Världens godaste te...
kan jag förstås inte var helt hundra på att det är. Men det är i alla fall jättegott. Lipton Temptation med smaken summer fruits smakar faktiskt helt underbart. Förutom smaken av frukten tycker jag nästan att jag också kan känna en kolasmak. Kanske är det ren och skär inbillning för läser man på asken nämns ingen kola. Men strunt i samma för gott är det. Och faktiskt koffeinfritt, tänka sig.
Tror faktiskt jag ska ta mig en sista kopp innan jag kryper ner i kojen. Mmm, gott...
Tror faktiskt jag ska ta mig en sista kopp innan jag kryper ner i kojen. Mmm, gott...
Var är du kära sömn?
Vad klockan är just nu vet jag faktiskt inte. Ställer pc:n in sommar- och vintertid själv? Datorns klocka visar 04.36 men... är det sommar eller vinter???
Spelar väl inte så stor roll just här och nu. Den rätta tiden har jag på Iphonen men den ligger vid sängen och jag sitter vid datorn i vardagsrummet.
Som ni kanske förstår så kan jag inte sova. Jag är alldeles, alldeles klarvaken. Jag kollade på film till långt efter midnatt och gick sedan och la mig och läste lite (eller ganska mycket). Sedan var jag trött och tänkte sova. Trodde jag. Ingen sömn infann sig. Efter lång tid av vridningar i säng i desperata försök att sova gav jag upp och gick upp för att dricka lite vatten. Men först en tur till vardagsrummet.
Där stod min stationära dator och brummade tyst. Under en dryg vecka har den ständigt stått på (och jag som alltid är noga med att stänga av datorerna, tv och dvd, man måste ju tänka på den dyra elektriciteten). Orsaken till det är att bredbandet inte fungerade. Vi har bytt internetleverantör här i huset och när jag kom hem från Sundsvall fungerade det förstås inte. Ovanligt, eller hur? Jag felanmälde det förra fredagen och efter att killen i telefonen tog datorns ip-adress (tror jag, det var iaf en massa siffror som han hjälpte mig ta fram) och uppmanat mig att lämna datorn på så att de som ansvarar för själva ledningen till bredbandet (skyll inte på mig om det här låter som rena bananas, det var så jag uppfattade snacket) skulle kunna se varför jag inte hade tillgång till nätverket, så har jag bara väntat. Datorn har stått på och jag har kollat den regelbundet. Jag kollade den senast i torsdags eller fredags utan att hitta någon uppkoppling. Så nu i natt tänkte jag att det är väl lika bra att stänga av eländet och ringa på nytt på måndag. Men otroligt nog så fungerar plötsligt bredbandet. Alldeles, alldeles, alldeles underbart!!! Jag kan inte säga annat.
Och efter att han använt min mobila seguppkoppling från Telia i vad som känns som en evighet (använde den också när jag var hemma i Sundsvall) så känns det här som rena rama himmelriket. Jag kan bara säga en sak, superdupersnabbt (påminn mig om det när jag börjar klaga på att bredbandet sackar igen). Ibland kan man bli glad mitt i natten fast man inte kan sova. Tänka sig!
Men, ingen mer surfing i natt. Dags att hämta det där glaset med vatten, och kanske en ipren också för den begynnande huvudvärken och sedan krypa ner i kojen. Och skulle inte det hjälpa får jag väl slå på någon serie på dvd:n, kanske blir det Förhäxad (något barnsligt kanske någon tycker, vad bryr jag mig om det så länge som jag gillar Förhäxad). Natti Natti, förhoppningsvis!
Spelar väl inte så stor roll just här och nu. Den rätta tiden har jag på Iphonen men den ligger vid sängen och jag sitter vid datorn i vardagsrummet.
Som ni kanske förstår så kan jag inte sova. Jag är alldeles, alldeles klarvaken. Jag kollade på film till långt efter midnatt och gick sedan och la mig och läste lite (eller ganska mycket). Sedan var jag trött och tänkte sova. Trodde jag. Ingen sömn infann sig. Efter lång tid av vridningar i säng i desperata försök att sova gav jag upp och gick upp för att dricka lite vatten. Men först en tur till vardagsrummet.
Där stod min stationära dator och brummade tyst. Under en dryg vecka har den ständigt stått på (och jag som alltid är noga med att stänga av datorerna, tv och dvd, man måste ju tänka på den dyra elektriciteten). Orsaken till det är att bredbandet inte fungerade. Vi har bytt internetleverantör här i huset och när jag kom hem från Sundsvall fungerade det förstås inte. Ovanligt, eller hur? Jag felanmälde det förra fredagen och efter att killen i telefonen tog datorns ip-adress (tror jag, det var iaf en massa siffror som han hjälpte mig ta fram) och uppmanat mig att lämna datorn på så att de som ansvarar för själva ledningen till bredbandet (skyll inte på mig om det här låter som rena bananas, det var så jag uppfattade snacket) skulle kunna se varför jag inte hade tillgång till nätverket, så har jag bara väntat. Datorn har stått på och jag har kollat den regelbundet. Jag kollade den senast i torsdags eller fredags utan att hitta någon uppkoppling. Så nu i natt tänkte jag att det är väl lika bra att stänga av eländet och ringa på nytt på måndag. Men otroligt nog så fungerar plötsligt bredbandet. Alldeles, alldeles, alldeles underbart!!! Jag kan inte säga annat.
Och efter att han använt min mobila seguppkoppling från Telia i vad som känns som en evighet (använde den också när jag var hemma i Sundsvall) så känns det här som rena rama himmelriket. Jag kan bara säga en sak, superdupersnabbt (påminn mig om det när jag börjar klaga på att bredbandet sackar igen). Ibland kan man bli glad mitt i natten fast man inte kan sova. Tänka sig!
Men, ingen mer surfing i natt. Dags att hämta det där glaset med vatten, och kanske en ipren också för den begynnande huvudvärken och sedan krypa ner i kojen. Och skulle inte det hjälpa får jag väl slå på någon serie på dvd:n, kanske blir det Förhäxad (något barnsligt kanske någon tycker, vad bryr jag mig om det så länge som jag gillar Förhäxad). Natti Natti, förhoppningsvis!
En ganska skaplig dag, faktiskt...
Jag känner mig vid ganska gott mod i kväll. Dagen har varit riktigt spännande och jag hoppas på att det ska leda till något positivit. I så fall lovar jag att berätta mer, men än så länge får ni gärna hålla tummarna för min skull.
Det blev också en fika på stan här i Gävle med en kompis. Som vanligt mycket trevligt och ett och annat skvaller. Precis som det ska vara. Det får vi snart göra om hoppas jag.
Just nu har tant Veronica fullt upp med sin stickning. Det går sakta, men halsduken blir i alla fall längre och längre för varje varv. Hur den kommer att se ut återstår förstås att se. Men jag misstänker att det snällaste man kan säga om den är att den ser hemstickad ut. Hmm, skulle kanske ha investerat i mössa och halsduk när jag var på stan idag, men, men...
Det blev också en fika på stan här i Gävle med en kompis. Som vanligt mycket trevligt och ett och annat skvaller. Precis som det ska vara. Det får vi snart göra om hoppas jag.
Just nu har tant Veronica fullt upp med sin stickning. Det går sakta, men halsduken blir i alla fall längre och längre för varje varv. Hur den kommer att se ut återstår förstås att se. Men jag misstänker att det snällaste man kan säga om den är att den ser hemstickad ut. Hmm, skulle kanske ha investerat i mössa och halsduk när jag var på stan idag, men, men...
Stickigt värre, tant Veronica
Ni kan aldrig ana vad jag har hittat på i dag. Men det ska jag här och nu berätta för er. Jag har stickat, tänka sig. Jag kan väl kanske inte påstå att jag är någon mästare på stickning men det var ganska kul. Det blev en mössa, som ännu inte är ihopsydd, och nu håller jag på med en matchande halsduk. Hur resultatet blir är en helt annan fråga, men det är i alla fall ganska avkopplande att sticka medan jag kollar på tv. Fast... lite tantvarning är det nog i alla fall. Men jag bestämmer mig för att bejaka tanten i mig här och nu. Tuffa tanter kan var väl så charmiga, även om de stickar.
Kanske är min stickdag också en hyllning till min mormor som skulle ha fyllt 96 år på söndag om hon hade levat. Hon gillade verkligen handarbete och handarbetade nästan jämnt. Kanske stickade hon inte så ofta även hon också var jätteduktig på det. Nej mormor tycktes gilla virkning över allt annat. Åtskilliga är de dukar och gardiner som hon virkade fram. Mormor var verkligen virkningens mästare. Men framför allt var hon världens bästa mormor som jag fortfarande saknar.
Kanske är min stickdag också en hyllning till min mormor som skulle ha fyllt 96 år på söndag om hon hade levat. Hon gillade verkligen handarbete och handarbetade nästan jämnt. Kanske stickade hon inte så ofta även hon också var jätteduktig på det. Nej mormor tycktes gilla virkning över allt annat. Åtskilliga är de dukar och gardiner som hon virkade fram. Mormor var verkligen virkningens mästare. Men framför allt var hon världens bästa mormor som jag fortfarande saknar.
Hyllning till c-vitamin
Nu är det rätt säsong. Rätt säsong för satsumas (eller mandarin som jag egentligen kallar alla små söta citrusfrukter). Det finns ingen frukt, ja knappt något överhuvudtaget, som smakar så gott som satsumas på hösten. Visst, ibland är den aningens för sur men annars helt gudomlig. Det är ingen risk att jag får för lite c-vitaminer i mig under höst för jag formligen masskonsumerar satsumas. Mmm, så gott...
Vart än jag såg, Ikea jag såg
Lördag kväll i Gävle. Sitter och slötittar på någon dvd och surfar runt på nätet. Och medan tankarna virvlar runt i mitt stackars huvud börja blicken vandrar runt mitt vardagsrum. Och då gör jag en upptäckt som jag inte lagt märke till tidigare. Kanske inte världens största upptäckt men...
Den stora upptäckten är att i stort allt jag äger och har här i hemmet tycks vara köpt på Ikea. Vrider jag huvudet mot höger ser jag datorbord, snurrfåtöljer och förstås flertalet Billybokhyllor, alla införskaffade på Ikea förstås. Ser jag rakt fram ser jag tvbänk, soffbord, golvlampa och taklampa, än en gång Ikea, vad annars. Och i fönstret lampor från, ja just det, Ikea.
Kanske är jag tråkig som tycks ha Ikea näst intill överallt (faktiskt inte soffan, tänka sig). Men jag gillar helt enkelt Ikea. Det finns mycket snyggt att välja på och så är priset helt överkomligt. Me like Ikea, me really like :)
Men förstås har jag en och annan pryl som inte är Ikea. Jag gillar också mina loppisfynd, de allra flesta från favoritloppiset i Viksjö.
Den stora upptäckten är att i stort allt jag äger och har här i hemmet tycks vara köpt på Ikea. Vrider jag huvudet mot höger ser jag datorbord, snurrfåtöljer och förstås flertalet Billybokhyllor, alla införskaffade på Ikea förstås. Ser jag rakt fram ser jag tvbänk, soffbord, golvlampa och taklampa, än en gång Ikea, vad annars. Och i fönstret lampor från, ja just det, Ikea.
Kanske är jag tråkig som tycks ha Ikea näst intill överallt (faktiskt inte soffan, tänka sig). Men jag gillar helt enkelt Ikea. Det finns mycket snyggt att välja på och så är priset helt överkomligt. Me like Ikea, me really like :)
Men förstås har jag en och annan pryl som inte är Ikea. Jag gillar också mina loppisfynd, de allra flesta från favoritloppiset i Viksjö.
Back in town
Så var jag nu tillbaka i Gävle. Eller hemma som det kanske heter. Fast det känns inte riktigt som hemma. Jag vill bara tillbaka till Sundsvall, världens bästa stad (undrar om jag tycker så bara för att jag inte är där, ni vet gräset är grönare...)
Men konstigt nog är det faktiskt lite mysigare här i lägenheten än när jag sist var här. Det måste vara så att lägenheten gör sig bäst på höst och vintern. Och för göra det ännu mysigare så tände jag en massa goddoftande ljus. Mysigt.
Bilderna fotade med Iphone.
Men konstigt nog är det faktiskt lite mysigare här i lägenheten än när jag sist var här. Det måste vara så att lägenheten gör sig bäst på höst och vintern. Och för göra det ännu mysigare så tände jag en massa goddoftande ljus. Mysigt.
Bilderna fotade med Iphone.
Den korta versionen
God afton, här kommer nu den korta versionen av helgens händelser. Jag vill påpeka för känsliga läsare att uppdateringen är ovanligt kort för att vara denna blogg.
Farhågorna om dyra reparationskostnader för bilen gick inte i uppfyllelse, tack och lov för det. Det visade sig vara ettmindre problem och jag behövde bara betala för undersökningen av bilen, inte mer än 367 kronor. Tack och lov för det, nu upprepar jag mig förstås. Men jag vill verkligen betona "tack och lovet" för jag känner mig mycket glad. Jag uppmanades också av verkstaden att låta bli att tanka etanol i fortsättningen för att slippa liknande problem.
Helgen fortsatte sedan i ett glatt tecken, eh eller ska det vara töcken? Först fest hos Cecilia i trevligt sällskap och sedan ner till Sundsvalls krogliv. 40+ var vid första anblicken ingen större succe, medelåldern tycktes ligga runt 58 år, fast det var ju skönt att känna sig ung med sina 36 år för ovanlighetens skull. Men bra musik strömmade ur högtalarna så det blev ganska mycket stuffande på dansgolvet.
Lördagen kan summeras i ett ord, TRÖTT. Undrar hur 58-åringarna kände sig?
Söndagen blev inte mycket bättre, snarare tvärtom. Ont i magen och illamående är inget höjdarsätt att fira söndag på.
Och det avslutar rapporten från helgen som var. Nu ser vi fram emot en ny spännande vecka med intressanta händelser. I alla fall hoppas jag på det. Det var allt för i kväll, tack och adjö och välkommen tillbaka.
Fredagen har börjat
Yes, det är fredag i dag! En alldeles, alldeles underbar känsla infinner sig. Nu är det dags för fredagsmys.
Den här fredagen ska jag inte bara sitta hemma och glo på dumburken som jag skrev om förra veckan. Nej nu är det fest och utgång som gäller. Det ska verkligen bli jättekul! Det känns som evigheter sedan senaste festen. När var det egentligen förresten? Tror inte jag har varit ute sedan tjejhelgen i Stockholm och det var i början av september. Men nu är det i alla fall dags igen. Kul, hoppas jag i alla fall. Det gäller att inte blåsa upp allt för stora förväntningar för då brukar det aldrig bli kul. Men bara man har festhumöret uppe, inte är allt för trött (borde väl sova nu för att orka partaja) och tar kvällen som den kommer brukar det blir kul.
Den här fredagen ska jag inte bara sitta hemma och glo på dumburken som jag skrev om förra veckan. Nej nu är det fest och utgång som gäller. Det ska verkligen bli jättekul! Det känns som evigheter sedan senaste festen. När var det egentligen förresten? Tror inte jag har varit ute sedan tjejhelgen i Stockholm och det var i början av september. Men nu är det i alla fall dags igen. Kul, hoppas jag i alla fall. Det gäller att inte blåsa upp allt för stora förväntningar för då brukar det aldrig bli kul. Men bara man har festhumöret uppe, inte är allt för trött (borde väl sova nu för att orka partaja) och tar kvällen som den kommer brukar det blir kul.
Min lilla Snyggis är sjuk, snyft, snyft
För den oinsatta måste jag börja med att förklara vem Snyggis. Jo, det ska berätta för er. Det är min underbara lilla Volvo, en supersnygg kille som i dagarna blir tre och ett halvt år (är era bilar tjejer eller killar, eller bara en den?)
Som ni kanske förstår har jag drabbats av bilproblem. När jag och Snyggis skulle ge oss ut på vägarna i dag vill han helt enkelt inte vara med. Lite förberedd på problemen måste jag erkänna att jag var för kvällen innan när jag skulle parkera om bilen (datumregeln) så trilskades han också med mig.
Men jag slapp i alla fall bärgning. Efter att ha vrålgasat så att varvsräknaren slog i botten ett flertal gånger var det som om "rören" var rensade och bilen gick som normalt när jag la i växel och gasade. Tack och lov kunde jag för egen maskin ta mig till verkstan. Åtminstone en liten tröst i eländet.
En annan liten tröst i eländet är också att det faktiskt hände här i stan, med verkstaden bara knappa fem minuter härifrån. Tänk om det hade hänt i söndags när mamma, jag och hundarna befann oss på en enslig väg långt ut i de medelpadska skogarna. Att bli stående där alldeles ensam i vägkanten hade inte varit roligt, särskilt inte som jag är rädd för den björn som ska finnas i våra trakter. Nej, ibland har man faktiskt tur i oturen, det måste faktiskt medges.
Nu hoppas jag på att killarna på verkstan (inte på bilden ovan) ska fixa min lilla älskade Snyggis. Det är en etanolbil och ska man tro verkstadskillarna så kan det vara orsaken. Tydligen har det varit stora problem med just etanolbil. Jag fick höra att man inte bör köra på etanol på vintern, trots att det sägs att man kan göra det eftersom det blandas mer bensin i etanolen då. Jag brukar i och för sig vara försiktig med etanolen på vintern men det är ju inte vintern just nu, i alla fall inte ännu men det lär väl bli vilken dag som helst. Sommarhalvåret brukar jag vilja köra på etanol dels för att det blir billigare men också för att värna om miljön när man faktiskt kan. Men skulle problemet vara etanolrelaterat är jag inte säker på att jag vill fortsätta köra på etanol. Då får det nog bli bensin, men det är väl bäst att vänta och se antar jag.
Jag har en plan...
Eller borde jag kanske hellre säga "jag hade en plan", för hittills har jag inte gjort mycket varken att följa planen eller att nå målet.
Planen var att jag skulle försöka lära mig Adobe Flash CS4. En tjock, urtråkig, bok är införskaffad och tanken var att jag skulle studera denna för att själv lära mig detta program. Men nej då, det har jag inte gjort. Nämnde jag att boken är URTRÅKIG! För inte kan det väl vara så att jag helt enkelt inte är tillräckligt intresserad? Det hoppas jag verkligen inte i alla fall.
Varför vill jag lära mig Flash?, kanske någon undrar. Orsaken är enkel. När jag pluggade i våras passade jag på att använda studentrabatten man har på Adobe (gör det om ni är studenter, mycket billigare, oändligt mycket billigare. Jag köpte deras paket som jag tror heter Premium (minnet är verkligen inte vad det borde). Det innehåller bland annat Photoshop, InDesign, Illustrator och förstås Flash. Jag var först och främst ute efter de två första för där ligger mitt stora intresse men de andra lockade också. Men det var då och nu är nu.
Jag borde kanske läsa boken en liten stund nu men det är så mycket roligare att hoppa runt bland en massa spännande (förhoppningsvis) bloggar i stället. Fy på mig!
Boring!!!!!!!!! Varför kan de inte skriva databöcker på bloggspråk? Skulle de inte vara mycket roligare då?
Planen var att jag skulle försöka lära mig Adobe Flash CS4. En tjock, urtråkig, bok är införskaffad och tanken var att jag skulle studera denna för att själv lära mig detta program. Men nej då, det har jag inte gjort. Nämnde jag att boken är URTRÅKIG! För inte kan det väl vara så att jag helt enkelt inte är tillräckligt intresserad? Det hoppas jag verkligen inte i alla fall.
Varför vill jag lära mig Flash?, kanske någon undrar. Orsaken är enkel. När jag pluggade i våras passade jag på att använda studentrabatten man har på Adobe (gör det om ni är studenter, mycket billigare, oändligt mycket billigare. Jag köpte deras paket som jag tror heter Premium (minnet är verkligen inte vad det borde). Det innehåller bland annat Photoshop, InDesign, Illustrator och förstås Flash. Jag var först och främst ute efter de två första för där ligger mitt stora intresse men de andra lockade också. Men det var då och nu är nu.
Jag borde kanske läsa boken en liten stund nu men det är så mycket roligare att hoppa runt bland en massa spännande (förhoppningsvis) bloggar i stället. Fy på mig!
Boring!!!!!!!!! Varför kan de inte skriva databöcker på bloggspråk? Skulle de inte vara mycket roligare då?
What Do You Got
Sitter just nu och lyssnar på Bon Jovi på Iphonen (taskig uppkoppling gör att jag just nu undviker Spotify och så finns ju alla go'bitar i Iphonen).
Just nu gillar jag den nya singeln What Do You Got skarpt. Bon Jovi är alltid bra och efter sommarens konsert gillar jag dem mer än någonsin. Yes, Bon Jovi är bäst (om ni inte visste det redan förstås)!!!!
Det måste nog vara lite, eller ganska mycket, fjortisvarning på mig. Här är man trettionågonting och utrycker sig som i stycket i ovan. Fy och skäms Veronica! Fast, varför det? Är det inte bra att ha barnasinnet kvar när siffrorna blir fulare och fulare och högre och högre för var år som går. Tänk på det ni ;)
Just nu gillar jag den nya singeln What Do You Got skarpt. Bon Jovi är alltid bra och efter sommarens konsert gillar jag dem mer än någonsin. Yes, Bon Jovi är bäst (om ni inte visste det redan förstås)!!!!
Det måste nog vara lite, eller ganska mycket, fjortisvarning på mig. Här är man trettionågonting och utrycker sig som i stycket i ovan. Fy och skäms Veronica! Fast, varför det? Är det inte bra att ha barnasinnet kvar när siffrorna blir fulare och fulare och högre och högre för var år som går. Tänk på det ni ;)
Gratis är gott
I dessa gråa hösttider är det skönt att kunna drömma sig bort. Jag tänker tillbaka på den sommar som varit och minns alla trevliga semesterminnen. Just nu är jag tillbaka till London! Tänk, bara tänk, att åka ner till Arlanda och ta första bästa flyg till det förenade kungariket. Tänk att få shoppa loss i London. Tänk att få förnya garderoben med Londonfynd. Tänk att få uppleva storstadsatmosfären. Tänk, ja bara tänk. Men i brist på tid och pengar kan jag ju alltid minnas de där härliga dagarna som min kompis och jag hade i London.
Just nu är jag tillbaka på Covent Garden i London en fredag i slutet av juni. Covent Garden sjuder av liv denna dag. Det är stort födelsedagsfirande. Covent Garden fyller 180 år. Turister och skolklasser sicksackar fram mellan gycklare och matstånd. Och över hela stället ligger en härliga doft av mumsig mat. Mat som grillas, steks eller kokas i de många matstånden. Och som gräddan på moset så bjuds det på tårta. Och vem tror ni köar för tårta om inte vi två svenska turister. Mmm, tårta är gott. Och gratis tårta är ännu godare.
Covent Garden fyller 180 år och det bjuds på tårta. Köerna ringlar långt runt tårtan men tårtan är stor och tycks räcka åt de flesta. Givetvis hugger vi in på tårta, mumsigt.
Bit efter bit skärs upp från den gigantiska tårtan. Hur länge den räckte vet jag inte. När vi lämnade Covent Garden syndes det knappt att någon ätit från tårtan.
Vi trodde att det var en princesstårta men där blev vi lurade. Det var något slags sockrigt lager som var rosafärgat högst upp. Undrar om det finns princesstårta i England? Men det var i alla fall en jättegod tårta och det blev en härlig efterätt för oss.
Över hela Covent Garden doftade det underbart från alla matståndet och vi kände att hungerna kom krypande. Vi köpte lunch på det som såg som det allra smaskigaste. Men, tyvärr lurade våra näsor oss. Det må ha luktat gott men det var så där. Såsen var jättegod men kötten var allt för segt och svårtuggat, usch! Tur att vi kunde trösta oss med gratistårta efteråt.
Vagnen såg läcker ut men vi provade inte Candy Floss. Någon som vet vad det är? Det måste väl nästan vara sockervadd? Defintivt ingen favorit för mig, usch kladdigt.
Just nu är jag tillbaka på Covent Garden i London en fredag i slutet av juni. Covent Garden sjuder av liv denna dag. Det är stort födelsedagsfirande. Covent Garden fyller 180 år. Turister och skolklasser sicksackar fram mellan gycklare och matstånd. Och över hela stället ligger en härliga doft av mumsig mat. Mat som grillas, steks eller kokas i de många matstånden. Och som gräddan på moset så bjuds det på tårta. Och vem tror ni köar för tårta om inte vi två svenska turister. Mmm, tårta är gott. Och gratis tårta är ännu godare.
Covent Garden fyller 180 år och det bjuds på tårta. Köerna ringlar långt runt tårtan men tårtan är stor och tycks räcka åt de flesta. Givetvis hugger vi in på tårta, mumsigt.
Bit efter bit skärs upp från den gigantiska tårtan. Hur länge den räckte vet jag inte. När vi lämnade Covent Garden syndes det knappt att någon ätit från tårtan.
Vi trodde att det var en princesstårta men där blev vi lurade. Det var något slags sockrigt lager som var rosafärgat högst upp. Undrar om det finns princesstårta i England? Men det var i alla fall en jättegod tårta och det blev en härlig efterätt för oss.
Över hela Covent Garden doftade det underbart från alla matståndet och vi kände att hungerna kom krypande. Vi köpte lunch på det som såg som det allra smaskigaste. Men, tyvärr lurade våra näsor oss. Det må ha luktat gott men det var så där. Såsen var jättegod men kötten var allt för segt och svårtuggat, usch! Tur att vi kunde trösta oss med gratistårta efteråt.
Vagnen såg läcker ut men vi provade inte Candy Floss. Någon som vet vad det är? Det måste väl nästan vara sockervadd? Defintivt ingen favorit för mig, usch kladdigt.
Lyckorus
Jag inser att jag måste ha blivit gammal. Det är fredag kväll och jag borde vara ute på krogen. Men jag orkar helt enkelt inte. Klockan är inte ens tolv och jag är fullständigt urtrött. Allt jag vill är att bara sova. Fast, om jag inte hade varit uppe till mitt i natten alla veckans övriga dagar skulle jag väl ha varit betydligt piggare nu får man väl anta. Men... nu får jag lida för veckans nattsurfande. Aj, aj, så kan det gå. Men det kommer fler fredagar i mitt liv, det är jag ju faktiskt ganska säker på. Men i kväll vill jag bara sova.
Jag har i alla fall hunnit med ett Friskispass i eftermiddag. Mitt första medelpass. Rent ut sagt skitjobbigt, men verkligen jättekul. Nu känner jag verkligen hur kul det är att träna igen. Kanske är det adrenalinet som ger mig detta lyckorus. Strunt samma vad det må vara, men underbart är det i alla fall. Enda smolken i bägare är att jag känner av benhinnorna. Hoppas, hoppas att det är bättre i morgon, att det bara är en tillfällig grej. Jag misstänker starkt att mina träningsskor är, om inte banditet, i alla fall en starkt påverkande orsak till min benvärk. Jag borde väl köpa nya skor. Men det är dyrt. Och så är det svårt att hitta ett par som inte ger mig skavsår.
Nu ska jag slå på en DVD och låta mig vaggas till sömn. Vilken DVD det blir är nog av underordnad betydelse, ögonlocken slår nog igen innan förtexterna till filmen har rullat igenom.
God natt på er allihop! Vi syns i morgon!
Feeling a bit groggy
I dag har det varit en helt för j-vlig dag. Huvudet har värkt non-stop med en olidlig smärta. Jag misstänker starkt att springa in i väggen med huvudet före är den största orsaken till mitt lidande. Jag kan tala om att jag har sovit från tio i förmiddags till två i eftermiddag, i ett kör, nästan helt medvetslös. När jag vaknade kändes det lite bättre men helt ok är jag tråkigt nog inte. Suck och stön, vad less jag blir. Finns inget som är så vidrigt som huvudvärk. Hmm, det skulle väl möjligtvis vara tandvärk eller öronvärk då. Tur att man inte har det i alla fall. Det gäller att försöka tänka åtminstone lite positivt sådana här skitdagar. Men det är svårt.
Foto: Jarosław Pocztarski
Foto: Jarosław Pocztarski
Klumpeduns
I kväll har jag varit på mitt andra Friskispass efter mitt evighetslånga uppehåll. Tänka sig att jag lyckas jympa två kvällar i rad. Kors i taket, eller något sådant! Och nu är kostnaden för mina två pass nere i 310 kronor per stycke. Som jag sa i går, ju fler pass jag lyckas pallra mig i väg på desto lägre blir kostnaden per styck, och det är väl ända superduperbra (tänk om man fick ändå fick använda sådana magnifika ord i tidningsartiklar, vad mycket roligare nyheterna skulle bli då, eller vad tror ni?)!
Kvällens pass var ett ryggmedelpass och var faktiskt ganska roligt, trots allt. För helt smärtfritt gick det givetvis inte. Man kan säga så här, jag ramlade, och då menar jag verkligen ramlade. Det var ett steg jag inte riktigt greppade och medan jag försökte få klarhet i det så antingen snubblade jag på mina långa byxben eller helt enkelt la krokben för mig själv. Snacka om klumpeduns, eller klumpig elefant, välj själv det som verkar lämpligt. Hur som helst gick fallet inte att undvika och jag såg att golvet närmade sig mig med en obegriplig hastighet. Bang, där tog jag mark, stukade foten och slog huvudet i väggen. Stukningen var inte så allvarlig men huvudsmällen var inte att leka med. Det smällde så hårt att hörseln påverkades för en kort stund.
Har ni märkt en sak när man ramlar? Man vill upp så fort som möjligt och hoppas att ingen såg det. Fast i det här fallet var det omöjligt. Visst, jag var uppe fort från golvet, antingen alldeles för fort, men att ingen skulle ha sett mitt fall var väl ändå att hoppas på mirakel. Med en jympasal fylld med folk och speglar överallt är det ganska svårt att dölja sin klumpighet, tyvärr. Det är bara att kliva upp, le stort och försöka förmedla att det är ingen fara, kör bara på. Och det gjorde jag trots allt ganska ok. Vristen höll, men jag kände mig yr och huvudvärken började genast dunka. Men förhoppningsvi är jag fit for fight i morgon igen. Och det är väl ändå tur!!!
Kvällens pass var ett ryggmedelpass och var faktiskt ganska roligt, trots allt. För helt smärtfritt gick det givetvis inte. Man kan säga så här, jag ramlade, och då menar jag verkligen ramlade. Det var ett steg jag inte riktigt greppade och medan jag försökte få klarhet i det så antingen snubblade jag på mina långa byxben eller helt enkelt la krokben för mig själv. Snacka om klumpeduns, eller klumpig elefant, välj själv det som verkar lämpligt. Hur som helst gick fallet inte att undvika och jag såg att golvet närmade sig mig med en obegriplig hastighet. Bang, där tog jag mark, stukade foten och slog huvudet i väggen. Stukningen var inte så allvarlig men huvudsmällen var inte att leka med. Det smällde så hårt att hörseln påverkades för en kort stund.
Har ni märkt en sak när man ramlar? Man vill upp så fort som möjligt och hoppas att ingen såg det. Fast i det här fallet var det omöjligt. Visst, jag var uppe fort från golvet, antingen alldeles för fort, men att ingen skulle ha sett mitt fall var väl ändå att hoppas på mirakel. Med en jympasal fylld med folk och speglar överallt är det ganska svårt att dölja sin klumpighet, tyvärr. Det är bara att kliva upp, le stort och försöka förmedla att det är ingen fara, kör bara på. Och det gjorde jag trots allt ganska ok. Vristen höll, men jag kände mig yr och huvudvärken började genast dunka. Men förhoppningsvi är jag fit for fight i morgon igen. Och det är väl ändå tur!!!
Inte igen!!!!!!!!!!!!!
Helt otroligt nu försvann det förbannade inlägget igen. Vad är det som händer??? Jag tror jag blir fullkomligt tokig!!! HJÄLP!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Me hate PC
Fy... bubblan. Här hade jag skrivet ett nästan färdigt inlägg när det bara försvann. Och detta händer ofta. Jag vet inte vad jag gör men det verkar som om jag kommer åt något på tangentborden. Vad vet jag inte riktigt. Plötsligt är all text borta. Och inte går det att ångra som i Word heller. Fy... bubblan, som sagt.
Vågar jag göra ett nytt försök??? Tja, jag måste väl, annars blir det aldrig något nytt inlägg. Wish me luck!
Vågar jag göra ett nytt försök??? Tja, jag måste väl, annars blir det aldrig något nytt inlägg. Wish me luck!
Upp och hoppa
I dag har jag gjort något stort. I alla fall med mina mått mätt. Jag har äntligen tagit mig i kragen och släpat mig i väg till Friskis & Svettis. Yeah, yeah, bravo Veronica!!! Det blev ett terminskort för jympa. Och i kväll har jag också kört mitt första pass på... ja, vi kanske inte behöver nämna hur länge sedan det var sist. Men nu är det nya tider som gäller. Låt oss bara hoppas att mitt nya träningsjag håller i sig. Lägger jag av efter ett pass har det passet kostat mig 620 kronor (terminsavgift) plus 100 kronor (medlemsavgift). För varje gång jag släpar mig dit desto billigare blir det faktiskt. Det om något borde väl ändå vara en morot för att fortsätta träna kan man väl tycka. Tja, vi får väl se hur det går. Håll tummarna för mig att jag inte ger upp denna gången. Kämpa, kämpa!!!
En, två, tre... hur många ska det vara?
Antalet blommor betyder:
En - Du är allt för mig.
Två - Jag vill resa bort med dig.
Tre - Jag vill träffa dig igen.
Fyra - Jag högaktar och tackar dig.
Fem - Jag vill göra allt för dig.
Sex - Jag tror inte på dina löften.
Sju - Jag älskar dig.
Åtta - Jag är din intill döden.
Nio - Jag vill vara ensam med dig.
Tio - Vill du bli min hustru/man.
källa: karlekspresent.se
En - Du är allt för mig.
Två - Jag vill resa bort med dig.
Tre - Jag vill träffa dig igen.
Fyra - Jag högaktar och tackar dig.
Fem - Jag vill göra allt för dig.
Sex - Jag tror inte på dina löften.
Sju - Jag älskar dig.
Åtta - Jag är din intill döden.
Nio - Jag vill vara ensam med dig.
Tio - Vill du bli min hustru/man.
källa: karlekspresent.se
