt skulle vara intressade av de nya Beverly Hills avsnitten så kommer tydligen TV400 att köra dem någon gång snart, så då kan ni ju kolla in dem.
Känn er utmanade :)
MissWildlake (en av mina bloggfavoriter som läses regelbundet) har utmanat mig. Och jag tror mig vara beredd på att anta utmaningen. Utmaningens regler är dessa:
1. Länka till den som har taggat dig!
2. Berätta 7 personliga sanningar om dig!
3. Tagga 7 nya personer i slutet av ditt inlägg!
4. Skriv ett meddelande i de 7 personernas blogg så de uppmärksammar att de blivit taggade!
Men..., jag kommer dock att bryta aningens mot reglerna. Jag utmanar inte sju nya personer, utan jag utmanar läsarna av min blogg. Vågar ni avslöja sju sanningar om er själva? Härmed har ni, kära läsare, blivit utmanade :)
Lycka till!
Mina sju sanningar kommer här:
1. Bland det bästa jag vet är att köra bil och sjunga, samtidigt förstås. Tar emellanåt en extra omväg på vägen hem från jobbet bara för att det så kul.
2. Ljuger uruselt, men gör trots allt försök.
3. Berättar oftast det mesta om mig själv för min omgivning, trots att jag tänkt att hålla vissa saker hemliga.
4. Har ständigt en massa projekt på gång hemmavid, älskar att tänka ut idéer och förbereda dessa, inte lika förtjust i genomförandet.
5. Gillar att munhuggas och småretas men är beredd på samma behandling tillbaka. Det är det som är det roliga, responsen och utmaningen.
6. Älskar att läsa böcker, hittar jag en författare jag gillar läser jag allt jag kommer över av denna författare, så fort som möjligt.
7. Drömmer om att få resa till USA och Australien och resa runt lite grann i länderna
Så där ja, nu vet ni lite mer om mig :)
Is there life on Mars?
...skulle man kanske kunna fråga sig här och nu. Men, den här gånger ska vi så mycket längre bort än just Mars och frågan för tillfället gäller inte om världsrymden är befolkat förutom oss människor. Egentligen är jag inte så där jättefascinerad av rymden och det inte ofta jag överhuvudtaget funderar över vad som finns där ute. Det enda rymdtemat som vanligtvis intressar mig är alla de science fiction filmer och serier man har sett genom åren (favorit över alla är V, kanske för att jag var barn när serien gick första gången och det var så där spännande otäckt).
Men denna gång blir det ingen science fiction utan bara science. Enligt Aftonbladet har forskare för första gången med hjälp av två stora teleskop placerade på Hawaii lyckats visualisera en grupp med planeter i ett annat solsystem än vårat. Det är tre stor planeter, 5-13 gånger större än vårt solsystems största planet, Jupiter, som kretsar runt en stjärna. Denna stjärna ligger 128 ljusår från jorden, är fortfarande en "ung" stjärna som lyser så mycket starkare än vår älskade sol. Det tre planeterna är bara barnungar jämfört med jorden, 60 miljoner år jämfört med jordens fyra miljarder. Hmm, man kan rabbla alla dessa fakta, ljusår, ålder, storlek, you name it, men man kan liksom inte greppa det. Iaf inte jag. Jag kan inte relatera det till något. Det är bara något som finns där ut och som man inte riktigt kan förstå, det är så onåbart. Fast lite fascinerande är det trots allt. Vad kan egentligen finnas där ute i det andra solsystemet? Borde det inte rimligtvis finnas någon annan livsform där ute? Varför skulle människan och jordens djur av alla de arter vara de enda levande varelser som existerar i den rymd som tycks vara oändlig? För att vara en person som vanligtvis inte funderar så mycket kring sådana frågor så kan jag bara säga att nu startade tankarna. De måste vara den sena timmen, något kan jag inte tänka mig :) Undrar om drömmens värld tar mig ut i rymden i natt?
Hur är det, tror ni på att det finns liv där ute? Ja, så länge det inte rör sig om ödlor vars aptit på gnagdjur och människor tycks omättlig, så vore det kanske intressant om vi en vacker dag får veta hur det ligger till med frågan om vi är ensamma i universum. Kanske vaknar vi en dag när aliens knackar på vår dörr? Vem vet? Det som lever får se :)
Men denna gång blir det ingen science fiction utan bara science. Enligt Aftonbladet har forskare för första gången med hjälp av två stora teleskop placerade på Hawaii lyckats visualisera en grupp med planeter i ett annat solsystem än vårat. Det är tre stor planeter, 5-13 gånger större än vårt solsystems största planet, Jupiter, som kretsar runt en stjärna. Denna stjärna ligger 128 ljusår från jorden, är fortfarande en "ung" stjärna som lyser så mycket starkare än vår älskade sol. Det tre planeterna är bara barnungar jämfört med jorden, 60 miljoner år jämfört med jordens fyra miljarder. Hmm, man kan rabbla alla dessa fakta, ljusår, ålder, storlek, you name it, men man kan liksom inte greppa det. Iaf inte jag. Jag kan inte relatera det till något. Det är bara något som finns där ut och som man inte riktigt kan förstå, det är så onåbart. Fast lite fascinerande är det trots allt. Vad kan egentligen finnas där ute i det andra solsystemet? Borde det inte rimligtvis finnas någon annan livsform där ute? Varför skulle människan och jordens djur av alla de arter vara de enda levande varelser som existerar i den rymd som tycks vara oändlig? För att vara en person som vanligtvis inte funderar så mycket kring sådana frågor så kan jag bara säga att nu startade tankarna. De måste vara den sena timmen, något kan jag inte tänka mig :) Undrar om drömmens värld tar mig ut i rymden i natt?
Hur är det, tror ni på att det finns liv där ute? Ja, så länge det inte rör sig om ödlor vars aptit på gnagdjur och människor tycks omättlig, så vore det kanske intressant om vi en vacker dag får veta hur det ligger till med frågan om vi är ensamma i universum. Kanske vaknar vi en dag när aliens knackar på vår dörr? Vem vet? Det som lever får se :)
Hip Hip Hurra...
för Timrå idag!!! Det var länge sedan sist man fick vara så glad för Timrå IK. Timrå vann borta mot Frölunda med 2-0. Underbart! Nu börjar kämparglöden att visa sig och visst ska laget bort från bottenplatserna i Elitserien. Heja Timrå :)
Lite bättre känner jag mig idag
Igår var som sagt en urusel dag och även om det inte varit på allra högsta topp idag så har det iaf känts betydligt bättre, tack och lov. Och förhoppningsvis känns det ännu bättre i morgon. Varför skulle det förresten inte göra det? Det är ju faktiskt fredag i morgon. Jippi! Och blir jag bara av min förb... huvudvärk så ska ni se att jag är "fit for fight" igen :)
Snart dags för valphämtning. Bara dryga veckan kvar.
Snart dags för valphämtning. Bara dryga veckan kvar.
Depp, depp, depp :(
I kväll känner jag mig riktigt nere och ledsen. Dagen har varit riktigt "skitdålig" och förutom ledsen är jag sur och arg på allt och inget. Så håll er undan :(. Enda trösten är Grey's Anatomy som går just nu. Ni som följer min blogg borde vid det här laget veta vad jag tycker om Grey's Anatomy :). Jag älskar den serien och det är veckans absoluta tv-höjdpunkt. Så tack och lov att det var onsdag idag och min älskade serie visades. Den bryter inte min deppighet totalt men den bidrar till att jag känner mig lite bättre, iaf för stunden. Snart slut på reklamen gissar jag. Dags att sluta blogga och koncentrera sig på tv:n :)
Vi syns i morgon, förhoppningsvis på bättre humör. Ha en bra kväll :)
Jul, börjar så smått längta
För bara några veckor sedan kunde jag inte tänka mig att det snart var jul. Kunde inte förstå hur affärer kunde skylta med juldekorationer redan. Jag var så långt ifrån redo att vara minsta lilla intresserade att köpa på mig nya juldekorationer som man kan tänka sig. Men nu... nu är det minsann annorlunda. Nu längtar jag till första advent när man får sätta upp adventsljusstakar och stjärnor i fönstret. Det är en sådan otrolig mysig period från första advent och fram till julen. Varmt, vackert och härligt ljus i vart och varannat fönster. Ljus, som så välbehövligt lyser upp vår mörkaste tid. Ljus, när vi som mest behöver det. Är det då konstigt att jag nu har börjat längta efter advent och jul? Att jag nu börjar intressera mig för allt julpynt som varenda liten butik tycks saluföra. Vill ha, vill ha, vill ha... tycks ha blivit mitt motto på julpyntsfronten :)
Idag har jag varit i Härnösand på Dollarstore och införskaffat en härligt julvarm löpare och en söt adventstjärna. Och det bara för 50 kr styck. Kan det bli bättre? Kolla in bilderna :)
Säkerligen blir inte detta de enda advent- och julinspirerande prylar jag kommer att införskaffa i år. Hittar jag något annat julläckert (och då menar jag inte julgodis :)) så kan ni ge er den på att jag köper det, om bara priset är rimligt förstås :)
Idag har jag varit i Härnösand på Dollarstore och införskaffat en härligt julvarm löpare och en söt adventstjärna. Och det bara för 50 kr styck. Kan det bli bättre? Kolla in bilderna :)
Säkerligen blir inte detta de enda advent- och julinspirerande prylar jag kommer att införskaffa i år. Hittar jag något annat julläckert (och då menar jag inte julgodis :)) så kan ni ge er den på att jag köper det, om bara priset är rimligt förstås :)
Längtan till London
Idag har jag haft en längtan bort från vardagens gråa tristess. Min längtan har styrts västerut, eller något sådant, till det underbara London. Jag var ju där i somras och nu skulle jag vilja åka dit igen mer än allt annat. För mig är London en stad som har allt, möjligtvis med undantag av bra väder :). London, I really love you! Men just nu så tillåter inte riktigt min ansträngda ekonomi mig att drag iväg till London, det finns alldeles för många pågående projekt som har högre prioritet på mina surt införtjänade korvören :). Och så är det förstås inte riktigt lämpligt att åka nu när jag väntar tillökning i form av min underbara valp Troy inom loppet av mindre än två veckor (det är faktiskt mindre än två veckor, hjälp!!!). Kanske kan det bli en London-resa någon gång under nästa år. Nej, det är inte kanske som gäller, det SKA bli en London-resa nästa år :). Till dess får jag leva på mina minnen från de tre London-resor jag gjort i mitt liv och drömma mig tillbaka med hjälp av alla de fotografier jag tagit där. Här är iaf ett Big Ben-foto så ni också kan börja längta till London :)
Obamas val av hund...
är något som det spekuleras vilt om i USA enligt Aftonbladet. Efter valet lovade Barack Obama sin döttrar i sitt vinnartal att de skulle få en hund när det var dags för inflytt i Vita Huset. Och nu är frågan vilken typ av hund kan det tänkas bli? Tidigare har man i media kunnat läsa att Obama vill ha en hund som är omhändertagen och behöver en omplaceringsfamilj, vilket förstås är mycket hedersvärt av honom. Jag hoppas förstås att de skaffar en liten pumi, snacka om att det skulle bli fart på Vita Huset :)
Vad vågar man äta egentligen???
Idag kan man i Aftonbladet läsa ännu en skrämmande artikel som ska få oss läsare att bli upprörda. Den här gången handlar det om bluffmaten. Den mat vi äter innehåller tydligen bara en bråkdel av det den ger sken av att göra, resten är vatten, tillsatser, konserveringsämnen (ni vet de där sifferkoderna som finns på innehållsförteckningen) och aromämnen. Den värsta bluffmaten ska tydligen vara saft, glass, fiskpinnar, kyckling, bröd, lax, skinka, kaviar, falukorv och kaffebröd. Usch vad onyttig jag måste vara, för detta är då definitivt stora delar av min kost. Så vad ska man göra, börja nojja sig över denna skrämselartikel och fortsättningsvis lusläsa alla innehållsförteckningar i jakt på det enda sanna rätta? Eller..., ska man ta denna "revolutionerande" nyhet med en nypa salt (fast salt bör man ju inte heller äta :))? I morgon kanske det är något nytt vi bör undvika. Skulle man följa alla dessa alarmerande inslag om vad vi bör eller inte bör äta, som många är motsägande till varandra också, skulle man nog ganska snart vara mer eller mindre tokig är min gissning. Det sundaste är nog trots allt att använda sitt sunda förnuft och äta så allsidigt som möjligt.
På besök hos valp
I går var jag och mamma på liten utflykt till Jämtland. Vi skulle välja ut vilken valp som ska bli min om några veckor. Uppfödaren hade redan plockat ut en valp till mig men jag fick ta en annan om jag ville. Men det ville jag inte. Min valp, som nu heter Björne men som kommer kallas Troy när han kommer hem till mig, var bara alldeles för söt. Men visst, alla valparna var ju förstås alldeles bedårande, vad annars. Man skulle ju vilja ha dem allihopa, fast när alla åtta skällde samtidigt avtog denna önskan med en rasande fart. Låt mig säga så här, ljudet var öronbedövande. Troy fann sig snart till rätta i min famn, försökte äta upp mitt halsband och kröp sedan in med nosen i tröjans halshål och nästan somnande. Bedårande :). Lördagen den 22 november bär det iväg till Jämtland igen, denna gång för att hämta den lilla sötnosen. Kan inte fatta att jag snart ska ha ansvar för ett litet hundliv. Längtar :)
Jag hade förstås planerat att ta en massa bilder på alla valpar, men... det är ruskig fart på pumivalpar så det var svårt, för att inte säga omöjligt, att lyckas fånga dem på bild. Jag fick dock några underbara bilder på Troy men jag tror inte mamma är så pigg på att jag lägger ut dem här på bloggen, det var nämligen hon som höll i Troy på bilderna och hon vill inte vara med på bild. Så därför får ni hålla tillgodo med de bilder jag tog på alla valpar (utom en som var på drift under köksbordet) i deras valprum och inte ens där blev det så där jättebra bilder. Men så fort valpen är hemma kan jag garantera att ni alla kommer att översvämmas med dagliga valpbilder.
Om jag inte är helt ute och cyklar, så ska Troy vara den ljusa hoppande "galningen" närmast kameran. Han är otroligt lik sin pappa Viggo måste jag säga.
Det borde vara Troy som är den skällande ljusa hunden i mitten av bilden, men jag inte helt säker. Det är inte alla gånger så lätt att skilja dem åt :)
Jag hade förstås planerat att ta en massa bilder på alla valpar, men... det är ruskig fart på pumivalpar så det var svårt, för att inte säga omöjligt, att lyckas fånga dem på bild. Jag fick dock några underbara bilder på Troy men jag tror inte mamma är så pigg på att jag lägger ut dem här på bloggen, det var nämligen hon som höll i Troy på bilderna och hon vill inte vara med på bild. Så därför får ni hålla tillgodo med de bilder jag tog på alla valpar (utom en som var på drift under köksbordet) i deras valprum och inte ens där blev det så där jättebra bilder. Men så fort valpen är hemma kan jag garantera att ni alla kommer att översvämmas med dagliga valpbilder.
Om jag inte är helt ute och cyklar, så ska Troy vara den ljusa hoppande "galningen" närmast kameran. Han är otroligt lik sin pappa Viggo måste jag säga.
Det borde vara Troy som är den skällande ljusa hunden i mitten av bilden, men jag inte helt säker. Det är inte alla gånger så lätt att skilja dem åt :)
Kolla in mitt fynd...
Som jag nämnde i förra inlägget så var jag på auktion igår, vilket alltid är jättekul, speciellt denna för man brukar kunna göra billiga, men fina fynd, på denna auktion. Gårdagens fynd var denna alldeles underbara hund. Jag blev förälskad med första ögonkastet och bara visste att denna lilla hund måste bli min. Visst, lillvovven har en och annan skavank men gör inget. Skavanker säger att hunden har haft ett rikt liv och inte varit undanstoppad i något skåp. Någon har säkert älskat hunden lika mycket som jag gör idag. Det var svårt att hänga med i auktionen tills denna hund kom upp för utrop. Jag kunde inte slita min blick från denna. Och till skillnad från så många fina prylar som gick för kanske i snitt 30-40 kr så blev denna dyr. Faktiskt det dyraste jag någonsin köpt på auktion och vovven gick loss på hela 360 kr (jag har tidigare bara handlat på billiga auktioner, men jag antar att detta pris får räknas som lågt på många andra auktioner). Jag hade bara bestämt att denna skulle jag ha, till nästan vilket pris som helst. Någon sa att killen som bjöd emot mig var någon slags uppköpare och om han var beredd på att ge 350 kr så borde hunden vara värd mer. Hade han tänkt att sälja den vidare hade han säkert gjort ett kraftigt pålägg och är det sant att killen var just uppköpare så är det kanske ett fynd. Men jag bryr mig inte om hunden har något ekonomisk värde eller inte. För mig är det den absolut finaste prydnadssak jag har i hela min stökiga lägenhet. Vovven sitter just nu i mitt vardagsrumsfönster och bektraktar mig medan jag skriver om hans ankomst hit :)
Veckans fototriss
I denna veckas fototriss är det här och nu som gäller. Inga arkivbilder gillas och tanken är att vi alla ska ge oss ut och fånga hur vår natur och omgivning ser ut idag, den 9 november. Tyvärr har jag befunnit mig på resande fot hela dagen med få eller inga fotomöjligheter så någon chans till fotosession har inte funnits. Så jag tänkte helt enkelt göra något fräckt som inte går riktigt hand i hand med dagens uppdrag. Jag vill så gärna vara med på veckans fototriss men tycker ni att jag gör alldeles fel så måste ni förstås diskvalificera mitt bidrag. Bilderna jag presenterar är från min promenad i Viksjö (det lilla samhället i Ångermanland) under gårdagen. Viksjö är det ställe där min familj har sin sommarstuga men igår tillbringade jag inte tiden i stugan utan i Viksjös Folket hus där en auktion hölls. Jättekul måste säga. Hunden behövde dock få röra lite på sig (och även jag förstås) och Viggo, jag och kameran begav oss ut på en promenad genom byn och hamnade slutligen vid kyrkan. Så mina bilder är från den 8 november någon gång efter två-tiden på efterdagen. Och jag är ganska säker på att bilderna hade blivit identiska om jag tagit dem idag eftersom vädret var exakt lika grått och trist idag som igår. Jag hoppas ni håller till goda :)
Fler fototriss hittar ni som vanligt här.
Den gamla brunnen utan för kyrkogården vid Viksjö kyrka. Denna fascinerade mig alltid av någon anledning som barn.
Klockstapeln vid Viksjö kyrka hade kanske passat bättre under förra veckans kyrktema, men under gårdagens promenad kunde jag inte låta bli att fotografera det. Jag tycker helt enkelt det är vackert i sin enkelhet.
Innan jag hann gå tillbaka började dimman krypa ner över kyrkstallarna i Viksjö och man kunde nästa förnimma spöken, men sådana, i dimman.
It's Friday!!!!!!!!!!!!!
Fredag kväll och jag är vaken!? Konstigt, jag förutspådde ju igår kväll att jag skulle ligga utslagen i soffan i tidigt skede efter en allt för kämpig dag på jobbet. Och visst var det kämpigt, men jag känner mig alldeles pigg, eller så är det helt enkelt så att jag inte lyckats varva ner än och är uppe i varv, men jag känner mig faktiskt så där behagligt avslappnad som man bara kan göra en fredagskväll efter fem hela dagar i ekorrhjulet.
Men vilken stressig dag jag har haft på jobbet. Tur att inte alla dagar är lika tuffa för då skulle man inte palla. Men en och annan dag emellanåt överlever man faktiskt och man känner sig så otroligt nöjd när man lyckats med det man kämpat för under dagens stressiga och svettiga tillvaro. Att klara deadline och veta att man lyckats är en underbar känsla som man kan leva ett bra tag på . Men visst lämnar dagens tempo sina spår efteråt och det gäller att få ner nivån på stresshormonerna. Köra bil fungerar för det mesta i alla situationer för mig och så även idag så jag tog en extra liten sväng på vägen hem. Kände inget behov av att sjunga som jag vanligtvis pysslar med i bilen och tystnaden var jobbig men ville inte riktigt lyssna på mina vanliga favoriter. Så vad gjorde jag? Slog på P4 (vilken jag ytterst sällan lyssnar på) och råkade fastna för ett finskspråkigt program, tydligen någon typ av grattisprogram där man önskade låtar (det pratades lite svenska också så jag kunde räkna ut handlingen). Jag kan inte ett enda litet ord finska (ok, jag kan räkna tre iaf) men av någon konstig anledning så uppskattade jag att höra det finska språket talas och jag kände att stressen sakta men säkert lämnade min kropp och medvetande. Kanske kunde hjärnan helt koppla av när den förstod att den faktiskt inte behövde anstränga sig, varken hjärnan eller jag (hjärnan och jag borde nog vara en och samma, eller hur?) förstod ett enda litet ord. Till och med musiken som spelades, någon typ av sliskig finsk dansbandsmusik, var som sammet mot mitt stressiga sinne. Helt otroligt vad jag kände mig avslappnad väl hemma från bilturen, och då hade jag också lyckats ta mig in och shoppa lite fredagsgott på Konsum. Förresten, det lustig med finsk musik, den tycks alltid vara så vemodig, t o m när det är uppenbara upptempolåtar. Har någon annan tänkt på det? Men hursomhelst, radioprogram på finska är uppenbarligen ett toppensätt att stressa ner :). Och nästa gång ska jag våga testa något annat för mig främmande språk för att se om det kan tänkas att ha samma effekt :)
Men vilken stressig dag jag har haft på jobbet. Tur att inte alla dagar är lika tuffa för då skulle man inte palla. Men en och annan dag emellanåt överlever man faktiskt och man känner sig så otroligt nöjd när man lyckats med det man kämpat för under dagens stressiga och svettiga tillvaro. Att klara deadline och veta att man lyckats är en underbar känsla som man kan leva ett bra tag på . Men visst lämnar dagens tempo sina spår efteråt och det gäller att få ner nivån på stresshormonerna. Köra bil fungerar för det mesta i alla situationer för mig och så även idag så jag tog en extra liten sväng på vägen hem. Kände inget behov av att sjunga som jag vanligtvis pysslar med i bilen och tystnaden var jobbig men ville inte riktigt lyssna på mina vanliga favoriter. Så vad gjorde jag? Slog på P4 (vilken jag ytterst sällan lyssnar på) och råkade fastna för ett finskspråkigt program, tydligen någon typ av grattisprogram där man önskade låtar (det pratades lite svenska också så jag kunde räkna ut handlingen). Jag kan inte ett enda litet ord finska (ok, jag kan räkna tre iaf) men av någon konstig anledning så uppskattade jag att höra det finska språket talas och jag kände att stressen sakta men säkert lämnade min kropp och medvetande. Kanske kunde hjärnan helt koppla av när den förstod att den faktiskt inte behövde anstränga sig, varken hjärnan eller jag (hjärnan och jag borde nog vara en och samma, eller hur?) förstod ett enda litet ord. Till och med musiken som spelades, någon typ av sliskig finsk dansbandsmusik, var som sammet mot mitt stressiga sinne. Helt otroligt vad jag kände mig avslappnad väl hemma från bilturen, och då hade jag också lyckats ta mig in och shoppa lite fredagsgott på Konsum. Förresten, det lustig med finsk musik, den tycks alltid vara så vemodig, t o m när det är uppenbara upptempolåtar. Har någon annan tänkt på det? Men hursomhelst, radioprogram på finska är uppenbarligen ett toppensätt att stressa ner :). Och nästa gång ska jag våga testa något annat för mig främmande språk för att se om det kan tänkas att ha samma effekt :)
Bara för att briljera...
måste jag förstås berätta att jag befinner mig på jobbet och klockan är inte ens sex. Helt otroligt! Jag brukar ju inte dyka upp förrän strax innan nio. Lugnt och skönt här iaf :). Dags att hugga in på dagens väntade uppgifter.
Snart slut på torsdag
Idag blir det nog ett kort inlägg. Känner mig trött och oinspirerad så det blir strax till att krypa ner under varma täcket i härliga sängen. Önskar att jag redan nu befann mig där, känns alldeles för jobbigt att ta sig ur soffan och släpa sig från vardagsrum till sovrum.
Ikväll har jag varit på kurs, Liberal 2010 som har varit en jättetrevlig och intressant kurs fördelad över året. I kväll var dagens talare Jakob Johansson som har varit politisk redaktör på Tidningen Ångermanland och han var där för att lära oss ett och annat om media. Som vanligt ett spännande ämne.
I morgon är det fredag om det nu är någon som möjligtvis har missat det. Känns underbart för att vara ärlig. I morgon kväll vet jag om jag har överlevt veckans arbete med preliminärt årsbokslut, just nu är utgången något oviss :). Jag lär väl sova gott i soffan i tidigt stadium i morgon. Ganska trist att sova bort veckans härligaste stund, men vad gör man om man är totalt slut. På lördag verkar det som om jag har lovat att gå på auktion i Viksjö. Egentligen borde jag inte för jag kan inte köpa mer prylar. Prylarna börjar helt enkelt ta över min lägenhet totalt. Men känner jag mig rätt så lär jag väl glömma det väl på auktionen och ropa för fulla muggar. Save me someone from my self and my shopping :)
Dags att sova! Natti, natti och god natt :)
Ikväll har jag varit på kurs, Liberal 2010 som har varit en jättetrevlig och intressant kurs fördelad över året. I kväll var dagens talare Jakob Johansson som har varit politisk redaktör på Tidningen Ångermanland och han var där för att lära oss ett och annat om media. Som vanligt ett spännande ämne.
I morgon är det fredag om det nu är någon som möjligtvis har missat det. Känns underbart för att vara ärlig. I morgon kväll vet jag om jag har överlevt veckans arbete med preliminärt årsbokslut, just nu är utgången något oviss :). Jag lär väl sova gott i soffan i tidigt stadium i morgon. Ganska trist att sova bort veckans härligaste stund, men vad gör man om man är totalt slut. På lördag verkar det som om jag har lovat att gå på auktion i Viksjö. Egentligen borde jag inte för jag kan inte köpa mer prylar. Prylarna börjar helt enkelt ta över min lägenhet totalt. Men känner jag mig rätt så lär jag väl glömma det väl på auktionen och ropa för fulla muggar. Save me someone from my self and my shopping :)
Dags att sova! Natti, natti och god natt :)
Är det en ny värld...
som såg dagens ljus i det ögonblick det stod klart att Barack Obama valdes till USA:s 44:e president? Visst vill vi alla så gärna tro att så ska bli fallet men ingen kan förstås veta hur det detta kommer att påverka världspolitiken, världsfinanserna och vår planets klimat. Än så länge är det bara förstå-sig-påarna i vår stora vida värld som kommer med mer eller mindre kvalificerade gissningar om hur vi alla kan tänkas påverkas av denna så av media uppmärksammade händelse. Hoppas kan man dock att Barack Obama kommer att uppfylla alla sina vallöften. För vi vill alla se just de förändringar han så ofta talade om under sin så framgångsrika valkampanj. Och jag väljer att tro att mr Barack Obama kommer att bli precis en så bra president som USA behöver. En så bra president som vi alla runt om världen anser att en sådan stormakt som USA faktiskt behöver. Obama är bra för USA och Obama är bra för världen. Detta är mina fasta övertygelse. Tiden får utvisa om min övertygelse enbart var ett fantasifoster eller om vi faktiskt går mot en ny, bättre värld. Slutligen vill jag bara säga: Ett stort grattis till Barack Obama för att hans övertygelse räckte ända fram och ett ännu större grattis till USA som förhoppningsvis har fått jackpott i och med denna presidentvinst.
Det hade ju förstås...
varit spännande att stanna uppe i natt och följa det amerikanska valet. Men tyvärr, det är en dag i morgon också, en dag med fortsatt arbete med det preliminära årsbokslutet, och lite nattsömn skadar defintivt inte. Så därför ska jag alldeles strax dra mig tillbaka och låta amerikanerna själva sköta sin valvakande. Spännande är det definitivt och det första jag lär göra i morgon bitti när jag vaknar är nog att slå på text-tv för att se vad som rapporterats. Förhoppningsvis vet vi då att Barack Obama är amerikas förenta staters nästa president. Snälla, snälla, låt det vara den nyhet som jag och övriga världen möts av i morgon bitti.
Gott natt och tack för idag :)
Gott natt och tack för idag :)
Dialektala funderingar
Mitt förra inlägg om uttal startade tankeverksamheten i min skrala, för kvällen trötta, hjärna. Är det inte fascinerande på hur många sätt vi faktiskt kan tala vårt, i våra öron, vackra och älskade svenska språk? Skånska, stockholmska, norrländska mfl och alla möjliga varianter av dessa stora dialekter, varianter som kanske skiljer från by till by. Tänk egentligen vad tråkigt det skulle låta om precis varenda liten svensk hade exakt samma uttal på alla dessa tusentals ord vi använder i vårt dagliga språk. Tänk om vi vore en enda stor tråkig språklig homogen grupp. Tack och lov att så inte fallet. Tack och lov att vi har vår språkliga mångfald.
Jag tycker att alla ska vara stolta över den dialekt som man har. Dialekten är ett charmerande bevis på vart i vårt avlånga land vi har vårt ursprung. Jag pratar som sagt den breda sundsvallskan och jag vet att dialekten inte är så där särskilt bedårande men trots det är jag stolt över min dialekt och skulle antagligen inte frivilligt ändra den.
Det lite lustigt med dialekter, jag vet att min vänner och bekanta med ursprung Sundsvall pratar just den breda sundsvallskan men jag uppfattar aldrig det när jag pratar med dem. Men så fort man hör en sundsvallsbo i radio eller tv så känner man genast igen dialekten och tycker att den är mindre vacker. I och för sig märker jag aldrig heller att min mamma pratar en österbottnisk dialekt (vörådialekt) med mig jämnt och ständigt, ända sedan barnsben. Jag kan själv inte prata denna dialekt, förutom en och annan lustig replik, men förstår dock allt. Skulle mamma däremot prata sk högsvenska (finlandsvenskarnas ord för när de överger sin svenska hembygdsdialekt och övergår till standardsvenska) med mig så skulle jag upptäcka det omedelbart och fundera över vad som var fel. Jag önskar dock att jag skulle kunna lära mig mammas dialekt, men det verkar efter 34 års försök som helt omöjligt. Men en är säker, dialekter i alla former fascinerar mig. Mera dialekter åt folket :)
Jag tycker att alla ska vara stolta över den dialekt som man har. Dialekten är ett charmerande bevis på vart i vårt avlånga land vi har vårt ursprung. Jag pratar som sagt den breda sundsvallskan och jag vet att dialekten inte är så där särskilt bedårande men trots det är jag stolt över min dialekt och skulle antagligen inte frivilligt ändra den.
Det lite lustigt med dialekter, jag vet att min vänner och bekanta med ursprung Sundsvall pratar just den breda sundsvallskan men jag uppfattar aldrig det när jag pratar med dem. Men så fort man hör en sundsvallsbo i radio eller tv så känner man genast igen dialekten och tycker att den är mindre vacker. I och för sig märker jag aldrig heller att min mamma pratar en österbottnisk dialekt (vörådialekt) med mig jämnt och ständigt, ända sedan barnsben. Jag kan själv inte prata denna dialekt, förutom en och annan lustig replik, men förstår dock allt. Skulle mamma däremot prata sk högsvenska (finlandsvenskarnas ord för när de överger sin svenska hembygdsdialekt och övergår till standardsvenska) med mig så skulle jag upptäcka det omedelbart och fundera över vad som var fel. Jag önskar dock att jag skulle kunna lära mig mammas dialekt, men det verkar efter 34 års försök som helt omöjligt. Men en är säker, dialekter i alla former fascinerar mig. Mera dialekter åt folket :)
En beige chef
Med tanke på detta lilla inläggs rubrik gissar ni förstås att dagens ämne här på Veronicas blogg ska handla om chefen, antingen Veronicas chef eller chefer i allmänhet. Men... det är definitivt inte dagens, eller ska man säga kvällens, tema. Klagomål eller för den skull, hyllande (det finns ju faktiskt en och annan chef som förtjänar beröm) av chefer lämnar vi helt och hållet till något annat tillfälle. Är inte ens säker på om detta är det rätta forumet för just ett sådant tema. Det kan ju öppna upp för personangrepp vid ett sådant tema och det försöker jag in i det längsta undvika här.
Temat för kvällen är istället uttalet av just orden beige och chef. Jag har många gånger undrat om beige och chef ska uttalas med e- eller ä-ljud. Jag tycker mig höra båda uttalen nästan lika ofta. Själv använder jag e-uttalet trots att jag är sundsvallsbo med sundsvallskans karaktäristiska breda ä-uttal i de flesta ord innehållande både e och ä. Men dock inte i just beige och chef och jag kan inte låta bli att tycka att ä-uttalet på just dessa ord är rent ut sagt fult. Därmed inte sagt att jag tycker att folk som uttalar orden på detta sätt bör ändra sig. Jag tycker att man ska värna om den dialekt man talar, hur ful den nu än kan tänkas vara, och det ska ni vet, om inte redan visste det, att sundsvallskan kanske inte är den allra vackraste.
Men hur var det nu med uttalet av beige och chef. Här om dagen snurrade jag runt på DN och råkade hamna på Språkfrågan och döm av min förvåning att det var just denna fråga som var aktuell. Äntligen skulle jag få ett svar! Och det svar jag fick var att idag var mitt uttal det vanligaste och det är det som står först i ordböckernas uttalsupplysning. Tack och lov för det, då har jag inte sagt fel under alla dessa år :). Det andra uttalet är sedan den gången orden för första gången kom in i vårt svenska språk och även om de inte når upp till första plats på uttalstoppen så är det tydligen helt ok att använda just det uttalet, hur fult jag än må tycka det låta.
Temat för kvällen är istället uttalet av just orden beige och chef. Jag har många gånger undrat om beige och chef ska uttalas med e- eller ä-ljud. Jag tycker mig höra båda uttalen nästan lika ofta. Själv använder jag e-uttalet trots att jag är sundsvallsbo med sundsvallskans karaktäristiska breda ä-uttal i de flesta ord innehållande både e och ä. Men dock inte i just beige och chef och jag kan inte låta bli att tycka att ä-uttalet på just dessa ord är rent ut sagt fult. Därmed inte sagt att jag tycker att folk som uttalar orden på detta sätt bör ändra sig. Jag tycker att man ska värna om den dialekt man talar, hur ful den nu än kan tänkas vara, och det ska ni vet, om inte redan visste det, att sundsvallskan kanske inte är den allra vackraste.
Men hur var det nu med uttalet av beige och chef. Här om dagen snurrade jag runt på DN och råkade hamna på Språkfrågan och döm av min förvåning att det var just denna fråga som var aktuell. Äntligen skulle jag få ett svar! Och det svar jag fick var att idag var mitt uttal det vanligaste och det är det som står först i ordböckernas uttalsupplysning. Tack och lov för det, då har jag inte sagt fel under alla dessa år :). Det andra uttalet är sedan den gången orden för första gången kom in i vårt svenska språk och även om de inte når upp till första plats på uttalstoppen så är det tydligen helt ok att använda just det uttalet, hur fult jag än må tycka det låta.
I morgon gäller det...
Kommer Barack Obama bli den första demokratiske presidenten på åtta år? Kommer han verkligen bli den första färgade presidenten någonsin? Ja, enligt Aftonbladet rapporteras det nu om att Obama som väntat är i ledning kvällen innan det stora slaget. Och vi är väl många runt om i vår stora värld som förstås hoppas på att just Obama ska utropas som segraren efter att all rösträkning är över. Efter åtta år med George W Bush's krigslystna styre längtar världen utanför USA efter förändring. Och vi får väl hoppas att USA också vill ha förändring när det väl kommer till kritan. Jag måste dock medge att Barack Obama inte var min första favorit till presidentposten. Jag var en inbiten Hillary Clinton beundrare och ville mer än allt annat se henne som president. För mig var hon den kandidat som passade allra bäst på denna världstron. Hon är en stark kvinna med bestämda åsikter och är en av få världspolitiker som jag faktiskt beundrar. Men hennes chans till presidentämbetet lär nog vara för evigt borta i och med Obamas vinst. Hillary skulle inte ha möjlighet att kandidera till posten först om åtta år och då är hon nästan lika gammal som McCain är idag och att en så pass gammal kvinna skulle bli president får väl tyvärr anses vara en utopi. Men trots min besvikelse att vi inte får se Hillary som president måste jag erkänna att jag, precis som så många andra, har fallit för Barack Obama. Jag tror och hoppas att Obama kommer att bli den president som USA så väl behöver vid denna tidpunkt , ja jag tror att han blir den president som hela världen behöver. Kanske är nu krigshetsen över och alla inblandade parter får en välbehövlig chans att slicka sina sargade sår.
Så snälla USA, gör rätt val i morgon! För er egen skull och för vår skull, resten av världen.
Så snälla USA, gör rätt val i morgon! För er egen skull och för vår skull, resten av världen.
Underbar musik...
kan man inte får nog av på något sätt. Och musik som en gång har nått status av underbar verkar inte heller förlora det där speciella. Visst, ibland kan man nästan lyssna sönder musik, men så helt plötsligt hittar man hem igen och upplever just den där så speciella musiken som alldeles, alldeles underbar igen. Så har det varit för mig idag. Jag hittade återigen mina toppenskivor med det skotska bandet Wet Wet Wet. Upptäckte detta alldeles fenomenala band någon gång under högstadietiden och jag var för evigt såld. Den musiken som bandet gjorde vid den tiden kommer alltid att vara extra kära klassiker för mig. Älskar dessa låter och sjunger gärna med för allt vad stämbanden håller. För grannars skull så håller jag min konsert i bilen, jag tror de uppskattar det :). Hur som helst, Wet Wet Wet och dess musik kan både få mig på toppenhumör och lugna ner mig en stressig dag. Den har helt enkelt allt. Märker att jag inte längre har ord för att beskriva hur mycket jag faktiskt gillar denna musik. Istället tänkte jag låta er njuta av dessa tre Youtube-klipp med denna underbara musik. Hoppas ni gillar Wet Wet Wet lika mycket som jag :)
Ett kyrkligt fototriss
Så var det än en gång dags för veckans höjdpunkt, fototriss, när man frenetiskt letar igenom sitt fotoarkiv i jakt på passande bilder eller beger sig ut på språng för att hitta nya motiv. Veckans tema fortsätter på Allhelgonahelgens spår och det är tre bilder på kyrkor som gäller. Tänk jag trodde att jag skulle ha en uppsjö av bilder att välja mellan men så var förstås inte fallet, inga bilder med bra fotokvalitet iaf. Efter att ha sökt igenom de flesta mappar så hittade jag iaf dessa tre bilder. Håll till godo :)
Och som vanligt hittar ni fler bilder i detta tema på Fototriss.
Selångers kyrka, som jag fotade så sent som igår när vi var och hälsade på vid mormors grav
Westeminster Abbey, från sommarens Londonresa. Gick faktiskt på en kvällsgudstjänst där också, en fantastisk känsla.
Frösökyrka, som besöktes under en av sommarens absolut varmaste dagar.
En solig Allhelgona helg
Vilket härligt väder vi har idag denna Allhelgona helg. Jag tittar ut genom mitt tyvärr allt för solkiga vardagsrumsfönster och ser hur solen lyser upp vår tillvaro denna första dag i november. Visst blir man alltid på lite bättre humör när solen skiner upp våra liv? På något sätt är det svårt att låta höstens tungsinne ta över tillvaron när denna strålande ljuskälla breder sina vingar över oss. Idag måste jag bara gå ut, jag kan inte sitta inne och låta denna dag gå förbi, vem vet hur många soldagar vi har kvar på vårt solkonto detta år. Det gäller att utnyttja varje uttag och inte låta något gå till spillo. Kanske ska jag ge mig ut på en fotosession idag, det var ju ett tag sedan sist, och se om jag kan lyckas fånga den känsla som solens framfört har väckt inom mig idag. En tur till mormors grav lär det säkerligen bli idag, när om inte under Allhelgona helgen bör man sända en tanke till sina kära som inte längre finns hos hos. Fast det har gått tio år sedan mormor gick bort så saknar jag henne ännu, men det är väl så det brukar vara antar jag. Ens mormor är väl speciell för de flesta.
Allhelgona helgen får mig också att tänka på vad som händer efter döden. Jag har så svårt att tro att allt bara upphör så fort vi stänger våra ögonlock för sista gången. Att vi bara biologiskt bryts ner och blir en del av jordens kretslopp. För mig kan det bara inte vara allt. Jag vill så gära tro att något annat väntar bakom vårt sista jordliga ögonblick. Att det bara är vår fysiska kropp som lämnas kvar på jorden och att själen vandrar vidare till ett bättre plats där vi återigen får möta alla de kära som vi någon gång förlorat. För mig är det hopp. Hoppet, som lever vidare när någon lämnat oss, hur svår sorgen än kan vara. Hoppet, som gör ens egen död inte lika svårt att tänka på. Det finns ett liv efter döden.
Allhelgona helgen får mig också att tänka på vad som händer efter döden. Jag har så svårt att tro att allt bara upphör så fort vi stänger våra ögonlock för sista gången. Att vi bara biologiskt bryts ner och blir en del av jordens kretslopp. För mig kan det bara inte vara allt. Jag vill så gära tro att något annat väntar bakom vårt sista jordliga ögonblick. Att det bara är vår fysiska kropp som lämnas kvar på jorden och att själen vandrar vidare till ett bättre plats där vi återigen får möta alla de kära som vi någon gång förlorat. För mig är det hopp. Hoppet, som lever vidare när någon lämnat oss, hur svår sorgen än kan vara. Hoppet, som gör ens egen död inte lika svårt att tänka på. Det finns ett liv efter döden.
