Veronicas funderingar

Snälla grannar, dra ner på ljudet på stereon!!! Visst, kalla mig gnällkärring men jag tror inte att jag står ut just nu. Här ska man försöka plugga och så tvingas man lyssna till detta oljud. Försök er själv att koncentrera er på att läsa en forskningsrapport på engelska när ljudet strålar igenom väggen så att man tror att det är ens egna stereo som står på. Irritationen får snart mitt huvud att sprängas. Och inte vågar man klaga heller för då får man väl höra att Troy inte är knäpptyst alla gånger (han skäller när det ringer på dörren). Vad gör jag? Hade jag haft öronproppar hade jag använt dem (fast jag avskyr sådana, särskilt när man måste använda dem i sitt eget hem) men nu har jag inte det. Jag kan inte heller flytta in i ett annat rum för jag är beroende av internet och bredbandsuppkopplingen har jag här i detta rum (varför kunde jag inte få det trådlösa bredbandet att fundera???). 

Trodde nyss att grannen sänkt ljudet men det var nog enbart ett önsketänke för nu är det samma infernum igen. Hör att grannens hund en trappa ner inte uppskattar ljudet heller för han tycks sjunga med. Till på köpet låter det nu som om någon spikar uppe på vinden. Ska det vara helt omöjligt att plugga hemma??? Ska jag måste tillbringa tiden på biblioteket?

Nu är det Magnus Uggla som spelas. Tänk er själva! Och med en skällande hund (inte Troy) som sjunger överstämman. Hitta lugn, hitta lugn, hitta lugn. Finns inga grannar, finns inga grannar, finns inga grannar. Knäpptyst, man kan höra en nål som faller. Måste hitta lugnet i allt oljud.