Veronicas funderingar

I går var jag och mamma på liten utflykt till Jämtland. Vi skulle välja ut vilken valp som ska bli min om några veckor. Uppfödaren hade redan plockat ut en valp till mig men jag fick ta en annan om jag ville. Men det ville jag inte. Min valp, som nu heter Björne men som kommer kallas Troy när han kommer hem till mig, var bara alldeles för söt. Men visst, alla valparna var ju förstås alldeles bedårande, vad annars. Man skulle ju vilja ha dem allihopa, fast när alla åtta skällde samtidigt avtog denna önskan med en rasande fart. Låt mig säga så här, ljudet var öronbedövande. Troy fann sig snart till rätta i min famn, försökte äta upp mitt halsband och kröp sedan in med nosen i tröjans halshål och nästan somnande. Bedårande :). Lördagen den 22 november bär det iväg till Jämtland igen, denna gång för att hämta den lilla sötnosen. Kan inte fatta att jag snart ska ha ansvar för ett litet hundliv. Längtar :)

Jag hade förstås planerat att ta en massa bilder på alla valpar, men... det är ruskig fart på pumivalpar så det var svårt, för att inte säga omöjligt, att lyckas fånga dem på bild. Jag fick dock några underbara bilder på Troy men jag tror inte mamma är så pigg på att jag lägger ut dem här på bloggen, det var nämligen hon som höll i Troy på bilderna och hon vill inte vara med på bild. Så därför får ni hålla tillgodo med de bilder jag tog på alla valpar (utom en som var på drift under köksbordet) i deras valprum och inte ens där blev det så där jättebra bilder. Men så fort valpen är hemma kan jag garantera att ni alla kommer att översvämmas med dagliga valpbilder.



Om jag inte är helt ute och cyklar, så ska Troy vara den ljusa hoppande "galningen" närmast kameran. Han är otroligt lik sin pappa Viggo måste jag säga.



Det borde vara Troy som är den skällande ljusa hunden i mitten av bilden, men jag inte helt säker. Det är inte alla gånger så lätt att skilja dem åt :)