Veronicas funderingar

Känner mig mäkta stolt över mig själv i kväll. Jag har var så otroligt duktig. Vad kan jag då tänkas ha åstadkommit för magnifikt storverk? Säkerligen finns det de av er som inte låter er imponeras till den höga grad som jag hoppas på men bryr jag mig egentligen så mycket om det? Hmm, nej, måste nog svaret bli på den frågan. Huvudsaken är väl trots allt att jag känner mig nöjd och lycklig över det jag lyckats med i kväll. Så vad har jag då egentligen gjort som i mina ögon är så märkvärdet? Jag har bytt däck på bilen, av med sommarn och på med vintern. Det här med däckbyte är något som jag i mer eller mindre hög grad oroar mig för ett halvår innan det måste göras. Jag tycker att det är så jättejobbigt för att inte säga så tungt att fixa med däckbyte och jag skjuter gärna upp det in i det längsta i en falsk tro att jag på något sätt ska hitta en utväg för att slippa detta lidande. Och visst, jag skulle kunna byta däck hos någon däckverkstad, sådana fixar ju det på absolut nolltid. Men, det måste erkännas att jag i detta fall blir lite väl småsnål och inte vill kosta på denna summa. Särskilt som jag faktiskt kan fixa detta alldeles själv. Och i stället för att lägga pengarna på detta, kan jag kanske unna mig något roligare i stället, kanske ännu en handväska :). Vem vet?

Kände idag att jag nog inte skulle skjuta upp detta dagsverk längre. Jag tyckte jag hörde i radion, eller om jag nu läste det på nätet och Aftonbladet,  att det skulle bli sämre väder till helgen och kanske även så att någon snögnutta möjligtvis skulle visa sig. Och vis av erfarenhet (jodå, är faktiskt vis emellanåt) så vet jag att det är inte särskilt trevligt att byta däck i snöslask. Kallt och blött, usch :(. Men idag sken solen och även om temperaturen hade krypit allt närmare nollstrecket så var det ändå möjligt att utföra denna bragd utan att förfrysa till fiskpinne. Och när man väl håller på med arbetet så är det precis som med städning. Man gruvar sig innan och vill bara skjuta upp eländet, men när man väl som bäst håller på är det faktiskt inte så farligt utan det flyter på ganska bra, t o m utan större besvär. Så nu är iaf min älskade lilla bil beredd på vintern, hur det är med mig själv är en helt annan fråga. Vet inte om jag överhuvudtaget kan förbereda mig tillräckligt inför den kommande långa kalla vintern. Hursomhelst vill jag också tacka min kära mor som ställde upp som moraliskt stöd under däckbytet. Min officella anledning till att ha mamma med vid däckbytet är att jag påstår mig behöva hennes guidning och couching för att klara av det hela. Men ska jag vara ärlig så vill jag bara ha lite sällskap och någon att prata med under tiden jag jobbar på. Det blir liksom lite roligare då. Så tack mamma :)