Amazing Wednesday...
Jag har i alla fall fotat en hel massa bilder helgen som var. Jag har plockat ut en antal, säkerligen ett alldeles för stort antal, som jag tänkte visa er. Men jag måste photoshoppa dem lite innan jag lägger ut dem. Ett bra sätt att träna för att bli bättre på photoshop. Men det blir inga bilder i kväll. Jag måste nog krypa ner i kojen nu för lite välbehövlig skönhetssömn. Vovven och jag ska ta en långpromenad i morgonbitti, hur nu det ska gå med tanke på hur morgontrött jag är. Men jag måste försöka trötta ut Troy. Han ska tyvärr vara ensam hemma i morgon (jag kommer hem på lunchen i alla fall) och det vore bra om han var extra trött och sov. Dagmatten fyller år i morgon och ville vara ledig. Vilket jag förstås förstår. Hoppas nu bara att Troy klarar av att vara ensam hemma så att inte grannarna ringer och klagar som de gjorde när vi var nyinflyttade.
Om jag bloggar i morgon, lovar jag berätta om bankrånet som jag och många, många fler med mig bevittnade idag. Ok då, vi såg bara när de förde rånaren ut i kalsongerna. Som tur var blev ingen skadad. Mer detaljer följer i morgon.
Sov gott, det ska jag. Det lovar jag verkligen ;)
LONDON, LONDON, LONDON, LONDON, LONDON, LONDON, LONDON, LONDON, LONDON
Nu är det klart! Flyg och hotell är äntligen bokat. London, you better watch out for here we come.
Den 16 juni styr partypinglan Cathrine och jag kosan mot Arlanda för att sedan sväva över havet det blå (och ganska mycket land också förstås). Det ska bli så kul! På fem dagar i min favoritstad ska man nog hinna med ett och annat (och tyvärr tömma plånboken också). Det är så härligt att ha något att se fram emot. Precis vad jag behöver en tuff dag som denna. LONDON, always in my heart :) :) :)
Saknar Åstön
Trots att Gävle är en kuststad så saknar jag verkligen havet. Havet är inte närvarande på samma sätt som det är i Sundsvall.
Jag har också insett att Medelpad och Ångermanland är otroligt vackra landskap. Många gånger mer vackra än jag någonsin har vetat.
Smultronställe. Åstön är Troys och mitt absoluta smultrunställe. Helt perfekt för en liten pumi att sträcka ut långbenen under språngmarsch i sanden.
Hälsningar från Troy
Stilig hund. Har ni sett en sådan vacker pumi? Ingen poserar som bra som Troy. Han vet exakt vilken som är hans bästa sida.
Skådar ut över Mälaren. Ibland måste man byta pose. En liten pumi vill visa vilka vackra ben han har. Men klippningen, de är en annan sak. Matte kommer aldrig att bli något mästerfrisör.
Våt om rumpan. Även en fotogenique kan ledsna. Särskilt när det regnar. Att sätta ner rumpan på en regnvåt mark är en inte det trevligaste. Kanske matte inte ser att en liten pumi fuskar och sitter med rumpan en bit från marken.
Ett besök i Västerås
Tyvärr var vädret inte det allra trevligaste. Regn, regn och åter regn, så vill jag sammanfatta eftermiddagens väder. Troy och jag blev alldeles slaskvåta när vi promenerade runt segelbåtarna vid Mälarens strand i Västerås. Tänk vad härligt om det hade varit strålande solsken istället. Och tänk vad vackra bilder jag hade fått om solen skänkt sin glans över dem. Men vädrets makter är tydligen inget vi styr över. Vilket inte var något jag upptäckte först idag. Nej, det har följt mig från barnsbenen. Precis som för alla andra födda på dessa breddgrader. Man får helt enkelt intala sig själv att vädrets växlighet gör livet spännande. Tänk att vakna varje dag och veta, innan man dragit upp persiennerna, att det åter är en dag i värme och sol. Hmm, lite lockande, eller till och med mycket lockande, måste jag nog trots allt medge att det vore med ett sådant klimat. Men antagligen skulle man inte uppskatta sol och värme om man visste att man hade det för jämnan. Men betydligt mindre andel av "fulvädret" skulle jag helt klart inte säga nej till. Ge oss nu värme. Ge oss sol. Våren är här men var är det efterlängtade soliga och varma vårvädret? Inte var det i Västerås idag i alla fall.
Här är några bilder från Östra Mälarstrand i Västerås.
Helgen över och ny vecka väntar
Så var det söndag kväll och om bara någon timme går vi in i en ny vecka. En vecka som vi ännu inte vet något om. Vi kanske har saker inplanerade men man kan aldrig vara en sekund säker på att planer följs fullt ut. Och är det inte det som är tjusningen med livet? Att inte veta med hundra procents säkerhet vad som sker minut för minut i ens liv.
Men visst finns det stunder när man helst av allt vill veta hur den kommande dagen ska se ut. Dagarna som man av olika skäl oroar sig för. Sådana har vi allihopa, det är jag är helt säkert på. Men hur besvärlig vi än tror att en dag kommer att bli, är det skönt att veta att man inom inte allt för många timmar får krypa ner i sängen igen. Och att man med största sannolikhet då har överlevt det som på morgon såg oövervinnerligt ut. Det är ju faktiskt så att många av våra "oövervinnerliga" hinder faktiskt inte är oövervinnerliga. Det mesta brukar ordna sig på något vis, förr eller senare och oftast på ett bättre sätt än man någonsin kunnat anat. Så det har det i alla fall varit i mitt liv. Och tack och lov för det, får jag väl lov att säga.
Helgen har verkligen gått i lugnhetens tecken. Och glad för det är jag för jag behövde hämta upp lite sömn. Jag måste verkligen lära mig att sova fler än fem timmar per dygn under veckorna. Sömnbehovet till helgen blir så uppdämnt annars och allt jag gör är då är att sova.
Men en riktigt härlig långpromenad blev det i alla fall på lördag förmiddag. Efter en lång sovmorgon traskade Troy och jag i väg mot Bomhus i sällskap av min kamera. Vi kom hem två timmar senare, trötta men nöjda och med en massa vårbilder som ni kommer att få se här under veckan (orkar inte fixa till dem i kväll). Men annars har det inte blivit mycket vettigt gjort i helgen. Mycket läsning och en och annan tupplur har det blivit. Som sagt, välbehövligt och skönt och jag ångrar inte en enda liten minut av helgen.
Men nu blir det inget mer bloggande. Dags att sova. Jag får inte förstöra resultatet av min utvilande helg med att stanna uppe halva natten nu och bara sova några timmar. Först en snabbkissning ute med Troy, sedan bums i säng.
God natt på er och ha en underbart trevligt vecka :)
Nosslick. Jäkla matte! Hon och kameran ser då allt. En stackars liten pumi får inte ens slicka sig om nosen i fred. Usch för kameran.
Ännu ingen röd tråd...
Inte minsta lilla röda tråd
Spegelbild. Även porslinsfåglar kan njuta av sin spelbild.
Skorstenar. Även gråa skorstenar kan vara vackra. Det vackra ligger i betraktarens ögon.
Photoshoplek med graffitti. Ursprunglingen vit graffiti på svart dörr. Med lite färg och med hjälp av photoshop kan det bli ett färgglatt konstverk. Men vad som står i graffitin har jag ingen aning om eftersom jag är oskyldig till graffitin. Kan någon uttyda något snuskigt eller otrevligt ber jag så mycket om ursäkt.
En bra dag helt enkelt
Idag har jag väl egentligen inte gjort något speciellt. Jag har jobbat förstås och skrivit artiklar. Ungefär som vanligt alltså. Det är väl inget som sticker ut direkt förutom att jag fick en komplimang över att jag börjat visa temperament. Ni som känner mig, skratta inte nu, men tydligen har mitt eldfängda temperament fått litet, eller kanske inget alls, utrymme hittills. Jag måste helt enkelt ha varit värsta mesen :). Kanske dags att plocka fram det verkliga jag, iaf delvis. Hemmajaget är det nog bäst att jag lämnar just hemma. Tror inte jobbet skulle klara av henne :)
Hur som helst så måste jag säga att det har varit en bra dag. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör den så bra. Det är nog inget speciellt, snarare helheten. Kanske har jag trots allt hamnat rätt nu. Mamma påpekade idag att jag låter så mycket gladare efter jobbet nu än jag någonsin på tidigare jobb. Och kanske är det så också. Kanske är det känslan av att jag faktiskt skapar något som får mig att känna mig lycklig. Hur besvärligt och svårt det än må vara när jag försöker få ihop artikelns ingress och brödtext så är det roligt. Jag vet att det jag skriver idag finns i bladet i morgon för alla att läsa. Det är en mycket konstig känsla men också mycket tilltalande. Me like att skriva in the blad :)
Hund på bättringsväg
Vi började dagen med en återkontroll hos veterinären. Där fylldes "puckeln" i nacken med mera dropp. Och det var nog det som gjorde susen. Visst är han trött och sover mycket men där emellan är det fullt ös.
Han har fått lov att börja äta igen. Små portioner av ris och kyckling. Riset tilltalar honom inte. Han satsar istället på kycklingen men ett och annat risgryn kanske slinker ner av misstag.
Efter att ha tillbringat några timmar med Troy efter morgonens veterinärbesök så verkade han vara redo att gå till dagmatte. Och efter att han tillbringat en halv dag där fick jag lugnande besked. Allt hade gått bra. Inga olyckor inomhus hade skett. Han var tydligen "gudomlig" som dagmatte brukar uttrycka det.
Snart dags för den "gudomliga" hunden och matte att krypa i säng. Troys sjukdom tycks ha knäckt oss båda :)
En droppad hund
- undersökning
- temptagning - han hade lite feber
- blodprov med kanyl i benet - blodprovet visade lite uttorkning
- magröntgen - visade bara gaser
- svälja kontrast
- pencillinspruta
- dropp i 2,5 timme
- ännu en magröntgen - inget farligt på denna heller
- dropp i en "puckel" i nacken innan hemgång
Han fick också förstoppande tabletter och penicillin utskrivet.
Med tanke på Troys rädsla mot alla levande varelser så måste jag verkligen säga att det gick jättebra. Han var helt enkelt hur duktig som helst. Mattes lille duktige pojke :)
I morgon ska vi tillbaka för mer dropp om han inte skulle vara superpigg. Men det tror jag inte. Det är inte en särskilt pigg och kry kille som ligger och sover i soffan just nu. Jag hoppas verkligen att han snart blir bättre. Det är svårt när en hund är sjuk.
Jag måste säga en sak. Gefle Hund- och Kattpraktik var ett helt fantastiskt ställe. Här kom vi in på akuttid och fick denna otroliga hjälp. Så snälla och hjälpsamma som denna veterinär och djurskötare har jag nog aldrig träffat på. Tack för all hjälp!!!
Fortfarande sjuk vovve
Jag trodde att han var bättre eftersom han sov hela natten utan att må allt för dåligt. Men bara någon timme efter att jag lämnat honom hos dagmatte fick jag hämta Troy. Olyckor hade skett på mattor inomhus och han orkade inte skälla utomhus, och det är ovanligt för en pumi. När jag kom för att hämta honom piggnade han till och busade lite. Men nu vill han helst bara sova. Han låg i mina armar som en trasa. Jag har försökt att få i honom lite vatten men det verkar inte pigga upp honom. Nu vänter vi bara på att få åka till veterinären klockan ett när vi fick en akuttid. Jag hoppas verkligen inte att han måste stanna där över natten. Hur ska lillpojken klara sig utan matte? Han som är så rädd för allt och alla. Men jag håller tummarna för att kan komma hem idag trots allt.
Stackars Troy
Nu blir det sova och så hoppas jag på en Troy-frisk dag i morgon, eller om några timmar för att vara mer exakt.
Fint besök från Sundsvall
Innan året är över kommer vi också att ha firat ytterligare en partypingla för samma jämna år. Tänk att man har så gamla vänner ;) (för den som undrar över denna åldersfixering här och nu så kan jag meddela att det är bara ännu ett sett att reta de ålderstigna partypinglorna, snällt va?)
Valborgsfirandet började vi med att käka på Church Street Saloon här i Gävle. Cowboys och amerikanskt så det förslår. Enorma portioner som vi käkade alldeles för mycket av. En och annan av oss var nog tvungen att lätta på knappen i byxorna för att inte spränga dem. Gott var det men mätt blev man. Alldeles för mätt.
Sedan bar det i väg hem till Brynäs för lite god dryck och en massa surr. Krogbesök var planerat, men jag var tvungen att hoppa över det. Jag har ännu inte lämnat Troy ensam hemma så sent på natten och det i kombination att det faktiskt var Valborgsmässoafton med risk för en massa smällare gjorde att jag stannade hemma. Men pinglorna drog i väg ut på stan. Men de blev inte långvariga eftersom de inte kom i väg först klockan ett på natten och krogarna i Gävle stänger tydligen klockan två. Jag kan inte fatta att de stänger klockan två. Vad är egentligen Gävle för en landsortshåla??? I Sundsvall stänger inte krogarna förrän klockan tre. Där ser man, Sundsvall är inte så tokigt.
Avstressande. En dag på Fjärran Höjder-badet var precis vad fyra stressade partypinglor behövde.
I dag har vi ägnat oss åt att slappna av. Spa med bastu och bubbelpool och lite övrigt bad på Fjärran Höjder-badet här i Gävle var inplanerat. Och jag kan bara säga en sak. Så otroligt härligt. Förresten, jag kan säga en sak till. Så otroligt välbehövligt för min stackars onda rygg. Det här vill jag göra fler gånger. Och så blev det årets första utebad. Kanske inte utebad i den vanliga bemärkelsen men ändå utebad. I bassängen har man möjlighet att simma ut. Och det var toppen om jag inte hade slagit dumhuvudet på väg ut. En bula högst upp på huvudknoppen blir ett mindre trevligt minne.
Efter en middag bestående av skräpmat, men mycket gott, åkte pinglorna hem till Sundsvall igen. Och jag och Troy blev ensam kvar här i Gävle, snyft. Men vi tröstade oss med en lång härlig promenad och vi lyckades nästan ta oss hem utan att bli allt för blöta i regnet.
Jag hoppas att Partypinglorna snart återvänder för ett nytt besök här i Gävle. Det finns inga härligare pinglor än pinglorna :). Och nästa gång då får Troy klara några timmar medan matte roar sig :)