Veronicas funderingar

"Det känns som jag har en spännande tid framför mig." Så började det senaste inlägget jag skrev här på bloggen. Då var det den 27 mars. I dag skriver vi den 22 oktober, nästan på dagen sju månader senare. Sju månader med mycket nytt. Så var ska jag börja?

Då, i slutet av mars, var jag ännu inte redo att avslöja vad som var på gång. Nu, kan jag inte förneka att jag är redo.

I mars hade jag varit Gävlebo i drygt ett år. Jag hade sålt min lägenhet i Sundsvall och flyttat ner till Gävle för att göra praktik på en av dagstidningarna där. Jag jobbade som journalist där under sex månader och det måste jag säga kanske är de mest intressanta månaderna i mitt liv. Att möta människor man inte annars skulle ha mött och få berätta deras historia i en tidning är bland det mest givande jag har gjort. Det finns inget jag ångrar med mitt val av utbildning och flytt till Gävle.

Men alla sagor har ett slut, så även denna. Därav inte sagt att slutet inte ledde till något gott.

Under min korta journalistiska bana kände jag ett oväntat sug efter siffror och ekonomi. För den som inte vet kan jag berätta att jag är utbildad ekonomiemagister och har nästan en tioårig erfarenhet som controller och redovisningsansvarig bakom mig. Men en vacker dag kände jag att jag ville testa något annat och uppfylla en hemlig dröm jag länge hade gått och burit på, den journalistiska drömmen. Sagt och gjort, jag sadlade om. Men som sagt, jag hittade åter till ekonomin. Jag kände mig mer motiverad att jag jobba som ekonom än jag hade gjort på mycket länge. Jag gjorde, en för min del, stor upptäckt. Ekonomi var roligt. Kanske spelade bristen på journalistjobb in och att man faktiskt tjänar en och annan krona mer som ekonom. Men allra viktigaste var trots allt insikten om att ekonomi var roligt. Jag insåg att jag först och främst är ekonom, om än med journalistiska böjelser.