Så har de då hänt...

...vinterns första snö har anlänt. Efter en kylig natt och en morgon när bilrutorna fick skrapas med skrapa i stelfrusna fingrar hade man kanske kunnat ana att vintern skulle göra sitt första intåg just denna dag. Men inte jag, inte. Jag har gått omkring och inbillat mig att sommaren nog kommer tillbaka, den har bara en tagit en längre paus. Men idag var det bara för mig att inse sanning och fakta. Sommaren är över, hösten är över och vintern är här, punkt slut. Och jag, om någon, borde väl egentligen känna mig deprimerad efter den insikten. Jag har med största sannolikhet nämnt tidigare här att jag inte är så där särskilt förtjust i just vintern och snön. Jag brukar sträcka mig så långt att jag ger mig själv titeln "officiell snö- och vinterhatare. Och en sådan tycker man inte borde ha haft sitt allra bästa ögonblick när upptäckten av snön registrerades av ett förvånat ögonpar. Men, ibland fungerar man inte som man trodde man skulle fungera, man avviker från det väntade. Och det var som hände mig idag när jag kom ut från en shoppingtur, med ej önskat resultat, på Ikea och satte kurs mot den parkeringsplats där jag hade lämnat min älskade lilla Snyggis. Jag kunde nästan inte tro mina ögon, och började kolla om glasögona satt där de borde, när jag tittade upp mot belysningen på Ikeas parkering och anade små tunna snöflingar i det starka ljuset mot den svarta natthimlen. Men visst var det så, snön var här. Bara några minuter senare när jag hade lämnat kundvagnen i kundvagnshuset och återvände till bilen hade de små tunna snöflingarna förvandlats till stora mjuka härliga snöflingar som effektivt ganska snart täckte marken med ett tunt lager snö. Och det var i det ögonblicket, när jag lyfte blicken mot himlen och såg dessa magiska flingor singla mot marken som jag insåg att jag faktiskt uppskattade vad som just då skedde. Kanske var barnet inom mig inte helt borta, kanske var det därför jag njöt av varje ögonblick och bara önskade att det skulle bli så mycket snö så att jag skulle kunna kasta mig ner i den kalla fjäderlätta snön och göra snöänglar. Vad det än berodde på så var det härligt med den första snön och den fick mig också att börja längta till advent och jul, den absolut bästa tiden på denna halva av året. Nu återstår det förstås att se hur länge denna snö ligger kvar på marken och om vi snart kan vänta oss ett till besök av vintern.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0