Veronicas funderingar

har jag verkligen haft idag. Förmiddagen gick till stor del åt att släpa ner tre tunga dörrar från vinden. Nu bor jag på tredje våningen, högst upp, så det var därför jag orkade genomföra det överhuvudtaget. Men det var tungt måste erkänna. Riktigt tungt. Och inte var det lättare, snarare tvärtom, att få dörrarna på plats. Mycket slit och tandagnisslan, men till slut satt alla dörrar där de skulle. Så varför släpade jag in dörrarna kanske ni undrar? Jag har insett att det är nog lättare att ha lite dörrar i lägenheten när man har hund. Ibland behöver man helt enkelt ha möjlighet att stänga in hunden kortare stunden hur grymt det än må låta. Men ibland krävs det för hundens skull så att han får lugn och ro och ibland kan det vara bra att ha möjligheten om t ex någon hundrädd kommer på besök. Tyvärr är de här dörrarna verkligen urfula. Lackade trädörrar med förskräckliga handtag. Det här får bli ett projekt under hösten. Dörrarna ska bli vita och så blir det nog sådana där guldhandtag som jag har på badrumsdörren. Jag är ganska nöjd med det faktiskt och det skulle antagligen se konstigt ut med olika dörrhandtag eftersom "alla" min rum mynnar i hallen.

Efter detta slit väntade 4,5 timme i tvättstugan. Tvättstugan ligger i källare och jag bor som sagt på tredje våningen, utan hiss. Som ni kanske förstår har det blivit ett och annat trapplopp upp och ner. Och ännu jobbigare blir det förstås att släpa kläderna upp och ner för trapporna, fast det gjorde jag bara en gång förstås :) Men nog med klagomål! Nu är det gjort och jag känner mig jättenöjd. Äntligen finns det lite mer kläder att välja bland. Vilket förstås underlättar när jag ska åka till Stockholm till veckan :)

Nu återstår bara att ta hand om all tvätt som är utspridd över hela sängen. Suck, pust och stön :)