En liten uppdatering från studiefronten
Som ni kanske har märkt har jag inte bloggat särskilt mycket sedan jag började plugga nu i höst. Orsakerna är att jag helt enkelt haft ganska fullt upp samt att inspirationen för bloggning inte har varit den allra högsta. Det är ibland svårt att vara kreativ när man stressig. Och det känns bättre att reservera kreativiteten för studierna än att "slösa" den här på bloggen. Jag skulle vilja utlova bättring men om jag känner mig själv rätt så är bättre att låta bli. Jag kan däremot lova att jag inte ska sluta blogga men det finns viss risk att det kan bli sporadiskt emellanåt. Men vem vet, kanske börjar bloggningslusten att bubbla över nu efter att jag har skrivit mitt fjärde inlägg för kvällen.
Just nu är det tentaplugg som gäller. Vi har tenta både på fredag och måndag. En särdeles stressig vecka alltså. Jag måste hinna läsa allt som jag släpar efter i. Tisdag går tyvärr bort för seminarier i den övning vi haft i några veckor.
Den stora skrivövningen har pågått under två veckors tid. Vi har fått föreläsningar av externa personer som har berättat om deras syn på journalistik med mera. Utifrån dessa föreläsningar skulle vi hitta något intressant att skriva om och spinna vidare på. Jag fastnade för journalisten Sofia Mirjamsdotter (med bloggar som http://mymlanthereal.wordpress.com/, http://samesamebutdifferent.se/ och http://blogg.aftonbladet.se/1) som föreläste om sociala medier så det var där jag hittade min vinkel.
Man skulle skriva en artikel på 1500-4000 tecken. Min artikel blev jättelång och jättedålig och det är inte bara som jag säger. För en journalist är det väldigt viktigt att hitta "Vad är grejen?" i en artikel. Vad ska artikeln fokusera på? Och det lyckades inte jag hitta. Min artikel spretade mot alla håll för att jag vill pressa in så mycket information som möjligt. Inte bra! Och trots att jag visst att jag inte lyckats kunde jag bara inte veta hur jag skulle lösa problemet.
Men tack vare den konstruktiva kritik jag fick från min opponentgrupp så kunde jag skriva om den och känna mig åtminstone lite nöjdare. Det blev en något klarare vinkel och framför allt en kortare artikel.
Att skriva kort och med enkelt språk kommer att bli en av de tuffaste utmaningarna för mig. Som ni kanske märker älskar jag långa ord och långa meningar. Jag skriver ganska rörigt och antagligen svårläst. Och det är verkligen ajabaja! Men utbildning är ju faktiskt till för att lära sig, så bit i hop Veronica och ta kritiken för det den är. En hjälp till att förhoppningsvis bli en god journalist :)
Just nu är det tentaplugg som gäller. Vi har tenta både på fredag och måndag. En särdeles stressig vecka alltså. Jag måste hinna läsa allt som jag släpar efter i. Tisdag går tyvärr bort för seminarier i den övning vi haft i några veckor.
Den stora skrivövningen har pågått under två veckors tid. Vi har fått föreläsningar av externa personer som har berättat om deras syn på journalistik med mera. Utifrån dessa föreläsningar skulle vi hitta något intressant att skriva om och spinna vidare på. Jag fastnade för journalisten Sofia Mirjamsdotter (med bloggar som http://mymlanthereal.wordpress.com/, http://samesamebutdifferent.se/ och http://blogg.aftonbladet.se/1) som föreläste om sociala medier så det var där jag hittade min vinkel.
Man skulle skriva en artikel på 1500-4000 tecken. Min artikel blev jättelång och jättedålig och det är inte bara som jag säger. För en journalist är det väldigt viktigt att hitta "Vad är grejen?" i en artikel. Vad ska artikeln fokusera på? Och det lyckades inte jag hitta. Min artikel spretade mot alla håll för att jag vill pressa in så mycket information som möjligt. Inte bra! Och trots att jag visst att jag inte lyckats kunde jag bara inte veta hur jag skulle lösa problemet.
Men tack vare den konstruktiva kritik jag fick från min opponentgrupp så kunde jag skriva om den och känna mig åtminstone lite nöjdare. Det blev en något klarare vinkel och framför allt en kortare artikel.
Att skriva kort och med enkelt språk kommer att bli en av de tuffaste utmaningarna för mig. Som ni kanske märker älskar jag långa ord och långa meningar. Jag skriver ganska rörigt och antagligen svårläst. Och det är verkligen ajabaja! Men utbildning är ju faktiskt till för att lära sig, så bit i hop Veronica och ta kritiken för det den är. En hjälp till att förhoppningsvis bli en god journalist :)
Kommentarer
Trackback
