Veronicas funderingar

Jag sitter just nu och slökollar lite på alpina VM från Val-d'Isère. Det är just nu herrarna störtlopp som gäller och även om det egentligen inte lockar så där jättemycket (det finns ju inga direkta svenska medaljhopp) så kan jag inte låta bli att stanna upp och fascinerat vända blicken mot tevens bild där åkare efter åkare kastar sig nerför den branta backen. Jag kan bara säga en sak, hur törs de egentligen? Man kan se i teve att backen är jättebrant men antagligen är den många gånger värre än vad vad man överhuvudtaget kan tro. Hur gör de egentligen för att kunna klara av ett störtloppsåk? Hur hittar man modet att kasta sig ut för stupet? Och samtidigt kunna styra? Hur stark är egentligen en störtloppsåkare i benen? Det måste ju krävas en enorm benstyrka för att klara av att hålla spåret i kurvorna och i den hastigheten. Att hålla emot centrifugalkraften med den farten och den branten känns omöjligt. Men tydligen inte, majoriteten tar ju sig faktiskt fort ner.

Hur som helst, en fascinerande sport för en höjdrädd urusel skidåkare. Man kan helt enkelt inte göra annat än just fascineras.