Veronicas funderingar

I dag har jag absolut stopp i skrivandet här på bloggen. Jag har helt enkelt ingen inspiration på vad jag ska skriva om. Jag kanske skulle ha hoppat över dagens inlägg. Men med tanke på de senaste sju månaderna här på bloggen vågar jag inte låta bli. Det är nämligen så det börjar för mig. "Känner inte för att blogga i kväll. Jag gör det i morgon i stället." I morgon samma känsla, naturligtvis. En dag blir två dagar. Två dagar blir en vecka. Och en vecka är helt plötsligt sju månader. Jag vet hur jag fungerar. Kanske borde jag egentligen inte blogga men oftast är det jätteroligt att få chansen att skriva av sig. Det gäller bara att hålla den känslan uppe och det gör jag bara om tvingar mig att skriva även de dagar inspirationen och motivation går på sparlåga. Och då blir det sådana här texter. Texter om absolut ingenting.