Veronicas funderingar

Idag känner jag mig så otroligt stressad. Men ändå har jag tid att sitta här och skriva kanske ni tycket. Och ni helt rätt. Jag borde göra något vettigt i stället. Men det känns som om jag är så överväldigad av stress att jag inte kan göra något. Jag skulle helst vilja krypa in under en gammal filt och gråtande gömma mig från omvärlden. Låter inte det trevligt :). Varför måste livet vara så komplicerat och jobbigt? Varför kan inte lyckokänslan från några dagar sedan leva kvar längre? Varför kan man vakna glad men en halv timme senare vara ner i ravinens djup? Varför?

Nåja, jag kan väl inte sitta här och klaga hela dagen. Dags att fixa frukost till hunden och börja göra sig i ordning. Skolan och det komplicerade livet väntar!