Veronicas funderingar

roligt, spännande, nytt, you name it, att berätta. En helt vanligt dag med allt vad det innebär av ren och skär tråkighet. Och som grädden på moset (eller som jag nyss skrev, "grädden på nosen", faktiskt lite roligare) så blev det förstås övertid :(. Allt jag  vill var att gå hem i tid. Men, man ska inte gnälla. Man har det ganska bra trots allt.

Någon giltigt anledning till att klaga över min arbetsdag har jag egentligen inte om man tänker på situationen i Burma. Förutom de politiska svårigheterna har nu Burma också drabbats av en fruktansvärd cyklon som enligt DN hittills krävt 10 000 liv och hundratusentals förlorade hem. Det går faktiskt inte att tänka sig in i den situation som den burmesiska befolkningen befinner sig i. Vad kan vi här i trygga Sverige göra? Tja, just här och nu i kväll kan vi kanske inte göra annat än att sända de drabbade en tanke. Vad kan vi hjälpa till med sedan får morgondagen utvisa. Jag för min del ska iaf försöka låta bli att beklaga mig över mitt jobb och liv i morgon. Det hjälper förstås inte folket i Burma men kan få mig att uppskatta det liv jag lever: För trots diverse brister har jag inte förlorat någon bekant eller familjemedlem i en cyklon och mitt  hem står stadigt där det alltid stått.

Det var allt för i kväll. God natt!