Veronicas funderingar

Vilket väder! Jag säger bara, vilket väder vi har haft i helgen! Med temperatur runt 30 grader, sol och varma vinder har jag bara en fråga. Varifrån kom denna högsommarvärme ifrån? Var det inte lite oväntat? Men oväntade överraskningar är väl kanske de allra bästa, eller vad tycker ni? Det enda tråkiga är bara att jag inte hunnit vara ute så mycket som jag velat. Lite soldyrkan med chans till solbränna hade kanske inte varit helt fel. Men, men, livet går inte under för den skull. I går fick jag ju iaf en välbehövlig genomstädning av lägenheten. Jag hade fest med Partypinglorna igår kväll och jag hade knappast kunnat släppa in dem i lägenheten utan denna städning. Jag hade också inplanerat putsning av fönster men det kändes inte riktigt lockande att göra det i stekhet gassande sol. Men en dryg timme ute blev det iaf när jag skjutsade Troy till mamma och Viggo i Viksjö (Troy blev utsläng från sitt hem pga festen).

Det var iaf jättetrevligt när Partypinglorna var här. Jag kan ju i och för sig inte skriva annat heller eftersom jag vet att Partypinglorna kollar in min blogg någon gång emellanåt ;). Men jag hade iaf jättekul igår kväll och det är den absoluta sanningen. Jag skrattade så jag nästan fick ont i magen åtskilliga gånger. Partypinglorna är helt enkelt underbart härliga pinglor (smör, smör, jag vet).

Sedan begav vi oss ut på krogen, Aveny för att vara korrekt. Men fy vilket tråkigt ställe, iaf i går. Vi höjde medelåldern rejält när vi klev in genom portarna. Ok, vissa av ossPartypinglor höjde ju inte medelåldern lika mycket som vissa av de andra, inga namn nämnda ;). Men jag ska kanske inte säga så mycket om åldern. Jag insåg nämligen igår hur gammal jag faktiskt måste vara när jag klagade på de höga ljudet. Hur gick det här till? När blev jag så gammal? När började jag bli min mamma? Men strunt i samma, jag är nog ganska nöjd ändå med mina 35 år. Oops, är du inte klok Veronica??? Ska du verkligen säga att du är 35 år? Du är ju faktiskt bara 34 år i nästan på dagen två månader till. Bara barnet alltså :)

I dag kan jag väl inte säga att jag varit så där särskilt produktiv. Med tanke på att jag sov till halv ett (japp, ni läste rätt, halv ett, länge sedan sist men åh vad underbart) så hinner man helt enkelt inte göra så mycket. Efter att ha städat upp lite i lägenheten så lunchade jag på balkongen. Det svalkade så härligt där jag satt och nöjt. Sedan bar det iväg till stugan för att hämta Troy och uppvakta mamma på morsdag. Och lika härligt väder var det förstås där. När hundarna badade i sjön var det lockande att göra det samma. Men den otäcka botten och det faktum att hunderna grumlade vattnet alldeles lerigt gjorde att jag avstod från mer bad än bara av fötterna. Men vattnet var faktiskt riktigt varmt.

Nu måste jag skriva min del till pm:et vi ska jobba med i morgon. Jag ska bara skriva några ynka rader men har så svårt att komma i gång. Jag vill hellre göra annat som t ex att sitta här och skriva ner helgens händelser. Men det är väl bäst att jag lägger ner det här nu och övergår till det jag måste. Hursomhelst, hoppas ni får en helt underbar vecka :)

Vilket härligt väder det har varit idag! Synd bara att jag har suttit instängd i en datasal på Mittuniversitetet arbetande med ett pm. Men det blev iaf lunch vid ån. Jättehärligt!

Just nu känns min hjärna alldeles mosig. Datarummet var varmt och alldeles syrefritt trots öppet fönster så min stackars hjärna har fått slita ont med minimal syretillförsel. Gruppuppgiften var tyvärr ganska trist. Främst för att en grupp på fyra personer är för många för att göra ett sådant kort arbete som det här. Det är för kort för att att dela upp per person och det fungerade inte särskilt bra att jobba tillsammans allesammans. Visst, brainstormingen var helt ok. Men att alla tillsammans samsas framför en dator och tar fram mening efter mening var ingen lyckad idé. Jag hamnade längst bort från datorn och kände att jag knappt fick bidra med något. Det känns konstigt att inte vara den som skrivit arbetet. Nu måste jag lägga mitt betyg helt i händerna på dessa två okända människor. De är säkert jätteduktiga men jag känner att jag inte kan säga att jag har detta arbete under kontroll och det stör mig rejält. Men, men... kanske nyttigt för mig.

Snart är det dags för veckans andra tvhöjdpunkt, Private Practice. Vad är det med mig och läkarserier egentligen? Varför tycker jag att sådana serier är så bra? Det kanske inte är så nödvändigt att få reda på svaren till dessa frågor utan istället bara njuta :)

nu var iaf lite anteckningar från de senaste tre dagarnas reklamobservation gjord. Sova, sova, sova. Och förhoppningsvis kommer huvudet att sitta precis där det ska när jag vaknar i morgonbitti. Det är nog lite för jobbigt att traska runt i livet med örat vilande mot axeln. Och öronhåltagningen som gjordes för en herrans många år sedan skulle ju också vara helt onödig. Med örat mot axel finns det inte en chans i hela stora världen att ett stackars örhänge skulle synas. Fast, hur ofta använder jag örhängen trots allt? Men ändå, huvudet mot axeln är väl ganska dumt.

Har ni märkt en sak. Jag svamlar. Kanske mer än vanligt t o m. Orsaken är nog troligen att jag faktiskt är jättetrött. Så varför sitter jag då här istället för att krypa ner i kojen. Säg det. Är helt enkelt för trött för att stänga ner datorn, väcka hunden och koppla honom för att gå ut på en sista kisspaus. Det är liksom mindre tröttande att sitta här och svamla. Kom igen, kom igen, kom igen!!! Sista meningen snart. Alldeles snart. Ok, nu är det slut. Nu loggar jag ut och försöker hitta till sängen. God natt och god morgon :)

kan man ju iaf hoppas. Mörka moln har legat tungt över Sundsvall ikväll och en och annan regndroppe har det nog fallit. Har ni tänkt på vad gott ett vårregn faktiskt kan lukta. När de första dropparna möter marken uppstår en underbar doft. Men efter att det har regnat en hel sommar är man inte riktigt lika förtjust i regnet ska erkännas. Men nu ska vi väl ändå inte tro det värsta om den nalkande sommaren. Låt oss alla tro att just den här sommaren kommer solen att stråla så där underbart som vi har längtat efter hela den långa, kalla, mörka och j... vintern. Men låt oss nu helt och hållet glömma den förhatliga vintern. Det man inte kan se finns inte... aldrig någonsin, eller hur :)

I dag har stor tid tillbringats i tvättstugan. Kanske inte den allra roligaste uppgiften men den måste förstås göras. Kejsarens nya kläder är liksom inte att föredra. Någon nudist kommer jag definitivt aldrig att bli. Så därför är det väl bäst att tvätta lite sådär emellanåt när klädförrådet börjar drastiskt sina. Troy har haft en ovanligt "mammig" (eller är det "mattig") idag. Han skällde hela tiden jag var i tvättstugan och skällde också hela tiden när han senare fick vänta en liten stund i bilen. Fullt så här jobbig har han inte varit på länge. Men tack och lov har det varit ganska ok ute. Jag har faktiskt fått tyst på Troy när vi träffat hundar och det är verkligen en stor framgång. Ett stor tack till Marie och hennes hundfostringshjälp.

Jag fick också en god nyhet som underlättar veckan oerhört mycket. Tentaresultatet för Masskommunikationskursen var klart. Efter beskedet hade kommit att resultatet kunde hämtas hos Kerstin på institutionen började jag oroa mig. Jag ville verkligen inte göra omtentan nu på fredag. Det kändes jobbigt att åka till skolan och jag sköt på det in i det längsta men jag var ju tvungen. Det var enda chansen att få reda på om man klarat tentan före omtentamenstillfället. Ni kan kanske förstå min glädje när jag fick tentan i handen och såg ett B uppe i det högra hörnet. "Tack och lov!" blev min spontana reaktion. Kerstin verkade ha svårt att förstå min oro eftersom jag hon tyckte att jag hittills alltid har haft bra resultat. Och det får jag väl medge, ett A och två B är inte allt för pjokigt. Framför allt inte för en stackare som jag som alltid bara hade knappt godkänt på tentorna och fick skriva om åtskilliga när jag pluggade på 90-talet. Men oroar mig för resultatet , det tycks jag alltid göra. Men superglad blev jag förstås :). Glädjen avtog dock något när jag såg att jag var bara en ynka liten poäng från ett A. Lite trist faktiskt, särskilt som det är andra gången på rad som detta händer. Men ett B är ju också jättebra och om jag tänker på att jag i morse hade varit nöjd med E bara jag slapp omtenta så var det här ju rena jackpot! Så det är så jag nu tvingar min hjärna att tänka :)

I morgon väntar åter en tur till Indal för träning av Troy och mig med Marie och hennes hundar Tessie och Tekla. Jag hoppas förstås på framsteg. Tänk positivt :)

Eftersom jag på sistone har varit så dålig på att uppdatera min blogg tänkte jag nu byta forum. Jag kommer förstås inte att överge bloggen helt och hållet men inspirationen för att blogga har som ni säkert har märkt inte varit den allra största på mycket lång tid. Så därför tänkte jag istället mikroblogga på Twitter. Kanske kommer skrivlusten i gång igen när jag måste hålla mig till enbart 140 tecken per inlägg. Jag har aldrig varit särskilt bra på att hålla antal skrivtecken nere. Är ni nyfikna hur det går så följ gärna mig på twitter. Ni hittar mig på twitter.com/VeronicavF.

Jag återkommer hit så fort jag hittar tillbaka till inspirationen eller när jag har nya bilder att lägga ut. Till dess så hoppas jag att ni har det alldeles underbart och så kanske hörs vi på Twitter, vem vet? Ha det bra!

Jag hade inte tänkt kolla på semifinalen i Eurovision song contest men så blev fallet. Det kändes inte helt självklart att Malena Erman skulle gå  vidare även om jag faktiskt gillar sången. Men som tur är så gick så gick Malena och Sverige vidare till finalen på lördag. Så kvällen blev inte bortkastad, som tur är. Det som verkligen kännas härligt för Malena just nu när hon vet att hon är vidare. Lite press borde ha släppt iaf.  Kul är det iaf :)

Idag har inte min lilla vovve mått så där jättebra. När jag vaknade i morse var det bara att börja att torka spyor. Jag tror att det beror på all sand och havsvatten han satte i sig igår. Jag försökte stoppa honom men han tar alla chanser till att äta sand. Han är helt enkelt tokig i sand. Han var därför lite hängig, ville inte äta och spydde galla när han kom till mamma idag. På lunchen åkte jag till apotektet för att införskaffa vätskeersättning och efter att mamma fått i honom detta med hjälp av en spruta så började han piggna till. Det gick riktigt fort när vätskeersättningen började verka och helt plötslig var han samma vilda hund igen, tack och lov. Nu i kväll har han kunnat äta lite fil och kalvsylta (dock ej blandat). Tydligen var det riktigt mumma för en liten pumi och han har fått behålla det i magen. Så han är defintivt på bättringsväg men trött verkar han fortfarande vara för det är ovanligt lugnt här hemma ikväll.

Så var det dags igen, veckans fototriss. Temat för denna veckas triss är fåglar. Jag måste erkänna att jag tyvärr inte är så där vansinnigt förtjust i fåglar. Visst, de kan var mycket vackra att se på. Men kommer de till räckligt nära är de enligt mig riktigt otäcka. Man kan säga att jag lider av fågelskräck, inte så mycket så att jag inte kan vistas ute utan mer bara en viss känsla av obehag. Tanken på att känna ett vingslag mot mitt ansikte får mig nu att rysa, usch. Jag tror att denna skräck började när jag som barn hälsade på hos min bästa kompis. Hon hade en undulat som hette Peter och hon brukade släppa ut den ur buren och givetvis landade Peter alltid på mitt huvu. Fruktansvärt, jag ryser av minnena.

Men, men, ingen risk för vingslag i ansiktet nu iaf. Fåglar är nog bäst när de befinner sig på bild. Och här kommer nu tre stycken fåglar, håll till godo :)

Som vanligt, fler fåglar hittar ni här.












Visst, ingen riktigt fågel. Men då är det ju ingen risk att den ska flaxa med vingarna i ansiktet heller :)

Idag sken solen och det lockade att ge sig ut i naturen. Så på eftermiddagen bestämde jag mig för att stoppa in hunden i bilen och ta en tur ut till Åstön. Jag packade ner en macka, dryck och lite hundkäk för tanken var att jag skulle promenera till favoritplatsen ute på Åstön och där käka och plugga lite medan Troy fick sträcka ut benen i språng. Men det blir inte alla gånger som planerat. Visst, vi kom i väg och vi kom fram. Men väl framme kändes det rent ut sagt svinkallt. De isiga vindarna från havet var verkligen inte att leka med. Så picknick och studier ställdes in och istället bestämde jag mig för en promenad runt ön (inte hela, bara delar av den) istället. Det var en skön promenad trots kylan och vi stannade då och då för att ta lite foton. Jag märkte att våren inte kommit lika långt som hemma trots att snön försvann tidigare här ute. Men efter en "snabb" start så halkade tydligen vädrets makter och moder natur efter här ute. Jag gissar att havet fortfarande är ganska kallt och sinkar våren. Men visst fanns det många vårtecken, bara inte lika gröna träd som här hemma i Sundsvall.

Efter att ha promenerat en och annan kilometer tyckte jag att Troy nog skulle få springa lös. Det var ju inte så att vi direkt mötte någon folksamling här ute så risken att Troy skulle skrämmas var minimal. Troy drog i väg och sprang fram och tillbaka några gånger innan han plötsligt kastade sig ner på vägkanten. Så dålig kondition brukar han ju inte ha. Det visade sig dock att han blödde från ena klon. Som tur är inten större fara, det var bara en kloklippningsskada från häromdagen som råkat gå upp igenom tack vare hans rivstarter. Knappast någon risk för förblödning. Men trots det var det inte så kul. Vi var ju faktiskt några kilometer från bilen och även om skadan inte var stor så kändes det inte så bra att få in en massa skräp i det. Men vad skulle jag göra? Det är faktiskt inte så att jag går omkring med förband och plåster i fickorna (det skulle man iofs kunna tro när man ser storleken på mina fickor). Jag hade inga näsdukar, ingen halsduk (och jag som oftast bär scarves) och inte ens några sockar som jag kunde använda för att stoppa blodflödet. Ingenting alls, eller nästan ingenting alls. Tänker inte berätta vad jag använde men jag kan säga så här iaf. Tack vare detta och snoddarna från det uppsatta håret kunde iaf Troy ta sig därifrån och gick oväntat obehindrat därifrån. Tyckte t o m att han tittade tacksamt på mig när han då och då vände sig om för att kolla om jag var med. Jag vet, ren inbillning men jag kan väl ändå få leva med tanken på en tacksam hund :)

Väl i bilen, skyddad från väder och vind, hade vi sedan vår lilla picknick. Dagen blev inte som planerat men inte helt fel ändå. Händelser som man i efterhand kan dra på smilbandet åt är aldrig fel.

Lite bilder från dagen får ni här, så håll till godo :)
























Det är svårt att fotografera Troy i något annat än profil. Han gillar inte att kolla in i kameran och har ständigt utkik om det kommer någon.




Det är tufft att vara så söt och ett så eftertraktat fotoobjekt. Vissa dagar skulle en liten pumi helst av allt slippa allt det där knäppandet och blixtrandet.




När serveras picknicken? En liten pumi har ju intagit en bra matplats, på golvet på framsätets passagerarplats. Ser ni den bandagerade tassen? En liten pumi tycker att bandagematerialet är pinsamt. Tänk om någon annan vovve ser en liten pumi? Fast då skulle minsann en liten pumi skrämma bort den, haha. Morr, morr...




Matte, hur går det? Blir det något käk? En liten pumi är hungrig och det var visst picknick utlovat. Särskilt en skadad liten pumi behöver extra mycket och extra god näring.




Mmm... gott. Matte är trots allt inte så dålig på att fixa gott käk. Finns det mer???





Ok, ser ni allihopa hur skadad en liten pumi är. Ser ni tassen? Det gör ont. Tyck synd om en liten pumi. Vaddå, fel tass??? Hur i hela världen ska en liten pumi veta vilken tass som han har ont i? En liten pumi är trots allt bara sju månader och ingen nobelprisvinnare (inte än iaf, vi får väl se hur det blir vid åtta månader) och kan helt enkelt inte veta allt.

Nu har jag varit och hämtat bilen från service. Snyggis, min bil förstås, är nu nyservad och alldeles "frisk". De kunde hitta något fel på det jag hade beskrivet så antingen har jag inbillat mig eller så går det sönder, vad du än är, så fort nybilsgarantin går ut. Det är väl så det brukar vara, eller hur? Ja, ja, jag ska väl inte tjata om det nu hela tiden. Hur var det nu? Leva här och nu? Det ska ju vara mitt motto men det är svårt att leva upp till det.

Hursomhelst, som vanligt blev den en ganska saftig räkning för service, dryga 2400 kr. Och jag som måste serva bilen var 1000 mil eftersom jag har en etanolbil, vilket i mitt fall blir två gånger per år. Hutlöst dyrt! Men lite plåster på såren fick jag iaf. En service i den kostnadsstorleken gav mig iaf möjligheten att utnyttja Bilbolagets erbjudande, två endagarsbiljetter till Gatufesten här i Sundsvall i juli (värde 2 x 345 kr). Visst hade varit bättre om räkningen istället blivit 700 kr billigare utan biljetterna men jag misstänker att så inte är fallet och då är ju biljetterna i liten tröst. Jag har inte varit på gatufesten på några år så det ska bli kul att gå i år

Vilket härligt väder idag! Och vilket härligt väder att promenera i, kanske lite svettigt men det sådant man får ta när sommaren står och knackar på dörren :). Jag och Troy har promenerat hem från Nacksta efter att ha lämnat i bilen på service på Bilbolaget. Det faktiskt skönt att gå lite längre med Troy för då blir han trött och orkar inte skälla på alla som han är rädd för. Bra va?

Nu ska jag plugga marknadskommunikation och det tack vare kusin Karolina som lånade mig den aktuella boken när min inte anlänt från Bokus. Synd att jag inte tänkte på att jag kunde låna boken tidigare, då hade jag inte beställt den överhuvudtaget. Nu måste jag betala porto för att skicka tillbaka den.

Ikväll på väg hem efter ett styrelsemöte med fp passade jag på att ta en liten extra biltur. Ursäkten var att jag ska lämna in bilen på service i morgon och jag ville kolla om jag kunde höra det gnisslande ljud som jag hört tidigare när jag växlat ner till fyran för att upplysa Bilbolaget om det i morgon. Det gjorde jag inte men jag upplyser nog dem iaf. Nybilsgarantin  går ut 31 maj och jag vill helst att alla eventuella fel ska hinna hittas och åtgärdas innan dess. Men tillbaka till bilturen. Nu ska jag yttra några ord som jag säkerligen får äta upp när hela sommaren har regnat bort. Det regnade ganska rejält och jag tycker på något sätt det är mysigt att köra bil när det är så där mycket regn, om man bortser från faran för vattenplaning förstås.

Jag vet inte om jag nämnt det tidigare men jag är iaf mycket förtjust att sjunga i bilen. Under kvällens biltur så spelades Malena Ermans La voix på radion och jag sjöng förstås med, utan att hänga med i den franska texten givetvis. Vanligtvis när jag lallar med i denna låt så sänker jag stämman för att ha en sportslig chans men inte idag. Nu tänkte jag minnsann som den alt jag är, ta i från tårna och satsa på de höga tonerna. Tja, ni kanske kan gissa hur det lät. Jag tror inte att det räcker att säga att det lät ren förskräckligt. Det lät så hemskt att jag lyckades skrämma Troy. Nu är han visserligen en rädd hund men mattes sångövningar brukar han trots allt klara av. Men inte idag. Han låg och sov så gott precis som han alltid gör när bilen rullar men vaknade med ett ryck när jag satsade på de högsta tonerna. Stackars, stackars hund :). Jag tror dock att han har hämtat sig från chocken av "skönsången" för han verkar ytterst avslappnad där han ligger bredvid mig i soffan, på rygg med alla tassar upp i vädret. Han är så trött, mattes lillpojke.

är livet allt bra trist. När jag kom hem ikväll ville jag som vanligt ta en tur på den virtuella motorvägen, eller något i den stilen, men tyvärr fanns ingen kontakt med omvärlden. Och eftersom jag har både bredband och telefon via Comhem så var båda helt döda. Snacka om frustrerad. Jag som t o m var lite bloggmotiverad för ovanlighetens skull. Så det kan bli. Försökte kolla Comhems hemsida via mobilen men den var tydligen nere för underhåll. Ingen info alltså. Men till sist, som ni kanske förstår, fungerade internet igen, jippi, och livet gick till baka till den vanliga kvällslunken. Tur va? Annars kanske jag hade varit tvungen att göra något nyttigt i kväll istället för att sitta och glo in i en 15 tums skärm. Det hade ju inte varit bra, eller hur ;)

I dag var Troy och jag ute och promenerade i drygt två och en halv timme. Det var ingen marschfart och då och då satt vi oss ner och bara njöt av naturen. Helt enkelt en underbar eftermiddag, och då tror jag nog Troy skriver under på om han bara kunde skriva :)

Vi begav oss ut laddade med ipod och min nya Nikon coolpix kamera i fickan.


På vägen ner för statsbacken var jag bara tvungen att knäppa ett kort på GA kyrkan. Jag har nog inte särskilt många kort på den så det kunde ju vara kul. Det är ju trots allt den kyrka jag växte upp med i form av barn- och ungdomskörer, kyrkis, julkrubba, ni vet kanske eller inte. Vem vet :)


Efter att ha blivit "förföljda" av en stor farlig hund, yorkshire terrier, ett tag så vek Troy och jag av från huvudstigen för att slippa ett uppträdande av Troy i form av aggressivt skällande och hittade då denna fantastiska mur. Den tycks följa längs efter Norra Berget. Otroligt vacker iaf. Den hade passat på förra veckans fototriss när temat var sten :)


Så mycket annan vårväxtlighet än vitsippor och björkar som skimrar i grönt var det knappast. Men just nu i denna arla vårstund så duger vitsippan bara bra. Den är vacker där den nästan som snö brer ut sig över marken.


Efter att kommit till ett vägskäl och insett att den ena vägen ledde rakt in i Håkanstå, ett villaområde, bestämde jag mig för att fortsätta i den lugna härliga skogen.  Skogen innebär betydligt mycket mindre skall från min käre lille hundvän. Jag valde alltså vägen på bilden. Vad jag inte visste var att vägen bakom kröken började stiga uppåt med en enormt kraftig lutning. Pust och stön säger jag bara, konditionen är inte vad den borde vara. Men tjurig som jag kan bli ibland bet jag hop och tvingande mig uppåt mot toppen av berget med svetten lackande i pannan. Ser ni bilden framför er, jag flåsande och flämtande med hund som med lätta steg trippade framåt.


Det blev knappast mindre brantare och snart möttes jag av en lång trätrappa som jag gissar kommunen satt upp för att göra det lite lättare att gå. Troy var inte så där jättepigg att gå i trappan men ibland får faktiskt matte som hon vill. Ibland kan hon faktiskt få känna sig som en god ledare över sin lilla flock :)


Ser ni bord och bänk halvägs upp i trappan? Där tog Troy och jag en välförtjänst rast medan vi hämtade andan. Stillheten som rådde var, mm... underbar. Det finns inga andra ord att beskriva känslan.


Uppe på Norra Berget stötte jag på denna grillplats i ett område som jag tror kallas Bure. Platsen fick mig att tänka på öråden på Robinsson. Ganska mysigt ställe för lite korvgrillning skulle jag tro. Men det var alldeles grill- och korvfritt där idag.

Här tog batterierna i kameran slut så fast jag såg en massa saker jag velat fotografera så blev inte så. Försökte fotografera lite med mobilen men det blir inte bra. Jag måste faktiskt säga att jag inte är helnöjd med min Nikon Coollpix S560. Jag kan inte ta de bilder som jag vill och är van att ta och jag tycker att bilderna blir bleka. Jag är van med starkare kontraster. Kanske finns det någon inställning man kan göra på kameran eller så är det helt enkelt så här stor skillnad mellan en kompaktkamera och en systemkamera. Det är synd att det är lite klumpigt att bära med sig systemkameran men jag tror att jag trots allt ska göra det nästa gång och se om jag blir mer nöjd med bilderna då.

På tal om systemkameran så har jag länge funderat på att skaffa ett nytt objektiv till denna. Jag kan bara inte bestämma mig för vilken typ av objektiv jag vill ha. Idag har jag ett 18-55 mm som medföljde kameran men jag skulle vilja testa något annat. Men objektiv är ju så dyra också. Men det är väl ingen panik att införskaffa ett antar jag. Med tanke på hur osäker jag är så är väl bra att fundera lite till innan jag bestämmer mig. Men om någon har ett tips så hör gärna av er :)

Hade fler bilder på förslag til fototriss men som trots allt inte kvalade in i trissen :) Men jag tänkte jag skulle bjuda på dem iaf. Håll till godo precis som vanligt.




Som ni kanske förstår var det ett absolut strålande väder. Solen värmde och brände så min påbörjade kokt kräfta liknelse från förra veckan förstärktes. Men härligt är det. Den här bilden är förresten tagen med min nya kamera, en Nikon Coolpix S560. Den är inte på långa vägar så bra som min systemkamera men den är betydligt lättare att ha med sig. Tänkte ha den liggande i handväskan för att alltid vara beredd om något spännande fotomotiv dyker upp.




Far och son pumi poserar för foto. Det är mycket ovanligt att både Viggo och Troy tittar in i kameran samtidigt så även om bilden inte är den allra bästa så får man tillgodo. För den som undrar, Viggo till vänster och Troy till höger. Troy har tagit en tur ner till sjön och därför lite lerig och extra smal om benen. Han var faktiskt lite lustig, när han blev törstig sprang han ner till sjön och la sig i vattnet medan han drack. Avkylning och törstsläckning i ett, smart vovve.

Det slog mig precis att det borde vara ett års sedan jag började blogga. Att jag skrev lite om våren i förra inlägget fick mig att minnas att jag nog gjort det tidigare också och fick mig att kolla upp det. Och tänk er, mitt första inlägg i denna blogg skrev jag den andra maj i fjol, alltså precis ett år sedan i går. Grattis till mig och grattis till bloggen :) Jag trodde faktiskt inte att jag skulle hålla ut så länge, men där ser man. Vi får väl se hur länge orkar fortsätta. Men det känns som om man har klarat ett år så måste man fortsätta åtminstone ett år till :). Som sagt, vi får väl se.

har det tyvärr varit den senaste tiden. Inte en enda litet inlägg sedan senaste fototrissen. Jag har inte ens varit in och kollat kommentarerna till det inlägget. Fy på mig! Och jag som hade lovat bättring på bloggningsfronten. Tänka sig så det kan bli, man ska aldrig lova något. Så varför ingen bloggning? Tja, inget så där jättebra svar faktiskt. Det hänger nog mest på att inspirationen och motivationen helt enkelt inte finns där just nu. Det är nog så att det är mycket annat som distraherar. Våren har kommit med sol och värme och björkar som helt plötsligt börjar skifta i grön. Det här är min absoluta favoritårstid. Det känns som man kommer ut ur idet efter en lång, kall och mörk vinter. Äntligen vaknar man upp till en ny årstid och en ny framtid känns det nästan som. Förutom våren så kräver studierna sin tid (även om den förra kursen kunde ha upptaget mer av min tid) och inte minst Troy och mitt slit med honom för att få honom mindre rädd och aggressiv mot alla levande varelse (en slitig kamp som ibland tar ett steg framåt i rätt riktning för att sedan ta en sådär 1000 steg tillbaka). Sedan min klasskompis Anette introducerade mig för sajten betapet.se, alfapet på nätet, har jag också  faktiskt varit lite fast där, trots att jag inte är så där vansinnigt förtjust i alfapet och fram allt ganska värdelös på det. Men det är av någon anledning verkligt vanebildande. Så vill ni ta upp en dålig, eller egentligen inte jämfört med verkligt dåliga, vana testa betapet.se

Den här gången utlovar jag ingen uppdatering. Det sker när det sker. Hoppas iaf att ni alla njuter av våren precis lika mycket som jag gör. Ha det nu riktigt bra!!!