Veronicas funderingar

När partypinglorna gick hem i natt slog jag på tv:n för att kolla en stund (doftljus i sovrummet gjorde det allt för svårt att sova där) men givetvis somnade jag i soffan. Vaknade vid fyra-tiden och insåg att jag nog skulle sova bättre i sovrummet. Nu är det så att jag under min säng förvarar vitrindörrar till bokhyllan i köket. Jag har ännu inte lyckats få dem på plats. Grejen är att när sängen är bäddad är det omöjligt att se var dörrarna är och det är lätt att slå tårna i dem när man går förbi sängen. Det har jag gjort ofta gjort med en trots allt ganska snabbt övergående smärta som resultat. Men inte i morse klockan fyra. Jag smällde i rejält och det gjorde så vansinngt ont. Släpade mig till sängen och fast jag låg ner svimmade jag nästan. Smärtan kom som i attacker och jag mådde fruktansvärt illa. Jag lyckades dock somna och hade väl hoppats att det skulle bli ok. Men så är inte fallet. Jag misstänker starkt att jag har brutit den näst minsta tån. Det är ju så vansinnigt ont. Så fort jag nuddar i tån trängar tårar fram ur ögonen pga smärtan och jag mår illa. Låt mig säga så här, det var inte lätt att gå ut med hunden i morse. Haltande fram och tårar rinnade ner för kinderna kom vi inte särskilt långt.

Jag har nu smörjt in tån med Hirudoid och hoppas att smärtan ska ge med sig. Jag ska nu ut och handla med mamma inför hennes födelsedagskalas i morgon. Undrar hur det ska gå att köra bil, givetvis är det gasfoten? Åh, vad jag tycker synd om mig själv idag. Det är strålande solsken ute och jag kan inte gå ut och gå. Och Troy har en tendens att hoppa och bita på min stackars tå hela tiden. Stackars Veronica :(