Dags för pension?
Ja, det är en fråga man kan ställa sig? Kommer man att överhuvudtaget ha rätt till pension när man uppnår den åldern när pension borde infinna sig? Det tycker jag är en bra fråga. Det är inte så att jag direkt planerar för min egen pension, jag är trots allt "bara" 34 år och har ju ett och annat år kvar tills det skulle vara aktuellt för min del. Men efter att ha läst om Maud Olofssons (c) åsikter i Aftonbladet (uppenbarligen min stora informationskälla i världen, någon trovärdigare kan man väl knappast hitta, eller hur?) att svenska folket borde jobba längre innan det är dags för pensionering så börjar jag fundera. Maud menar att eftersom pensionärer blir allt friskare och enligt henne inte nöjer sig med att vara passiva pensionärer så är det rimligt att de jobbar längre. Och visst, ur ett samhällekonomiskt perspektiv måste jag väl hålla med henne antar jag. Ju fler som jobbar desto mer ramlar in i statskassan och det lär väl behövas eftersom vi blir allt äldre och äldre.
Men även om mitt förnuft anser det vara just förnuftigt kan jag inte hålla med. Det börjar kännas som om vi måste jobba ända till den dag vi för gott stänger igen ögonlocken och drar vårt sista andetag. Och det känns rent ut sagt för.... vänligen fyll själv i det ord ni anser lämpligt, mitt är alldeles för fult för att skriva här. Ska vi aldrig få sluta kämpa för vår brödföda. Efter kanske 40-50 års hårt slitande på arbetsmarknaden så tycker jag att man är värd att vara fri och göra det man aldrig hann med under de arbetande åren. Men vill man se krasst på denna fråga kan man ju påstå att om man tvingar åldringarna att jobba tills de mer eller mindre stupar på sin post behöver man inte heller lägga ner så stora pengar på åldringsvården. Det problemet löser sig själv och ingen äldreomsorg behövs. För mig, och säkerligen för många av er, kära läsare, är detta en hemsk mardröm och ingen vi vill se förverkligat.
Givetvis så tycker jag också att de som faktiskt vill jobba längre och har fysiska möjligheter att göra det måste få göra det. Man ska inte tvingas till pension bara för att man fyllt de magiska 65. Precis som på så många andra områden i våra liv måste detta få vara ett individuellt beslut. Viktigaste av allt och inte att förglömma är individens valfrihet.
Men även om mitt förnuft anser det vara just förnuftigt kan jag inte hålla med. Det börjar kännas som om vi måste jobba ända till den dag vi för gott stänger igen ögonlocken och drar vårt sista andetag. Och det känns rent ut sagt för.... vänligen fyll själv i det ord ni anser lämpligt, mitt är alldeles för fult för att skriva här. Ska vi aldrig få sluta kämpa för vår brödföda. Efter kanske 40-50 års hårt slitande på arbetsmarknaden så tycker jag att man är värd att vara fri och göra det man aldrig hann med under de arbetande åren. Men vill man se krasst på denna fråga kan man ju påstå att om man tvingar åldringarna att jobba tills de mer eller mindre stupar på sin post behöver man inte heller lägga ner så stora pengar på åldringsvården. Det problemet löser sig själv och ingen äldreomsorg behövs. För mig, och säkerligen för många av er, kära läsare, är detta en hemsk mardröm och ingen vi vill se förverkligat.
Givetvis så tycker jag också att de som faktiskt vill jobba längre och har fysiska möjligheter att göra det måste få göra det. Man ska inte tvingas till pension bara för att man fyllt de magiska 65. Precis som på så många andra områden i våra liv måste detta få vara ett individuellt beslut. Viktigaste av allt och inte att förglömma är individens valfrihet.
Kommentarer
Trackback
