Veronicas funderingar

Idag, eller förstås i går eftersom vi nu glidet över tolvslaget med några minuter, satsade Troy och jag på säkerhet. Det vill säga säkerhet i trafiken. Vi har äntligen återfunnit våra reflexer så nu kan vi säkrare (förhoppningvis) vistas ute i den nattsvarta novembertiden. Jag skulle förstås ha tänkt på reflexerna mycket tidigare för jag vet hur lite man faktiskt syns, särskilt om man som jag alltid har svarta kläder, från bilarna som rusar fram på vägarna. Många gånger har jag själv som chaufför blivit förskräckt när jag i sista minuten upptäckt en skugga gående på vägkanten eller någon som tar ett steg ut över ett övergångsställe. Min värsta fasa är att jag inte ska upptäcka i tid och köra på någon så illa att personen inte överlever. Jag tror inte man kan komma över något sådant.

Så reflexer är viktiga. Det har jag alltid veta, jag har bara varit för lat för att leta reda på dem. Dumt förstås, men ibland är man bara dum utan en enda ynka ursäkt. Och det trots att man faktiskt spelar rysk roulette med sitt liv när man struntar i reflexer. Men nu är vi alltså säkrare, jag med reflexer på båda armarna och Troy med sin reflexväst, så förhoppningsvis överlever vi mörkret även detta år.