På östfronten intet nytt
Jag befinner mig nu på nordligare breddgrader. Jag är hemma och med det menar jag förstås hemma hemma, ni vet ursprungshemmet. Otroligt härligt att vara här. Nu slipper jag längta hit.
Det har inte hänt något särskilt sedan jag senast bloggade. Jo förresten, jag är på betydligt bättre humör. Och tur är väl det. Vem skulle orka att gå runt och vara så där nere hela tiden? Nu känns det bättre och jag kämpar på. Heja, heja Veronica!
Idag har jag haft bilen på service. Jag lämnade in bilden 7.10 och traskade sedan hemåt för att ägna dagen till att vänta på att bilen skulle vara färdig. Klockan 08.18 fick jag ett sms om att bilen var färdig. Hade jag vetat att det skulle gå så fort så hade jag väntat där. Men jag ska väl inte klaga, jag fick en härlig morgonpromenad när jag vandrade hem därifrån lyssnade på Bon Jovi.
Förresten, har jag berättat någon gång att Bon Jovi är mina absoluta favoriter? Jo då, så är fallet och efter att ha hört dem live i somras i London är jag fullkomligt tokig i dem. Bon Jovi rules! Jag lovar att berätta mer om den konserten senare. Jag väntar bara på lite bilder från kompisen som var med på konserten. Själv kunde jag inte fotografera eftersom jag bara hade systemkameran med till London och sådana var förbjudna under konserten. Men som sagt, mera följer senare. Under tiden så tycker jag ni ska passa på att lyssna på Bon Jovi. 
