Veronicas funderingar

i egen stad har Troy och jag ägnat åt oss i dag. Vi tog en tur upp till Norra Berget och kollade in de gamla husen där uppe, precis som värsta turisten ;). Faktiskt ganska kul att turista på hemmaplan. När man tar sig tid kan man faktiskt upptäcka helt nya saker eller sådant man inte har reflekterat över på mycket lång tid. Spännande! Tror jag ska undersöka fler turistmål i Sundsvall och Medelpad den här sommaren. Ekonomiskt och lärorikt!

Men det blev en ganska kämpig tur för lillvovven. Trots skugga och promenad i långt ifrån raketfart är han nu helt urslut. Efter att ha nästan tömt vattenskålen och ätit upp de sista matbitarna i matskålen ligger han nu helt utmattnad vid mina fötter. Han var t o m så trött att han inte ens orkade morra när jag pratade med lite folk uppe på berget. Det vill inte säga lite :)

För egen del är jag inte lika slut. Men jag lite besviken måste jag erkänna. Visst berättade jag att jag stukade båda fötterna för ett tag sedan? Hursomhelst har jag äntligen tyckt att smärtan äntligen har börjat ge med sig och kännt mig överlycklig över det. Men väl hemma nu känner jag återigen smärta och denna gången i båda fötterna. Trist. Men kanske är det bara att bita ihop och träna vidare. Det kan ju knappast vara något som är av iaf så någon större fara kan det väl ändå inte vara. Varför skulle min klumpighet stöka till hela sommaren???

Dags att fylla på vätskenivån känner jag. Ta det lugnt i värmen och passa på och njut, i skuggan om så behövs.