Veronicas funderingar

Idag är det tentaplugg som gäller. Men hur står det till med den saken? Inte särskilt bra faktiskt. Tankarna svävar istället ut långt i blå, eller något sådant. Jag tycks ha den stora "fundera-på-framtiden-dagen" idag. Vad ska jag göra? Och var ska jag göra det? Måste jag flytta söderut? Är Stockholm framtiden? Ska jag försöka få min praktik i Stockholm? Det borde vara lättare att få jobb till sommaren när man redan är på plats. Går det över huvudtaget få tag i ett boende i Stockholm? Ett boende som tillåter hund? Grubbel, grubbel, grubbel. Jag har verkligen valt en urusel dag för grubblerierna. Klarar jag inte tentan är ju praktiken i fara. Hmm...

Kanske kan jag bättre fokusera på det väsentliga för dagen om jag först tar en liten prommis med Troy. Frisk luft kan väl aldrig skada.

I kväll väntar iaf något kul. Jag är bjuden till min fd chef på ekonomiavdelningen som jag jobbade på för några år sedan. Ska bli jättekul att träffa att träffa alla gamla jobbarkompisar :)

Som ni kanske har läst i ett tidigare inlägg så har min hund Troy alldeles nyss fyllt ett år. Hans pappa Viggo vill också vara med och fira på ett hörn. Trots att han ofta ger intryck av att fullständigt förakta sin jobbiga son verkar han faktiskt sakna Troy när det inte har träffats på några dagar :)




Den stolte fadern Viggo, stilig som få :)

Efter en sommar med få besök har det blivit ett och annat till mitt favoritsmultronställe, Åstön. En underbar plats där Troy får möjlighet att sträcka ut hela kroppen i full galopp. Några bilder därifrån i både dagsljus och skymning.

Hösten är definitivt här. Morgonpromenaden med Troy börjar bli kall och det är dags för handskar, usch. Trots sina nackdelar är hösten vacker. Här kommer några bilder på svampar, kottar och en av de sista blommorna.

- Det finns inte en svensk tjej som inte skulle vilja byta med mig för en dag, säger Anna Anka till Aftonbladet. Kanske har hon rätt. Men varför denna mediehysteri?

Jag måste erkänna att jag har inte sett något avsnitt av TV3:s dokusåpa Hollywoodfruar så jag ska väl kanske inte uttala mig. Däremot följer jag i tidningar om allt som sägs om denna Anna Anka. Det är en sak som jag funderar över; hur i hela vida världen har denna människa kunnat få så mycket exponering i media? Det går inte att läsa Aftonbladet och Expressen utan att mötas av dessa Anka-rubriker. Och detta har pågått i veckor. Givetvis hakar tv på trenden och både Skavlan och Aschberg måste naturligtvis också intevjua fru Anka.

Ja, hon är kontroversiell i sina uttalanden. Det kan verkligen inte förnekas. Jag ska själv erkänna att jag inte imponeras av hennes åsikter. Jag tycker att de till största delen är helt idiotiska. Men yttrandefrihet råder och givetvis måste den också gälla sådana som Anna Anka. Det är inte där mina egentliga funderingar ligger. Istället undrar jag varför medievärlden väljer att slå så stort på denna person. Naturligtvis förstår jag varför. Det finns ett enkelt svar. Pengar. Uppenbarligen säljer Anna Anka. Men det är tidningarna som gör henne stor. Denna ständiga exponering gör henne till en riktig "snackis". Överallt kan man läsa om henne.

Jag skulle önska att medievärlden skulle göra samma exponering på någon med, i mina ögon, mer vettiga åsikter. Uttalanden och åsikter som faktiskt kan ha en verklig betydelse i den värld vi lever. Hur intressant man än finner Anna och Paul Ankas sexliv så har det trots allt ingen verklig betydelse. Ingen världsfred nås, fattigdom bekämpas inte och åtgärder mot arbetslöshet fås inte av sådana uttalanden. Tänk vad medieexponering skulle kunna betyda om rätt person fick stå i rampljuset. En fascinerande tanke faktiskt. Tyvärr lär väl detta inte hända så länge som TV3 och kvällspressen sätter agendan. En sak är då säker, TV3 lär nog "casha in" för varje artikel som skrivs.

Min lille pumipojke har nu blivit en stor pumipojke. För några dagar sedan blev han ett år. Vart valpåldern tagit vägen? Fast visst är det skönt med vuxnare hund. Framför allt sedan han blev rumsren, vilket tog jättelänge. Den sista tiden tycker jag faktiskt att han blivit lugnare. Han stressar fortfarande upp sig men lugnar sig fortare. Och nu börjar det kännas som om det går att lämna honom hemma också. Jag har varit jättedålig på att lämna honom måste jag tyvärr erkänna. Nu lämnar jag honom en liten stund varje dag och det verkar som om han inte skäller hela tiden medan han är ensam. Jag lämnar alltid mobilen med inspelningsfunktionen hemma för att kunna avlyssna om skäller eller inte :)

Hur som helst, ett grattis till min lille ettåring :)

Tandläkarbesöket gick toppen! Inga hål och allt till en kostnad av "bara" 570 kr. Det känns som värsta reafyndet :)

Jippi!!!
:)

Som ni kanske har märkt har jag inte bloggat särskilt mycket sedan jag började plugga nu i höst. Orsakerna är att jag helt enkelt haft ganska fullt upp samt att inspirationen för bloggning inte har varit den allra högsta. Det är ibland svårt att vara kreativ när man stressig. Och det känns bättre att reservera kreativiteten för studierna än att "slösa" den här på bloggen. Jag skulle vilja utlova bättring men om jag känner mig själv rätt så är bättre att låta bli. Jag kan däremot lova att jag inte ska sluta blogga men det finns viss risk att det kan bli sporadiskt emellanåt. Men vem vet, kanske börjar bloggningslusten att bubbla över nu efter att jag har skrivit mitt fjärde inlägg för kvällen.

Just nu är det tentaplugg som gäller. Vi har tenta både på fredag och måndag. En särdeles stressig vecka alltså. Jag måste hinna läsa allt som jag släpar efter i. Tisdag går tyvärr bort för seminarier i den övning vi haft i några veckor.

Den stora skrivövningen har pågått under två veckors tid. Vi har fått föreläsningar av externa personer som har berättat om deras syn på journalistik med mera. Utifrån dessa föreläsningar skulle vi hitta något intressant att skriva om och spinna vidare på. Jag fastnade för journalisten Sofia Mirjamsdotter (med bloggar som http://mymlanthereal.wordpress.com/, http://samesamebutdifferent.se/ och http://blogg.aftonbladet.se/1) som föreläste om sociala medier så det var där jag hittade min vinkel.

Man skulle skriva en artikel på 1500-4000 tecken. Min artikel blev jättelång och jättedålig och det är inte bara som jag säger. För en journalist är det väldigt viktigt att hitta "Vad är grejen?" i en artikel. Vad ska artikeln fokusera på? Och det lyckades inte jag hitta. Min artikel spretade mot alla håll för att jag vill pressa in så mycket information som möjligt. Inte bra! Och trots att jag visst att jag inte lyckats kunde jag bara inte veta hur jag skulle lösa problemet.

Men tack vare den konstruktiva kritik jag fick från min opponentgrupp så kunde jag skriva om den och känna mig åtminstone lite nöjdare. Det blev en något klarare vinkel och framför allt en kortare artikel.

Att skriva kort och med enkelt språk kommer att bli en av de tuffaste utmaningarna för mig. Som ni kanske märker älskar jag långa ord och långa meningar. Jag skriver ganska rörigt och antagligen svårläst. Och det är verkligen ajabaja! Men utbildning är ju faktiskt till för att lära sig, så bit i hop Veronica och ta kritiken för det den är. En hjälp till att förhoppningsvis bli en god journalist :)

Om ni läste mitt senaste inlägg så vet ni hur less man kan bli på alla dessa råd om hunduppfostran. Men ibland, av rätt personer, kan det också bli jättebra.

I ett av husen inte långt har det flyttat in en man som har haft pumi hela livet och som också har fött upp hundar av denna ras. Han har ingen pumi nu utan någon dvärghund av något slag. Denna man mötte Troy och jag under en av våra promenader och eftersom han kände igen rasen så blev han intresserad. Och det var tur för Troy och mig. Jag har hittills fått många bra råd av honom hur jag ska göra med Troy och han tycks inte heller tycka att Troy är ett hopplöst fall. Och det ska jag säga er är helt enkelt underbart med tanke på vad jag har fått höra av kreti och pleti under mitt snart ett år tillsammans med Troy. Troy är inte hopplös och förhoppningsvis är inte jag det heller :). Det var också skönt att få veta att mitt nya sätt att lugna Troy på promenaderna inte är fel. Den här mannen tycker jag gör helt rätt. Hårda tag fungerar inte med en pumi, det är då ett som är säkert. Och förutom att lugna Troy så lugnar det faktiskt mig också. Och är jag lugn så blir Troy lugnare.

Jag hoppas på många fler fina råd från denna pumiexpert.

Sedan har jag faktiskt grannar som inte är helt tokiga heller. De har lovat att ställa upp och närma sig Troy allt eftersom. Förhoppningen är att de till sist ska kunna klappa honom. All sådan social träning är toppen! Och givetvis så tackar både jag och Troy (innerst inne iaf) för denna hjälp.

Så tips från couchen, eller från människor i ens omgivningen behöver inte vara helt fel. Det hänger så mycket på hur det framförs. Som rådgivning eller som kritik. Han som erbjöd sig att kasta nycklarna på hunden vill jag dock inte klassa som rådgivare. Där är nog besserwisser en betydligt bättre benämning.

Som ni kanske vid det här läget vet så har jag en liten problemhund. Det finns ingen bättre hund överhuvudtaget för mig, trots problemen. Troy är verkligen mattes lilla gullegris :). Men det hindrar förstås inte att det är ganska jobbigt med hans problem, särskilt när man ska gå ut med honom. Efter lång sommarvistelse på landet där både kontakten med människor och hundar är begränsad i jämförelse med här i stan så var vi tillbaka på ruta ett, eller kanske ruta minus fem, när vi väl flyttade hem igen. Men skam den som ger sig. Det är bara att börja om på nytt. Och det har jag faktiskt gjort helt hållet och det tycks fungera även om det tyvärr går sakta framåt. Men även myrsteg i rätt riktning är framsteg.

Jag har nu börjat med att så fort Troy blir rädd, arg och okontrollerbar så måste han sitta ner tills han lugnar sig. Och inte först han är lugn får han resa sig. Och det här fungerar faktiskt, även om vi under vissa promenader tar extra långt tid på oss för att gå den vanliga rutten. Det blir blir många "sittningar".

Nu skulle man kunna tro att hur jag väljer att uppfostra min hund är ingen annans problem än mitt så länge jag inte slår hunden, vilket jag aldrig skulle göra. Det borde framgå klart och tydligt när jag har Troy att sitta ner samtidigt som jag korrigerar muntligen hans skällningar. Men inte då. Tydligen inbjuder jag folk i detta läge att kommentera hundens ilska, skällningar samt min uppfostran. Vilket för min del är ytterst frustrerande! Så fort jag släpper min koncentration från hunden till personen passar Troy på att utnyttja situationen. Som sagt ytterst frusterande! Och inte blir det bättre av att kommentarer som:

- Ska jag kasta nycklarna på honom?

Nej tack, blir då min kommentar. Jag sköter hans fostran på mitt sätt. Och svaret då?

- Men det verkar ju inte fungera!

Tror ni man blir glad? Jag ska inte berätta vad jag svarade men ni som känner mig vet hur sarkastisk och ironisk jag kan bli i sådana här lägen och det ger knappast något trevligt bemötande. Men i det läget, efter sannolikt tusentals mer eller mindre värdelösa hunduppfostringstips, så är jag bara så oerhört less och orkar inte med minsta lilla kommentar. Fy mig antar jag! Den stackars farbron ville väl bara vara snäll. Iaf hoppas jag det.

eller något sådant. Jag har iaf haft en riktigt härlig musiklyssnarkväll i kväll. Det är jättesällan jag lyssnar på musik här hemma. På något sätt kopplar jag mest ihop bil och musiklyssning. Kanske beror det på att jag har betydligt bättre stereo i bilen än här hemma. Men jag tror också att det beror på att tv:n står på dagarna igenom här hemma. Inte för jag tittar hela tiden (då skulle jag knappast få något gjort över huvudtaget) men den står ofta på som både bild- och ljudkälla.

Men i kväll blev det alltså en musikstund. Jag har hittat en ny favorit. En sådan där härligt lugn musik som passar att lyssna på en stilla söndagkväll när man känner att allt man vill är att undvika att komma upp i varv. I'm so relaxed. Min nya favorit kunde ni se uppträda hos Skavlan i fredags, Melody Gardot. Om ni gillar lite jazzig musik och vet med er att ni gillar Norah Jones kan jag rekommendera Melody Gardot. Superbra faktiskt! Ok då, inte riktigt i klass med Norah Jones men absolut värd att lyssnas på.

Just nu strömmar det helt annan musik ut ur pc:ns högtalare. Musik som denna sommar tycks ha ersatt Bon Jovi som min absoluta favoritmusik. Kan ni gissa? Kanske inte, det är ju ett tag sedan de släppte något senast gissar jag. Iaf med originalsångaren eftersom han tyvärr är död sedan många år tillbaka. Favoriten över alla andra just nu är faktiskt Queen. Jag tycker deras musik är helt enkelt underbar för den tilltalar mig på absolut alla möjliga sätt. Och Freddie Mercurys stämma är fantastik. Queen = I just love them!!! (Som ni märker så tycks jag gilla att svänga mig med engelska uttryck i kväll. Man kan undra varför. Jag skyller på trötthet :))

Och där gick Queen över i Michael Jackson. Bara bra musik i kväll :)

K-G Bergström slutar på Svt. Kolla in denna "extra" nyhetssändning från Rapport. Riktigt kul faktiskt, särskilt Fredrik Reinfeldt som lyckas hålla masken :)

Så här kan det kanske gå till när man ringer en eventuell arbetsgivare:

http://www.nyhetsverket.se/readNews.html?id=2873

I dansk tv blir det ingen julkalender i år. Svt rapporterar om att cheferna inte tycker att julkalendern är tillräckligt rolig och spolar den helt enkelt. Och jag skulle tro att de har rätt. Hur kul låter egentligen H*A*S*H (inspirerad av den gamla tv-serien M*A*S*H) där animerade dockor i form av soldater ägnar sin tid åt att röka hasch i det fiktiva landet Problemistan? Nja, knappast något hit i julkalender-genren, iaf med svenska mått mätt.

Dagen.se rapporterar om att brudpar allt oftare ställer krav på prästens utseende. Tjocka präster har tydligen blivit utbytta i sista minut och kvinnliga präster har rekommenderats av bruden att uppsöka samma sminkös som hon.

ÄR DET INTE HELT SJUKT??? Vad har prästens utseende med vigseln att göra kan man undra? Snacka om bridezillas som måste regissera precis allt på sitt drömbröllop. Är det verkligen det yttre som gör ett bröllop lyckat? Nej, knappast! Jag tror att ett inte helt "perfekt" bröllop faktiskt är just det perfekta.

Så här duktig på fickparkering vore det inte så tokigt att vara :)

Trots uttalat bloggstopp för kvällen kommer här en ynka liten, men åh så viktig, uppdatering :). Jag har bytt profil/adress (eller vad det nu heter?) till twitter. Vi uppmanades i dag på en gästföreläsning av Sofia Mirjamsdotter att börja twittra. En journalist måste tydligen vara med på Facebook (vilket jag redan är) och twittra för ha en chans att hänga med. Jag har ju förstås redan twittran men inte med någon större entusiasm så jag tyckte det var lika bra att radera det gamla och starta upp på ny kula. Ni hittar mig nu på:

twitter.com/VeronicavonF

Stressattacken har nu släppt. Jag har fått en möjlighet till att hämta andan. Dagens föreläsning är inställd pga sjukdom. Givetvis tråkigt för föreläsaren men skönt för mig. Nu har jag möjlighet att plugga idag och åka på ett möte i Härnösand i kväll. Det var verkligen som att sten föll från mitt bröst. Synd bara att jag inte upptäckte det här tidigare. Informationen skickades ut redan 8.15 i morse. Hade jag läst det då hade jag aldrig behövt bli så stressad. Men strunt i det. Nu är livet "more on its track" igen :)

Nu ska jag gå och tvätta ur färgen ur håret. Har ledsnat på att ha orange hår och vill bli vacker (?!) brunett i igen :)

Idag känner jag mig så otroligt stressad. Men ändå har jag tid att sitta här och skriva kanske ni tycket. Och ni helt rätt. Jag borde göra något vettigt i stället. Men det känns som om jag är så överväldigad av stress att jag inte kan göra något. Jag skulle helst vilja krypa in under en gammal filt och gråtande gömma mig från omvärlden. Låter inte det trevligt :). Varför måste livet vara så komplicerat och jobbigt? Varför kan inte lyckokänslan från några dagar sedan leva kvar längre? Varför kan man vakna glad men en halv timme senare vara ner i ravinens djup? Varför?

Nåja, jag kan väl inte sitta här och klaga hela dagen. Dags att fixa frukost till hunden och börja göra sig i ordning. Skolan och det komplicerade livet väntar!

Eller i dag, för att vara exakt, är en annandag. Som tur är börjar föreläsningen först kl 13 så lite sovmorgon blir det iaf. Nu har jag iofs lovat mamma att hjälpa henne med en grej kl 11. Men jag behöver inte åka först tio minuter innan och det är en av de absoluta största fördelarna med att vara hemma i stan igen. Korta avstånd till det mesta.

Nu ska jag ut med hund för en "snabb-kissning", ja hunden och inte jag :). Sedan väntar den stora härliga sängen. Natti natti på er allihopa :)

Jag måste som sagt försöka lära mig Indesign. Är någon som känner till någon bra sajt eller bok om Indesign som jag skulle kunna prova? Jag är oerhört tacksam för alla möjliga tips. Please, lite hjälp :)

I helgen har jag haft föreläsningar varje dag. Som om inte min journalistutbildning skulle vara nog så har jag också hoppat på en extra kurs. Jag läser på distans Grafisk design med inriktning Tidningsdesign (15 hp). Verkligen ett jätteintressant ämne men jag kan väl inte påstå att jag kände mig så där särskilt inspirerad inför helgen. Det hade verkligen varit skönt att vara ledig i stället och det hade förstås inte skadat om jag hade haft möjlighet att plugga inför tentan i journalistik. Men, men ... det är bara att bita ihop om man vill lära sig något. Typografi, kreativ process och Indesign är några av de ämnen som stod på helgens schema. Jag är jättenöjd med alla föreläsningar med ett stort undantag, Indesign. Jag är helt novis på Indesign och vad jag har förstått skulle inte det vara något problem eftersom det inte krävdes några förkunskaper i det programmet. Tänk vad man kan ha fel.

Idag skulle vi alltså lära oss Indesign och jag hade förstås valt nybörjargruppen. Jag var nog i stort sett den enda som aldrig hade sett programmet. Men jag gillar att lära mig nya program så jag hade väl inte väntat mig några problem. Efter en snabb genomgång av läraren fick vi så pröva själva. Spännande, tyckte jag. Efter tag kan man säga att jag totalt, faktiskt, körde fast. Jag försökte verkligen in i det längsta själv komma vidare för jag är egentligen inte någon som tycker om att be om hjälp (lite dumt kanske men sådan är jag). Till sist fick jag inse mina begränsningar och försökte be om hjälp. Efter ett antal nonchaleringar av läraren när hon ständigt tycktes hitta andra att hjälpa om och om igen så var hon väl till sist tvungen att närma sig. Jag log och sa att jag var något av en novis och behövde lite hjälp. Responsen var ett alldeles uttryckslöst ansikte. Det kändes nästan som att få ett slag i ansikten. Nåja, hon svarade på frågan men någon möjlighet till följdfråga fanns det inte för då blev det plötsligt jättebråttom att ha en ny genomgång. Detta upprepas sedan vid ytterligare ett tillfälle. Det kändes som hon tyckte att jag var fullständigt värdelös och gjorde inget annat än att ställa frågor. Att alla andra tycktes ställa betydligt fler frågor än mig räknades tydligen inte. Jag är uppenbarligen inte "teacher's pet" i detta fall :). Och denna lärare är härmed inte någon av mina favoriter, för att uttrycka det milt. Till sist insåg jag att jag lika bra kunde gå därifrån och försöka lära mig detta på helt egen hand. Och så får det bli. Så nu ska jag försöka införskaffa Indesign. Tydligen finns det möjlighet till studentrabatt på programmet och tur är väl det för annars hade jag varit tvungen att hosta upp någonstans i storleksordningen 12000 kr. Och då hade jag nog fått hålla till godo att sitta på skolan och jobba.

Äntligen! Jag sitter just nu i min älskade soffa här hemma och slötittar på tv, Enemy of the state tror jag. Jag har i kvället flyttat hem från stugan. Det låter kanske som en enkel grej men det var det inte. Särskilt med tanke på hur mycket prylar jag har släpat hemifrån till stugan. Jag kan säga så här; bilen hade inte rymt en enda liten pryl till. Och då vill jag att ni ska tänka på att jag bor på tredje våningen utan hiss. Vänligen räkna själva ut hur slitigt det var att tömma bilen och släpa prylarna uppför alla trappstegen. Jag fick springa upp och ner för trapporna åtskillliga gånger. Jobbigare än värsta aerobicpasset ska ni veta.

Hur som helst, alla prylarna finns nu i lägenheten. Men så mycket mer har jag inte orkat göra i kväll. Förutom att lägga smutstvätten (och den var stor) i tvättkorgen och plocka upp datorn ur väskan har jag inte gjort något mer. Som ni kanske förstår har jag väskor och påsar överallt. Troy hoppar galant över dem. Jag intar ett mer snubblande förhållningssätt till dem. Jag känner mig för trött och seg i kväll för att ta i tu med dem. Eftersom jag utgår från att eländet är kvar i morgon också (vart skulle det annars ta vägen???) så får det helt enkelt vänta till i morgon kväll. Det är bättre att skjuta upp otrevligheter till morgon och slappa nu än att slita i kväll. Det är mitt motto just precis här och nu.

Jag har så mycket som jag vill berätta om min journalistutbildning men jag orkar bara inte just nu. Så fort jag loggar in känner jag hur trött jag är och bara vill sova. Jag måste kliva upp 6.20 i morgon för att hinna från Viksjö till föreläsningen kl 8.15. Kan inte säga annat än att jag längtar tills jag flyttar hem till stan igen. Önskar verkligen att det blir snart. Väl hemma kan jag faktiskt få lite längre sovmorgnar.

Det är iaf konstigt hur trött jag är nu för tiden. Här har man varit ledig hela sommaren och bara njutit så jag borde verkligen vara helt och hållet utvildad. Men inte då. Men det är tuff utbildning som jag hoppat på, den saken är då säker. Föreläsning två gånger om dagen varje dag och inpluggning av litteraturen på kvällstid. Jag är verkligen inte van med att ha föreläsningar så intensivt och inte med så mycket kurslitteratur för den skull heller.

Hur som helst, jag lovar att återkomma med lite berättelse från skolan snart för jag har några ganska dråpliga att berätta :). Jag kan dock inte lova när det blir. Lördag och söndag är helt inbokade med förläsningar 8-18 eftersoom jag läser en kurs i tidningsdesign utöver journalistutbildningen (blir trött bara jag tänker på helgens föreläsning).

En liten undran bara: är det någon som har något superbra tips på hur man ska bli piggare? Alla förslag välkommnas varm :)

Nu får det vara nog för i dag. Säng och kudde nästa! God natt och god dag på er alla :)

står på kvällens schema. Jag måste hinna läsa lite (eller egentligen mycket förstås) av kurslitteraturen idag. Jag får lite halvt panik när jag inser hur mycket jag har kvar att läsa och hur lite jag faktiskt har läst sedan kursen startades för en dryg vecka sedan. Skärpning nu Veronica! Jag skulle också vilja hinna se på tv i kväll. Idol kör igång och så fortsätter Överlevarna. Men om jag pluggar fram till kl 20 kan jag kanske ta två timmars paus!? Egentligen inte men så får det bli :)

är det här i min lilla stuga. Jag hade glömt att sätta på värmen i tid i stugan så när jag skulle gå och lägga mig var det bara nio grader inomhus. Och det är riktigt kallt kan jag meddela. Jag sitter nu i sängen i träningsbyxa, långtröja, sockar och morgonrock och kör elementet för fyllt. Men än så länge har temperaturen bara nått upp till 17 grader och det tycker jag är i kallaste laget. Det får gärna bli minst 20 grader här inne för att jag ska kunna sova riktigt gott. Fläkten går nu också för att det ska bli varmare men det går inte riktigt att sova i det oljudet, tyvärr.

Ute är det just nu 3,2 grader varmt. Undrar om det blir kallare i natt eller om botten är nådd? Vad jag vet har det hittills inte varit något nattfrost men det lär väl vara att vänta när som helst. Och då går det inte längre att lura sig att det fortfarande är sommar. Det är bara att inse fakta att hösten nu är här.

I fredags gick jag förbi Självfallet och bestämde mig för att gå in och höra om det fanns någon drop-in-tid. Och jodå, tid fanns inom fem minuter. Glad blev jag för jag har verkligen sett hemsk ut i håret hela sommaren pga all misslyckad färgning i kombination med sol (den lilla sol som funnits har tydligen hittat till mitt hår). Nu äntligen skulle jag bli fin i håret trodde jag. Men det är nog ingen större hit att ta en drop-in-tid. Frisören verkade ganska småsur, antagligen hade hon sett fram emot en ledig tid eller helt enkelt att få gå hem tidigare, vad vet jag. Och så kom jag här och förstörde allt i sista minut. Fy på mig! Men kan man inte klara av inställda planer ska man heller inte erbjuda drop-in-tider. Nåväl, kommunikationen mellan mig och frisören blev väl inte den allra bästa men vi fick iaf klart att jag ville spara så mycket som möjligt av längderna men att hon fick fria händer att klippa så mycket som behövdes pga risigheten. Och inga större problem innebar väl det. Det gick väldigt fort och så här några dagar efterhand kan jag kanske bara konstatera att bättre klippt har jag väl varit. Under klippningen nämnde jag iaf att jag oftast brukar låta håret självtorka så när klippningen var klar frågade hon om jag ville låta det självtorka även nu. Men eftersom jag befann mig på stan och såg betydligt värre ut i håret än en vanlig morgon så tyckte jag att det var bäst att hon torkade och fönade håret. BIG MISSTAKE!!! Hon satsade på den lockiga looken (iofs inget fel i vanliga fall) och ganska snart såg jag ut som ett troll med även ännu mer risigt hår än när jag kom in genom dörrarna till Självfallet. Det var absolut fruktansvärt fult!!! Jag kan inte beskriva det på annat sätt.

I det läget borde jag väl antagligen ha klagat men jag är inte direkt en person som öppet klagar på sådant jag köpt (dumt, jag vet men sådan är jag tyvärr). Min tanke var att hon har inte hade direkt misslyckats med själva klippningen och att jag kan ordna till håret bara jag kommer ut. Och allt vore väl med detta. Då kommenterar hon att det nu har slutat regna. Själv svarar jag då: Vilken tur, annars skulle håret ha blivit ännu värre! Jag menade verkligen inte att säga det men efter att ha sett det fula virrvarr med lockar i mitt hår så kunde jag ana hur regnet ännu mer skulle förvärra det. Munnen var helt enkelt snabbare än hjärnan och avslöjade vad jag tyckte innan hjärnan hunnit censurera det. Frisören kommenterade inte min freudianska felsägning eller "slip of the tounge" men såg om möjligt ännu surare ut än tidigare.

Väl ute från salongen kunde jag dock dra ut lite lockar mitt på huvudet så jag kunde ta mig till bilen med äran i behåll. Jag kan också säga så här: det var absolut sista gången jag gick till Självfallet. Att för 420 kr få en sådan dålig klippning och stylning är inget jag längtar efter fler gånger. Det skulle inte förvåna mig om Troy kunde göra det snyggare :)





Bild: www.photoxpress.com

Som utlovat kommer här nu en "rapport" från tjejmilenhelgen förra helgen.

Partypinglorna drog iväg söderut redan på torsdag eftermiddag. Framför oss låg en helg fylld med shopping, nöjen och tjejmil. Definitivt en helg som platsar på helgernas topptrelista. För att få så mycket pengar som möjligt över till shopping och nöjen gäller det att hitta så billigt boende som möjligt. Och det gjorde vi verkligen denna gång. Vi hamnade på Hotell Sundbyberg i Hallonberg. Vill man ha ett lyxig boende har man nog hamnat fel om man hamnat i Hallonbergen. Men om man vill bo billigt, rent och fräscht, nära till t-banestationen och med oväntat bra och trevlig service, ja då kan här vara det rätta stället. Vi bodde i en tvårumslägenhet (lägenhetshotell om ni undrar) och personalen var snäll och la in en extra säng eftersom vi var fyra och de befintliga sängarna var tre. Det serverades också frukost men något frukostrum fanns inte. Istället la personalen in frukost i kylskåpet i lägenheten kvällen innan. Helt perfekt faktiskt. Det passade verkligen oss partypinglor som kom hemma ganska sent (eller egentligen ganska tidigt) efter en utekväll och inte direkt kände för att passa en frukosttid. Sömn kan ytterst värdefullt :).





Väl nere i Stockholm blev det en liten "julklappsutdelning". Partypingla nr..., nåja strunt i numren, det är väl bäst att låta övriga partypinglor sinse emellan göra upp om rangindelningen (själv är naturligtvis nr 1..., jaja jag ska sluta ljuga, nr 4 ska det förstås vara)... lång utläggning om något mindre oväsentligt kanske. Tillbaka till verkligheten. C överraskade oss med att dela ut kepsar åt oss, kepsar som kunde användas i tjejmilens spår. Kepsarnas budskap överlåter jag till var och en att tolka :). En stort tack hur som helst för kepsen, kul grej :).




Partypingla "modellar" våra presenter samt sportbehå.



Fredagen gick åt till shopping. Yeah!!! Vi kom alla tillbaka till hotellet med en och annan påse fylld med våra fynd. Fötter och plånbok fick verkligen slita hårt. För egen del blev det två toppar, en behå, parfym och lite smycken (något mer? kanske, kommer faktiskt inte ihåg). Därefter inmundigades pizza och dryck av varierande slag medan vi gjorde oss vackra (vackrare, förstås) för utgång. Sedan väntade Engelen i Gamla stan (fick jag avslöja stamstället tro? Kanske skulle det ha varit en välbevarad hemlighet, nåja strunt samma) och efter att detta ställe stängt styrde vi kosan mot Patricia och stängde det stället också. "Hemma" i Hallonbergen var vi inte först någon gång vid sextiden på lördag morgon.

Efter några timmars sömn (allt för få) styrde vi kosan in mot centrum igen. Betydligt segare än dagen innan strosade vi mest runt i Gamla stan utan något direkt bestämt mål. En god räkmacka på ett fik i Gamla stan stod också på dagordningen.

Kinamat och diverse dryck slank ner innan processen med att göra oss vackra (tycktes ta längre tid denna gång att bli vacker, undra vad det berodde på???????) för utgång startades. Vi hamnades sedan på Karlsson på Kungsgatan. Tyvärr spelades det ganska urusel musik där, ganska ovanligt faktiskt, det brukar ju vara ok där. Kvällen, eller natten, blev dock inte så lång som kvällen innan. Vissa av oss skulle ju springa (GÅ) tjejmilen och behövde några timmars sömn för att ladda om :)




En lördagseftermiddag i Gamla stan.



Så var söndag och den egentliga orsaken till varför vi åker till Stockholm just denna helg, tjejmilen. Själv valde jag att stå över i år (och kan faktiskt inte påstå att jag saknade loppet så där särskilt mycket, sch, säg inget till partypinglorna) pga av mina fötter som jag har problem med efter en stukning i början av juni. Jag misstänkte, och fick det bekräftat, att en helg med shopping och nöjen skulle slita ont på särskilt min vänstra fot och jag fick rätt. Det finns inte en chans i världen att min fot hade klarat en mil runt Djurgården utan minsta lilla vila. Så därför ingen tjejmil för mig. Jag tog mig dock dit för att se partypinglorna tas sig över mållinjen. Duktiga partypinglor!!!

men just nu blir det inte. Förkylningen härjar fortfarande i min kropp även om det inte är den allra värsta (är helt feberfri, tack och lov). Jag känner dock att jag inte orkar blogga längre i kväll. Varje ynka minuts sömn bör tas till vara känns det som. Men jag lovar att snart komma med uppdateringar från studierna samt utlovat från Stockholmsresan. Om inte förr, så lär det nog bli av i helgen. Så håll ut :)

Nu har jag ett avtalat möte med Mr. Huvudkudde. NattiNatti allihopa :)