And the story continues
Som jag berättade i ett tidigare inlägg befann jag mig i Gävle och hade kommit till den insikten att jag faktiskt tyckte ekonomi var roligt igen och att det var inom det område jag vill jobba. Innan storyn fortsätter (låter aningens mer dramatiskt än det kanske var, det måste medges) är det kanske bäst att förklara var vi befinner oss i tiden. För mig känns det ganska länge sedan men det är bara nästan på dagen ett år sedan. Tänk vad ett år kan gå fort när det är mycket som händer.
Som nyfrälst ekonomom (inte på något sätt nyfrälst religöst) fick jag anställning inom ett bemanningsföretag. Och ni ska veta en sak, jag har verkligen haft fördomar mot bemanningsföretag. Jag hade aldrig funderat över att jobba som konsult hos ett bemanningsföretag. Den tanken hade aldrig tidigare slaget mig. Men en vacker dag senhösten 2010 fick jag ett samtal där de ville träffa mig. Mötet var oerhört positivt och ganska snart fick jag ett uppdrag. Plötsligt har mina fördomar överbevisats. Är det inte härligt när något sådant sker? Jag var riktigt nöjd med att jobba på ett bemanningsföretag. Jag blev väl behandlad och arbetsvillkoren var långt i från så dåliga som jag hade trott. Jag skulle absolut återigen kunna jobba för ett bemanningsföretag och jag kan faktiskt rekommendera det också. Jag är säker på att det kanske inte passar alla. Men varför inte prova om du står inför det valet.
Det uppdrag jag fick var inom offentliga sektorn. Nästan lite av premiär för mig, men bara nästan. Det var ett riktigt roligt jobb. Och jag fick bekräftat att jag gjorde rätt val när jag återigen valde ekonomin. Enormt härliga kollegor, jag måste faktiskt säga att jag har nog aldrig haft så roligt på ett jobb som där. Vi satt ett flertal i samma rum och fast vi alla jobbade stenhårt fanns humorn och skrattet alltid närvarande. I dag har jag eget rum på mitt jobb och även om det förstås är ganska lugnt och skönt emellanåt kan jag ändå sakna mina kollegor där i Gävle. Bättre sammanhållning kan man knappast ha. Jag saknar kollegorna, jag saknar de ute i verksamheten som jobbade mot och jag saknar faktiskt också chefen som fick mig att känna att jag är duktig, att jag kan mitt jobb. Så ska en chef vara! Och så slutar detta avsnitt.
Fortsättning fortsätter givetvis.
Som nyfrälst ekonomom (inte på något sätt nyfrälst religöst) fick jag anställning inom ett bemanningsföretag. Och ni ska veta en sak, jag har verkligen haft fördomar mot bemanningsföretag. Jag hade aldrig funderat över att jobba som konsult hos ett bemanningsföretag. Den tanken hade aldrig tidigare slaget mig. Men en vacker dag senhösten 2010 fick jag ett samtal där de ville träffa mig. Mötet var oerhört positivt och ganska snart fick jag ett uppdrag. Plötsligt har mina fördomar överbevisats. Är det inte härligt när något sådant sker? Jag var riktigt nöjd med att jobba på ett bemanningsföretag. Jag blev väl behandlad och arbetsvillkoren var långt i från så dåliga som jag hade trott. Jag skulle absolut återigen kunna jobba för ett bemanningsföretag och jag kan faktiskt rekommendera det också. Jag är säker på att det kanske inte passar alla. Men varför inte prova om du står inför det valet.
Det uppdrag jag fick var inom offentliga sektorn. Nästan lite av premiär för mig, men bara nästan. Det var ett riktigt roligt jobb. Och jag fick bekräftat att jag gjorde rätt val när jag återigen valde ekonomin. Enormt härliga kollegor, jag måste faktiskt säga att jag har nog aldrig haft så roligt på ett jobb som där. Vi satt ett flertal i samma rum och fast vi alla jobbade stenhårt fanns humorn och skrattet alltid närvarande. I dag har jag eget rum på mitt jobb och även om det förstås är ganska lugnt och skönt emellanåt kan jag ändå sakna mina kollegor där i Gävle. Bättre sammanhållning kan man knappast ha. Jag saknar kollegorna, jag saknar de ute i verksamheten som jobbade mot och jag saknar faktiskt också chefen som fick mig att känna att jag är duktig, att jag kan mitt jobb. Så ska en chef vara! Och så slutar detta avsnitt.
Fortsättning fortsätter givetvis.
Kommentarer
Trackback
