Veronicas funderingar

Mina vattkoppor lever vidare och det gör som tur är också jag. Ska jag vara ärlig så tvivlade jag aldrig på att något av det :). Jag kan säga en sak, tack och lov för Tavegyl. Det kliar så fantiskt mycket mindre tack vare den underbara tablett. Jag har faktiskt kunnat sova hela natten så jag känner mig i betydligt bättre form idag. Jag är dock lite orolig över mina fötter. Som ni kanske vet har jag i sommar klagat över ont i foten sedan en stukning. Nu tycks det som jag har ont i båda fötterna samt i en stortå. Jag kan inte riktigt röra lederna, jag är jättestel och det gör jätteont. Jag hoppas att det hänger ihop med mina vattkoppor och det försvinner när prickarna försvinner annars har jag problem. Jag kan säga så här, det är inte så lätt att bo på tredje våningen och ha en hund som ska ut ett antal gånger. Trappan ner tar lång tid, verkligen lång tid.

Jag ska nog åka tillbaka ut till stugan idag. Mamma sa att jag redan har smittat henne innan prickarna började visa sig så det hade ingen betydelse om träffade igen. Det är helt enkelt lättare att vara i stugan när man har ont i fötterna och har hund. Inga långa trappor att ta sig ner för hundra gånger per dag.

Nu ska jag duscha och försöka söka diska lite (kommer att behöva många pauser) och sedan åka iväg, jag, Troy och mina vattkoppor.