Veronicas funderingar

Klockan är mycket, jag vet. Jag borde egentligen sova. Men jag blev sittande framför min egen blogg (egofixerad, uppenbarligen) tittande på gamla bilder. Och när jag såg bilderna från Åstön, och det finns många för jag var ofta där, blir jag riktigt sjuk av längtan dit. Åstön är nog min absoluta favoritplats i hela världen. Det gamla militärområdet är helt enkelt perfekt. Härliga promenadvägar, klippor i massor och ett antal fina strander. Och det utan att man behöver känna sig som inkräktare i ett villa- eller sommarstugaområde. Ett helt perfekt område helt enkelt där jag och Troy tillbringat många härliga stunder bara stirrande ut över havet. Åh, vad jag längtar. Varför kan jag inte hitta ett likande område i Gävle.

Trots att Gävle är en kuststad så saknar jag verkligen havet. Havet är inte närvarande på samma sätt som det är i Sundsvall.

Jag har också insett att Medelpad och Ångermanland är otroligt vackra landskap. Många gånger mer vackra än jag någonsin har vetat.




Smultronställe. Åstön är Troys och mitt absoluta smultrunställe. Helt perfekt för en liten pumi att sträcka ut långbenen under språngmarsch i sanden.