Lördagspromenerar
Efter en lång, en mycket lång, men välbehövlig sovmorgon blev det en lång och härlig promenad för Troy och mig. Det känns så oerhört lyxigt att få traska runt i dagsljus. Med tanke på hur mörk både morgon och kväll är nu i dessa hösttider så vill jag ta till vara på möjligheten att vandra i dagsljuset.
All hade varit frid och fröjd om jag inte läst termometern fel och klätt mig för nollgradigt fast kvicksilvret faktiskt krupit upp till plus tio. Med mössa på huvudet, handskar på händerna och en jacka som säkerligen klarar minus tio begav jag mig ut. Gissa om det blev svettigt!
Jag vandrade runt här i området där jag bor. Och jag bara måste säga en sak. Vad jag trivs i Granloholm! Jag kan inte påminna mig om när jag senast trivdes så bra någonstans. Här vill jag bo länge. Trots närheten till stan är det inte långt till naturen. Att mötas av lukten av lera från de upplöjda fälten är faktiskt riktigt fascinerande för en sådan stadsmänniska som mig. Här kan jag finna ro men ändå ha civilisation nästgårds.
