Upp som en tupp och ner som en pannkaka...

eller något liknande. Jag vet inte om det direkt beskriver min dag men just nu känner jag mig nog allt lite som en pannkaka. Jag är så oerhört less! Less på min förb... fot. För er som inte vet så stukade jag min fot i början på juni, närmare bestämt på nationaldagen. Sedan dess har jag haft ont när jag anstränger foten och även om det är jobbigt så har jag kunnat leva med det. Men nu tycks den värka hela tiden :(. Är det inte så man skulle kunna skrika rakt ut i högan sky??? Varför var jag tvungen att vara så klumpig och ramla i början av juni? Varför måste foteländet värka så, så, så.... kan inte finna något ord som lämpar sig i skrift. Snälla, snälla fot bli bättre!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0