Veronicas funderingar

En underbar bild om jag får säga så själv. Den tilltalar mig på alla sätt. Jag känner helt enkelt ro när jag tittar på bilden och försvinner in i dessa gröna färg. Och ni ska veta en sak, med den vita ramen och den vita passpartoun blev den helt perfekt. Så vacker mot min vita vägg. Så härlig kontrast.

Kanske känns jag skrytig som presenterar mina egentagna bilder på detta sätt. Att jag själv säger att jag tycker om dem och att de är underbara. Kanske borde jag vara mer ödmjuk och istället vänta på att bli bedömd och höra andras åsikt. Beröm från annan sägs smaka bättre än egen beröm. Men jag är inte ute för att få beröm. Jag helt medveten om att mina bilder antagligen inte väcker samma känsla i andra som de väcker i mig. Jag är inte världens bästa fotograf och jag fotar mer med känsla än med teknik. Och jag vet att mina motiv inte är sådär värst märkvärdiga jämfört med många andra duktiga fotografers. Men det är mina bilder och jag tycker om dem. Kanske för att jag minns när bilder togs. Kanske för att jag enkelt gillar mina minnen. Vem vet? Och vem bryr sig? Det är mina bilder och jag gör vad jag vill med dem. Vare det rör sig om att hänga upp dem på väggarna, att lägga ut dem här eller att bara säga att de underbara. Du har däremot all rätt i världen att tycka bilderna är hemska. Du har rätt att såga dem. Men vänta dig bara inte att jag tar det till mig. Konstruktiv kritik tar jag däremot gärna emot. Det är så man lär sig mer.