Veronicas funderingar

Idag har jag haft en jättedeppig dag. Det har kännts som om jag aldrig igen ska komma vidare i livet. Att jag är på botten och bara faller djupare. Så det är så här det känns att sakna jobb. Det har jag nog aldrig riktigt förstått tidigare. Kanske är det en nyttig upplevelse i sig själv.

Allt jag vill just nu är att få ett jobb. Så här kan inte livet fortsätta. Jag vill jobba! Jag vill ha arbetskamrater! Jag vill ha pengar! Är det för mycket begärt?

Jag kan nog inte låta mig stanna kvar här på botten så mycket längre. Jag måste kämpa uppåt. Jag måste tro att det faktiskt kommer att lösa sig. Jag har två utbildningar. Jag har lång arbetslivserfarenhet. Jag är duktig. Jag måste bara tro på det.

Hittills har alla de problem och svårigheter jag stött på i livet ordnat sig. Oftast med en bra lösning. Jag måste tro att så kommer att ske igen. Jag måste kämpa. I'm a survivor.