Veronicas funderingar

... att iphonen ska synkronisera färdigt och jag äntligen ska få gå och lägga mig tänkte jag skriva några rader.

Tänk att det redan är 12 januari, ja alldeles strax t o m den 13. 13 dagar in på det nya året. Ja, jag tjatar fortfarande om det nya året, jag vet, men det känns verkligen som det här kommer att bli ett toppenår. Hoppas, hoppas...

Man ska väl inte önska att tiden ska gå fort, särskilt inte när det där hemska jämna årtalet börjar närma sig (fast än så länge är det åtminstone 3,5 år kvar). Men jag längtar efter våren. När man börja känna att solen faktiskt värmer och man till och med börjar få lite färg på de vinterbleka kinderna. När snön smälter så man nästan kan se hur snödrivorna försvinner här och nu. Ja till och med hundbajset som tinar fram under snön lockar. Hmm, men bara nästan, fast det är ju ett tydligt vårtecken, tyvärr.

Och sedan när man med upptäcker de första gröna löven. Se där slog björken ut. Underbart härligt, underbart grönt.

Men ännu är det långt kvar. Och även om de senaste dagarnas milda väder har naggat på snöbergen här i Gävle så vet jag att det ännu dröjer. Snöfall efter snöfall kommer vi tvingas igenom inom den gudomliga våren når oss, innan jorden och människan (i alla fall jag) vaknar till liv igen efter tiden i vinteridet.

Vårliga funderingar av en mycket trött Veronica. Hur länge tar det egentligen att synkronisera en Iphone? Inget tycks hända och jag vill bara sova, sova, sova... Trött, gäsp... en ännu större gäsp. Skynda på!