Veronicas funderingar

har jag fått i kväll framför tv:n. Det blev en tur tillbaka till mitt älskade 80-tal. Fast frågan är förstås om 80-talet verkligen var så bra på alla fronter som jag minns. Man kan ju undra när man kollar tv-program från detta årtionde. Har iaf kollat in både Dynastin och Tillbaka till Eden (pågår just nu så jag kastar ett getöga på tv:n medan jag bloggar, kanske lite väl okoncentrerad blogging, men håll till godo). På något konstigt sätt gillar jag nog fortfarande Dynastin, det är en äkta traditionell såpa. Glitter, glamor, rikedom, kärlek och inte minst att förglömma intriger och svek. Perfekt :).  Och som extra bonus, axelpuffar som något från en annan värld (var det verkligen modernt med så breda axlar, tja jag antar det).

Däremot Tillbaka till Eden, tja jag vet inte vad jag ska säga om det. Jag minns att jag tyckte den var jättebra och t o m köpte boken serien bygde på och läste den och dess fortsättning. För er som inte minns eller helt enkelt inte var född på det glada 80-talet kommer här en kort resumé: Stephanie är rik och gifter sig med den kända tennisspelaren som bara är ute efter hennes pengar. På deras bröllop fattar han tyckte för Stephanies bästa kompis Jill. Hon dyker upp på deras smekmånad på Stephanies gods i bushen (utspelas i Australien). Under en kanottur blir Stephanie iknuffad i vattnet av sin man och en krokodil drar iväg med henne och alla tror att hon är död. Men givetvis inte, för då vore serien ingen riktig serie. Hon överlever med svåra skador på ansiktet och träffar sedan på en plastikkirug som gör henne jättevacker (fast jag tycker inte det var någon större skillnad på gamla och nya Stephanie, hon är bara mer uppsminkad). Hon blir sedan jättekänd fotomodell och planerar sin hämnd på sin man som givetvis inte känner igen henne. Där har ni storyn. Ok, visst går det att se, men den var betydligt bättre den gången jag såg den först.