Veronicas funderingar

eller mer riktigt, vattkopporna blev till... ja vad då kan man undra? De utslag som härom dagen med största sannolikhet var vattkoppor har nu visat sig att inte vara just vattkoppor. Hhää??? Knepigt, eller hur? De vattkopplika utslagen följde helt enkelt inte en vattkoppas utstakade liv eller mer exaktare sagt, de är helt enkelt inte vattkoppor. Toppen, kanske ni tycker och visst är det väl skönt att inte ha vattkoppor. Men när jag trodde att det var vattkoppor så visste jag iaf vad som var fel med mig. Nu är jag fortfarande prickig och kliar (dock mindre, om det beror på medicin eller inte vet jag inte riktigt) men har efter fyra dagar inte en susning om vad det är för fel. Kanske är det trots allt nässelutslag? Tja, kanske, vem vet. Egentligen spelar det väl ingen roll vad det är så länge jag blir frisk. Hittills har det dock inte skett. Utslagen finns som sagt kvar och fötterna... fötterna ska vi inte ens tala om. Har inte mina fötter blivit bättre i morgon har jag lovat både mamma och en partypingla att ringa vårdcentralen. Snälla, snälla fötter, bli bra till i morgon. Jag avskyr att gå till läkare (om man nu får en tid vill säga).

Sådär ja, nu är ni alla uppdaterade på min sjukdomsfront. Jag hoppas att intresseklubben noterar ;). Idag har jag faktiskt inte gjort något vettigt över huvud taget. Trots min brist på vattkoppor så känner jag mig hängig och krasslig och har sovit och kollat på tv största tiden av dagen. Och trots all denna sömn är jag fortfarande trött, tänka sig, så huvudet ska snart få trött vila på kudden för ännu mera skönhetssömn (så mycket som jag sovit idag så borde jag vid det här laget vara Miss Universum).

Nu ska jag beställa kurslitteratur. Jag har helt glömt bort att göra det och kursen börjar snart. Bokus eller Adlibris, det är frågan. Adlibris tror jag, brukar gå fortare då.

Natti natti på er allihopa :)