Veronicas funderingar

var jag på väg hem från Härnösand i kväll. Det gick fort och det kändes som om de högra hjulen låg lite väl långt ut på vägkanten. Vid två tillfällen var jag faktiskt helt säker på att jag inte skulle komma hem levande. Jag måste påpeka att det inte var jag som körde. I fortsättningen ska jag aldrig åka med någon igen. Ja jag vet, det är väl att ta i. Men jag är verkligen inte förtjust i att vara passagerare. Jag vill köra för då vet jag att jag har kontrollen över bilen. Så enkelt är det bara. Och jag är aldrig rädd när jag kör själv. Skönt att vara hemma iaf :)

Dags att krypa ner i den stora sköna sängen. Gäsp!