Vi hade iaf tur med vädret... eller inte... eller?

Mätt och belåten efter en mycket sen middag sittar jag nu här och lyssnar till hur höststormens klagan slår mot fönsterrutorna och sätter dem i en lätt darring. Trots att jag, som bekant är, inte är så där särskilt överförtjust i hösten kan jag inte låta bli att fascineras och känna en viss njutning av ljudet. En känsla av trygghet når mig när jag sitter här inne i det av tv:n svagt upplysta vardagsrummet och hör stormen vina där ute och vet att den inte har möjlighet att nå mig. Härligt :)

Något oväntat var faktiskt hur pass varmt det var i kväll. När jag kom ut från ett möte i stan i kväll någon gång strax efter halv nio hade jag väntat mig att det skulle vara riktigt kallt, nollgradigt eller där runt om, och jag oroade mig för hur jag skulle ta mig till bilen som stod parkerad på nytorget utan att mer eller mindre frysa ihjäl. Jag var irriterad på mig själv att jag inte tog varmare jacka på mig i morse och att jag glömde mina handskar i bilen. Men döm av min förvåning när jag kom ut och inte möttes av den kalla nattkylan jag hade väntat mig. Vinden som slog mot mitt ansikte kändes ljummen istället för att bita i huden som bara kyla kan. Visst måste man väl ändå säga att vi har haft ganska tur med vädret i höst, det är ju ändå 20 oktober och många år har den första snön redan hunnit visa sig vid denna tid. Tänk om hösten och vintern inte vore värre än så här, vad härligt det skulle vara.Fast det är klart , ett par vita snörika veckor runt julen är nog trots allt att föredra.

Har ni tänkt på en sak? Vad skulle vi svenskar och nordbor prata om om vi inte hade vädret som samtalsämne nummer ett? Skulle vi inte vara ännu mer stela och rädda för kontakt med andra om vi inte kunde bryta den första pinsamma tystnaden med just sådana banala diskussioner som vädrets varande eller inte? Om vi visste att vädret dag efter dag alltid vore soligt och så där härligt varmt skulle vi väl antagligen inte vara så fixerade av just vädret. Men vi kan aldrig vara en stund säker på att morgondagen för med sig sol. Och vi vet att ena halvåret är vi mer eller mindre begravda under snö, is och slask (värst av allt) och en sol som knappt orkar upp över horisonten. Så längtan efter det där speciella vädret får oss att ständigt prata väder. Och tur är väl kanske det, eller vad tror ni :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0