Veronicas funderingar

Så var ännu en dag till ända. Måndagen har övergått i tisdag. Går alla dagar alltid så här fort? Är det bra att dagar går fort? Ibland kanske det inte skadar med snabba dagar, det är ju liksom beroende på vad man gör eller kanske vad man inte gör. Men det är ju inte bara dagarna som går. Dagar läggs till år och år läggs till ålder. Nädå, jag lovar ingen mer tjat om åldersnojan :). Men ibland undrar jag om man verkligen tar till vara på sitt liv. Missförstå mig nu inte, jag är inte missnöjd med mitt liv. Det är bara det att ibland känns det som slentrianen tar över. Fast mer förändring än jag genomgått senaste åren kanske inte är behövligt. Att bryta upp från tryggheten som jag faktiskt har gjort kan knappast klassas som slentrian. Så kanske lite slentrian så där emellanåt inte är så tokigt trots allt.

Har ni tänkt på vad bra det är att ha fantasi. Jag menar förmågan att bara helt drömma sig bort lite då och då. Jag försvinner titt som tätt bort i dagdrömmar av alla de slag bara för att för ett ögonblick vila tanken och sedan återvända till den krassa (som faktiskt inte är alltför krass) verkligheten. Det är en möjlighet som faktiskt helt och hållet är gratis. Det finns ingen som kan som stoppa drömmarna och be om tullavgift eller något sådant. Det är bara fritt fram att ge sig ut i stora vida världen ända till minsta möjliga avlägsna hörn och låta fantasin få fritt spelrum. Praktiskt eller hur? I kväll har jag varit i väg på en sådan tur men är nu hemma igen ;)