Ibland helt fantastiska hundtips
Om ni läste mitt senaste inlägg så vet ni hur less man kan bli på alla dessa råd om hunduppfostran. Men ibland, av rätt personer, kan det också bli jättebra.
I ett av husen inte långt har det flyttat in en man som har haft pumi hela livet och som också har fött upp hundar av denna ras. Han har ingen pumi nu utan någon dvärghund av något slag. Denna man mötte Troy och jag under en av våra promenader och eftersom han kände igen rasen så blev han intresserad. Och det var tur för Troy och mig. Jag har hittills fått många bra råd av honom hur jag ska göra med Troy och han tycks inte heller tycka att Troy är ett hopplöst fall. Och det ska jag säga er är helt enkelt underbart med tanke på vad jag har fått höra av kreti och pleti under mitt snart ett år tillsammans med Troy. Troy är inte hopplös och förhoppningsvis är inte jag det heller :). Det var också skönt att få veta att mitt nya sätt att lugna Troy på promenaderna inte är fel. Den här mannen tycker jag gör helt rätt. Hårda tag fungerar inte med en pumi, det är då ett som är säkert. Och förutom att lugna Troy så lugnar det faktiskt mig också. Och är jag lugn så blir Troy lugnare.
Jag hoppas på många fler fina råd från denna pumiexpert.
Sedan har jag faktiskt grannar som inte är helt tokiga heller. De har lovat att ställa upp och närma sig Troy allt eftersom. Förhoppningen är att de till sist ska kunna klappa honom. All sådan social träning är toppen! Och givetvis så tackar både jag och Troy (innerst inne iaf) för denna hjälp.
Så tips från couchen, eller från människor i ens omgivningen behöver inte vara helt fel. Det hänger så mycket på hur det framförs. Som rådgivning eller som kritik. Han som erbjöd sig att kasta nycklarna på hunden vill jag dock inte klassa som rådgivare. Där är nog besserwisser en betydligt bättre benämning.
I ett av husen inte långt har det flyttat in en man som har haft pumi hela livet och som också har fött upp hundar av denna ras. Han har ingen pumi nu utan någon dvärghund av något slag. Denna man mötte Troy och jag under en av våra promenader och eftersom han kände igen rasen så blev han intresserad. Och det var tur för Troy och mig. Jag har hittills fått många bra råd av honom hur jag ska göra med Troy och han tycks inte heller tycka att Troy är ett hopplöst fall. Och det ska jag säga er är helt enkelt underbart med tanke på vad jag har fått höra av kreti och pleti under mitt snart ett år tillsammans med Troy. Troy är inte hopplös och förhoppningsvis är inte jag det heller :). Det var också skönt att få veta att mitt nya sätt att lugna Troy på promenaderna inte är fel. Den här mannen tycker jag gör helt rätt. Hårda tag fungerar inte med en pumi, det är då ett som är säkert. Och förutom att lugna Troy så lugnar det faktiskt mig också. Och är jag lugn så blir Troy lugnare.
Jag hoppas på många fler fina råd från denna pumiexpert.
Sedan har jag faktiskt grannar som inte är helt tokiga heller. De har lovat att ställa upp och närma sig Troy allt eftersom. Förhoppningen är att de till sist ska kunna klappa honom. All sådan social träning är toppen! Och givetvis så tackar både jag och Troy (innerst inne iaf) för denna hjälp.
Så tips från couchen, eller från människor i ens omgivningen behöver inte vara helt fel. Det hänger så mycket på hur det framförs. Som rådgivning eller som kritik. Han som erbjöd sig att kasta nycklarna på hunden vill jag dock inte klassa som rådgivare. Där är nog besserwisser en betydligt bättre benämning.
Kommentarer
Trackback
