Veronicas funderingar

Om bara några minuter har vi snart en ny dag. Och det är inte vilken dag som helst utan min födelsedag. Den 29 juli 1974 är jag född och för er mattegenier där ute är det väl knappast någon konst att räkna ut min aktningsvärda ålder. Jag har faktiskt alltid tyckt om att fylla år men i år känns det väl tyvärr lite sådär. Jag kan inte påstå att det känns så där särskilt lockande med att bli 35 år. Helt plötsligt är man närmare 40 än 30 åldersmässigt. Hur gick det egentligen till? När blev jag så här gammal? Jag, som inte ens fattar när jag överhuvudtaget blev vuxen. Jag, som känner mig långt ifrån mogen och vuxen. Jag, som så många gånger känner mig jättebarnslig och verkligen trivs med det också. Jag begriper helt enkelt inte. När man inte känner sig äldre än max 25 så kan man väl inte vara 35??? Snacka om åldersnojja just nu. Förhoppningsvis känns det bättre några dagar in på den nya åldern, det brukar ju iaf oftast göra det. Man vänjer sig allt eftersom och plötsligt är den "nya" åldern helt ok och man märker att livet går vidare precis som det gjorde året innan. Och alternativet till att bli 35 är knappast att föredra. Jag vill verkligen leva vidare och se vad som väntar härnäst. Tänk om det är något riktigt spännande??? Kanske något som man inte har upplevt tidigare? Kanske något helt nytt och fantastiskt. Nej då, det kan jag ju bara inte missa. Det är nog trots allt bara att bita ihop och acceptera de 35 åren och med ett leende på läpparna fira sin födelsedag. Kanske är det här det år som jag väntat på i 35 år. Man vet ju faktiskt inte, eller hur ;)

Imorgon väntar iaf födelsedagsfirande med släkt som säkerligen blir mycket trevligt. Det brukar iaf bli så :). Bäst att sova nu. Mycket står på dagordningen i morgon och vi 35-åringar lär nog behöva all den skönhetssömn vi kan få :) God natt och en riktigt trevlig 29:e juli till er allihopa :)