Veronicas funderingar

Vilket väder! Nu får jag för mina synder. Eller kanske mer exakt, för att jag har tjatat så länge på att det ska snöa. Och nu kan man verkligen säga att det snöar. Jag misstänker att vi snart har en halv meter snö. Konstigt, eller hur, att vi på några dagar kan gå från barmark till värsta vintern. Men visst är det vackert och jullikt, det måste jag verkligen erkänna.

Tyvärr har vintern sina baksidor också. Jag har lyckades dratta på rumpan två gånger under Troys och min morgonpromenad. Aj, vad ont det gjorde. Just nu har jag ont i ett knä, en fotled, båda handlederna, nacken och ryggen. Toppen, eller hur? Nej, knappast. Inga brytna ben iaf och det får jag väl trots allt vara riktigt glad över. Annars hade en dag på akuten varit att vänta och det vill man väl ändå undvika till varje pris. Tack och lov att man har så sega ben :)

Idag står jobb med grävet på dagordningen, en tur till biblioteket och julmatshandel tillsammans med mamma. Bäst jag sätter igång omedelbart :)